|
Fundamental logik
Mats Hansson
(Fråga gärna, (konstruktiv) kritik är också välkommet)
**
Inledning
(Tanke)principer
Lp
E
Inte antagande av T1
Tillägg
Litteratur
Tillägg II
Kontext Intet Tänk tomrum istället för Intet, och rörande mx Rörande FT Principia Mathematica Principia Logico-Metaphysica Lite mer om Fundamental logikens innebörd Rörande N igen Grundläggande matematik givet E Egenskaper och platonism
De Fundamentallogiska principerna
Tillägg III
Allt kan ta sin början i Ia och Ib Lite mer rörande egenskaper Utan ”empiri” E förutsättningslöst Lite mer om medvetande Moral ”Empiriska” experiment ”N:s” sanningsvärdetabell igen Rörande det mest grundläggande (igen) Extra
Ytterligare inledning
När världen vill definieras måste (förstås) de grundläggande principer (lagar och regler) som gäller i världen, definierar världen, definie-ras. Och vilka är då de? Ja, en inte helt lätt fråga att besvara, men eftersom jag forskat på den frågan länge, så vet jag i princip det ratio-nella svaret. Och enklast är att börja i en definition av Intet, Intet definierat som egenskapslöshet, vilket betyder/definierar att ett existe-rande Intet på en och samma gång (både) äger och inte äger egenskapen egenskapslöshet, vilket rationellt/logiskt ses som absurt, med vil-ket Intets existens kan uteslutas, Intet kan alltså rationellt/logiskt konstateras icke-existera (inte existera).
Rent intuitivt är Intet (som egenskapslöshet) inte ens icke-utsträckning (eller något annat), vilket rent intuitivt inte kan vara något existe-rande, utan ”är” icke-existens. Och följaktligen existerar åtminstone icke-utsträckning, vilket dock per se kan ifrågasättas vara existens, så bättre, i en världsdefinition, är att utgå ifrån Intets icke-existens, vilken förstås betyder att Intet varken existerar före, efter, i eller omgi-vande världen, som med det kan (bör) skrivas Världen, eftersom det definierar något oerhört stort, ja infinit(/oändligt), och homogent/-kontinuerligt, vilket definieras/kallas E.
För att definiera en finit(/ändlig) värld(/Värld), måste följaktligen (irrationellt) Intet antas existera, så redan begreppet Intet definierar så-ledes oerhört mycket, om Intet antas existera eller inte, vilket vidare accentueras av att Världens mer specifika innehåll närmast definierar sig självt givet Intets icke-existens, antas Intet kunna existera är det väldigt mycket mer upp till ad hoc definition vad världen är.
Särskilt kan inget uppkomma ur eller försvinna i Intet, givet Intets icke-existens, eftersom det är ytterligt absurt att anta något kunna upp-komma ur något icke-existerande eller övergå i något vilket överhuvudtaget inte existerar. Vilket särskilt betyder att ett (oförändrat) klus-ter (x, bestående) av minsta (oförändrade) beståndsdelar (mx) blott är detta kluster, varken (holistiskt) mer (något ur Intet tillkommit till x) eller (meridioistiskt) mindre (något av x försvunnit i Intet, övergått till Intet).
I enlighet med detta definierar (rationellt, sålunda i enlighet (i analogi) med Världen) ett kluster av satser inga ytterligare, så kallat oav-görbara/oberoende, satser, utan det är definieraren av satserna som eventuellt implikativt identiskt i dessa initiala satser ”ser” ytterligare satser (följa), eller definierar slutlednings-/framledningsregler vilka definierar/framleder ytterligare satser, utifrån de initialt (av defini-eraren) definierade satserna.
Vidare vad gäller logik gäller intuitivt (logiskt/rationellt väldigt viktigt):
Om x är sant (per antagande), så är alla y≠x falska för ”x”.
Om x är falskt, så äger x åtminstone en ”ersättare” vilken gör ”x” sann.
Om x är fullständigt falskt, så äger x ingen ”ersättare” vilken gör ”x” sann.
I enlighet med att x={mx}, x≠{mx}±q(=holism/meridioism); q≠0, så är alla x unika: Om x=x, så är det frågan om ett och samma, unika, x (i samma position allmänt uttryckt). Givet E existerar x och x’ i olika positioner (allmänt uttryckt, i E) om x och x’ är exakt/identiskt strukturerade, är identiska mx-strukturer. I enlighet(/analogi) med detta så gäller Up (Unicitetsprincipen, mer allmänt), att ”olika” x med identiskt samma egenskaper är ett unikt x, logiskt/rationellt den mest fundamentala, oerhört viktiga, principen. Up som per se inte uteslu-ter holism/meridioism, men givetvis gör det (i enlighet med det föregående) Intets existens utesluten.
Någon ”empiriskt” erfarenhet är inte nödvändig för att konstatera det föregående, särskilt behöver korrespondens/överensstämmelse mel-lan upplevelse (det ”subjektiva”) och eventuellt objektivt existerande bortom upplevelsen inte gås in på. ”Empiriska” axiom(/antaganden) är först en senare eventuell fråga när det vill definieras mer specifikt vad gäller visst, åtminstone vad gäller E, förutsatt E.
Inledning
Allt handlar om antaganden, inget är (ex ante) bestämt/definierat innan det är bestämt/definierat. Särskilt vad som är sant är följaktligen ett antagande. Vad som grundläggande, fundamentalt, genuint, de facto eventuellt gäller, är sant, är oavgörbart, utan det handlar då om ett (eventuellt) antagande, om x, något, ett fenomen, ett sakförhållande, är sant (eller falskt):
x är sanna eller falska per antagande (om x de facto är sant eller falskt är oavgörbart).
