|
(Rationell) logik
Och den Värld den implicerar
Mats Hansson
(Fråga gärna)
Betala gärna en slant för att ni får läsa en potentiell Klassiker före de flesta (Swish)
**
Detta arbete utgår ifrån, antar, att det existerar fenomen med egenskaper, och vidareutvecklar (rationellt (enligt denna texts definition)) utifrån det, vilket primärt definierar Up (Unicitetsprincipen), att ”(olika) identiska fenomen” är ett och detsamma, unika (alltså, ett, och endast ett), fenomen (inte olika fenomen).*
Up finns så att säga i luften, kan anas, särskilt när Extensionalitetsaxiomet (se fotnot * nedan) är på tal, men finns inte specifikt utdefini-erad (förrän med detta arbete då). En professor i filosofi menade att Up är trivial, i meningen betydelselös, det är dock precis tvärtom, Up är rationellt så nära det går att komma en absolut sanning. Den andra nära nog absoluta, ja, absoluta (men oerhört allmänna) sanningen det går att sluta sig till rationellt, nämligen att erfarenhet/erfarande bevisar existens av något, åtminstone existens av detta erfaran-de=något under den stund erfarandet erfar, är inte i närheten av Up:s fundamentala betydelse för en (rationell) världsuppfattning, världs-syn, (världs)logik.
De E-teoretiska (eller Fundal(/Fundamental)logiska) rubrikerna:
Den rationella grunden
Den rationella Världen
E-Världen kontra konventionell Värld
Tillägg av Lp, primärt
0 och indirekt bevis av T1
Tillägg
Den fria viljan Ytterligare filosofiska frågor Världens omfattning utifrån mer allmän utgångspunkt (E-)Världens innehåll lite mer samlat (sammanfattningsvis) Den irrationella Klassiska logiken rättfram Lite mer om Klassisk logik Einsteins relativitetsteorier lite mer rigoröst Särskilt rörande FT igen Slutledningsreglers rationalitet Mer specifikt om medvetande
Den rationella Världen står det alltså som rubrik, ja, det är närmast tillräckligt med Up för att en hel Värld ska utveckla sig (för det inre (rationella) sinnet), en allomfattande Värld, en teori om allting, Allt, övergripande, om än väldigt specifik ändå, tänker särskilt på defini-tionen av E (sett som rum), definitionen av uppkomst av mer specifika fenomen (E-kontraktioner primärt), och definitionen av mer speci-fika fenomen (x), särskilt av deras=x minsta beståndsdelar (mx), definitionen av mx egenskaper. Den principiella grunddefinitionen går över i, ja, är en Världsdefinition, av Den rationella Världen.
De två sista huvudavsnitten visar mer specifikt på den oerhörda vikten av vilka (tanke)principer som antas, det/de har direkt bäring på hur världen uppfattas/definieras, vilket det har slarvats med tidigare, det har till och med gått så långt att logik och världssyn har separerats, fullständigt omöjligt, fullständigt irrationellt.
__________ * Önskas olika kunna sättas (definieras vara) identiskt, måste Intensionalitetsprincipen (Inp) antas, den givet Up följaktligen irrationella Inp. Inp som då definierar olika vara identiskt, vilket givet kommande beteckningar kan definieras:
Inp) x=y; x’Îx,y; x’=0,x’.
Om x’=0, definierande att det inte finns någon egenskap (x’) vilken både x och y äger, så är Inp kategoriskt irrationell.
Rationellt kan Inp endast tänkas antas om x’≠0, det antas, definieras finnas x’ vilka både x och y äger. Om alla x’ är gemensamma för ”x och y” så är det tillbaka i Up. Utan det är då om inte alla x’ är gemensamma för x och y, utan x och y åtminstone äger ett x’ vilket både x och y äger, som Inp eventuellt rationellt kan antas. Tänkbara exempel på (antaget) gemensamma egenskaper hos x och y är blå, vikt, snäll, i vilket fall då alla övriga icke-gemensamma x’ hos x och y bortses ifrån om x och y definieras vara (Inp-)identiska. Särskilt ett antagande av existens av superkloner kräver ett antagande av Inp, superkloner som särskilt matematiskt är (matematiskt) fundamentala fenomen, till exempel för definitionen att x+x=2x, givet Up gäller förstås att x+x=x (se vidare det kommande).