Om x är (antas vara) sant, så är alla y(=x’=icke-x) falska (för ”x”, givet Kp, se nästa avsnitt).
Om x antas vara falskt, är frågan om det existerar något annat x=y, som per antagande som ”ersättare” för x gör x sant? Vilket kan defini-eras definiera/implicera (”;” utläses enklast: givet (att), eller: under villkor av):
x=falskt; x äger (en eller flera) ”ersättare” (vilken/vilka gör x sann; En ”ersättare” ersätter x åt gången givet Kp):
x=y; y≠0(,x); 0=[inget x(≠0)].
x=[fullständigt falskt]; x(≠0 ex ante) äger ingen ”ersättare” (≠0, vilken gör x sann):
x=0 (ex post).
Givet detta är då x sanna eller falska (fullständigt falska (x äger ingen ”ersättare”) eller blott falska (x äger en eller flera ”ersättare”)) per antagande, inte per se, de facto, sådan sannhet, falskhet är alltså oavgörbar, vilket det vidare mer rigoröst kommer att visa på.
Parentetiskt givet detta kan konstateras att så kallad sanningsvärdetabellanalys är värdelös, eftersom sådan utesluter möjligheten att x kan vara fullständigt falska (y≠0 är sant om x är falskt, och vice versa, x≠0 är sant om y är falskt, för alla x (fenomen) finns det ett x≠0 vilket definierar x sant, vilket definierar x≠0 vara sant, för alla x finns det något som definierar x sant (vara sant), något som ≠0 (Negationen (N), se särskilt vidare Tillägg), vilket förstås utesluter existens av fullständigt falska x, att x=0), vilket allmänt simpliciter inte kan uteslu-tas, vilket definierar (givet Kp, och alla poster gäller (förstås) per definition/antagande (det föregående i tabellform)):
x≠0 y x=0 y sant alla y falska sant alla y falska fullständigt falskt/falskt 0/y sant fullständigt falskt/falskt y(≠0) sant
Om x≠0 (ex ante) så kan alltså gälla att y=0 (att x är fullständigt falskt), med vilket det då helt enkelt inte existerar något sant x (x=0, ex post), med vilket förstås en analys av x är meningslös (att analysera, särskilt bevisa, något fullständigt falskt, vilket simpliciter inte existe-rar (annat då än som (fullständigt) falskt x i sinnet/tanken), är (förstås, fullständigt) meningslöst).
Det handlar sålunda om antaganden, så vad ska antas först? Ja, den frågan har jag verkligen brottats med, tills jag till slut insåg var jag skulle börja, nämligen i ett antagande av Unicitetsprincipen (Up), vilken definierar att ”olika” x med identiskt, exakt samma egenskaper, är ett och detsamma, unika, x.* Vilket kanske kan tyckas trivialt, men Up har ofantlig betydelse för Världsuppfattningen, om Up antas, vilket som jag ser det, en rationell simpliciter måste göra. Märk väl ”Världsuppfattningen”, inte en Världsuppfattning (bland många), utan den enda (rationella) Världsuppfattningen, ge och ta lite.
Givet Up handlar det mesta sedan om marginaliteter, självklarheter många gånger, faktiskt (rationellt sett (om än kanske krävande lite ini-tial tankeverksamhet, men när det väl ses, så är det faktiskt, många gånger, eller förefaller åtminstone vara, självklart), vilket (förstås) be-tyder i enlighet med mitt sätt att tänka rationellt, med vilket en läsare förstås har att avgöra om hon också finner det jag finner rationellt, rationellt), även om teoremet T1 också är oerhört viktigt för Världsuppfattningen (Logiken), men för en rationell är det närmast evident att p-superpositionaliteter är absurda, att x inte kan existera varandra överlagrade, särskilt inte egenskapsmässigt, ett x kan (rationellt) inte båda äga och inte äga en egenskap, på en och samma gång (egenskapen kan inte vara x(≠0) och 0, på en och samma gång, som det kan definieras), eller, en egenskap kan inte vara flera (olika), på en och samma gång (x vara x(≠0) och y(≠0,x), på en och samma gång), för en rationell är det som sagt närmast evident. Och T1 handlar just om ett sådant både äga och inte äga x (det går (rationellt) inte att både ha/äta och inte ha/äta kakan, på en och samma gång), nämligen Intet, vilket för en rationell då närmast naturligt utesluter sig självt, detta med vilket antagandet av T1 per se inte är särskilt kontroversiellt, för en rationell. Även om implikationerna av T1 kan vara kontrover-siella för rationella, som åtminstone hävdar sig vara rationella.
Med Up och T1 har det kommits långt, väldigt långt, alltså blott genom (antagandet av) två principer. Antagande av ytterligare principer (förutom ett allmänt antagande om att människor kan dra (implikativa) slutsatser på grundval av dessa två principer, allmänt definierat i Ii) är allmänt inte nödvändigt, och en grannlaga uppgift om det ses nödvändigt, eftersom antagande av något irrationellt givetvis för in irrationalitet i analysen, hur mycket analysen än ger korrekt resultat, så är den fel om den förutsätter felaktigheter, även om irrationaliteter förstås kan nyttjas som ”beräknare” av resultat, men givetvis då inte som beskrivande (modellerande) verkligheten:
Om x ® y och z ® y, men z är falskt, x sant (enligt verklighetsuppfattningen), men z kanske är enklare att nyttja än x, så kan z nyttjas som ”beräknare”, men givetvis inte antas beskriva verkligheten, för enligt verklighetsuppfattningen är det då x som ger (implicerar) y (inte z).
|