Det kan frågas vad det är för erfarenhet som ”ser” att det existerar fenomen med egenskaper, är det ett rent rationalistiskt(/tänkt) feno-men, eller mer ett ”empiriskt” konstaterande? Hursomhelst verkar Up stämma med ”empirin” (ett specifikt utsnitt av verkligheten/erfa-renheten, utifrån min utgångspunkt bestående av blå himmel (ganska ofta i alla fall, en himmel svart på natten, eventuellt med ljusa pric-kar på), jord, på vilken det växer grödor och vandrar varelser (en slags grödor de också, åtminstone enligt min syn), etcetera), i vilken det förefaller existera unika separata fenomen vilka äger egenskaper, karaktäristika, precis som Up definierar (E-)Världen vara beskaffad (se vidare det kommande för den mer specifika innebörden av Up).
Så Up förefaller alltså relevant, ja, rationellt är Up given, närmast en absolut sanning, alltså rationellt sett, den irrationelle behöver inte hålla med. Hursomhelst är då vilka principer som antas oerhört väsentligt, för att lite ytterligare diskutera detta så här inledningsvis kan det tittas på två axiom/antaganden, fundamentala för sina respektive discipliner, skolor, nämligen Negationen, (oerhört) grundläggande för den så kallade Klassiska logiken, och Extensionalitetsaxiomet, grundläggande för Matematiken. För att börja med det senare axiomet så kan det i enlighet med kommande definitioner definieras:
x=y « [{x’}Îx]=[{x’}Îy].
Om x är lika (identiskt) med y, så består x och y av exakt (identiskt) samma egenskaper (x’), och vice versa, om x och y består av iden-tiskt samma egenskaper, så är x och y identiska. Om x och y tolkas vara ett och samma, unika, x, så motsvarar detta Up. Men så tolkas inte Extensionalitetsaxiomet, utan (specifikt) x och y kan vara olika, definierande superkloner, i enlighet med kommande terminologi, x och y är olika, men, per definition, trots allt identiska x, sålunda i strid mot Up, vilket intuitivt är givet, olika x äger olika positioner (posi-tion vilket förstås är en egenskap), eller existerar åtminstone i olika dimensioner, i vilket fall de kan existera i samma position, men då i olika dimensioner; Existerar ”x och y” i samma dimension, i samma position, och alla övriga egenskaper är identiska, så handlar det (in-tuitivt) om ett, och endast ett (unikt) x: Up gäller, inte Extensionalitetsaxiomet.
Extensionalitetsaxiomet är sålunda irrationellt, men antas (sålunda irrationellt) av matematiken för existens av superkloner, utan vilka ingen matematik finns. Bättre, än att definiera Extensionalitetsaxiomet, hade varit att bara definiera existens av superkloner, Extensiona-litetsaxiomet i sin blotta definition (vilken vid ett snabbt ögonkast kan förefalla rationell) döljer lite det faktumet att det definierar super-kloner, känns lite som ett (försök till) bedrägeri. För matematiken kan vara rationell, kan (rationellt) duga i vissa kontexter, där det passar med antagande av superkloner, vilket allmänt gäller vid mätningsdefinition, där olika mått kan antas vara giltiga för olika objekt/feno-men, olika fenomen kan antas äga identiskt mått av det specifika måttet.
Extensionalitetsaxiomet/matematiken har sålunda inget med den grundläggande Up-Världen att göra (matematiken beskaffar grundläg-gande inte Den rationella (E-)Världen), men kan då eventuellt vara rationellt nyttig på en högre (definierad/antagen superklons)abstrak-tionsnivå, en oerhört viktig distinktion.
Negationen då, definierar den hur den grundläggande Up-Världen är beskaffad? Nej, (primärt) den Klassiska logiken är ett sorgligt kapi-tel: Rationellt i enlighet med Up gäller allmänt att antingen gäller (fenomen) x(≠0), inget x=0, eller så något annat x=y(≠0,x), obestämt vilket innan y (eventuellt) är bestämt. Men den Klassiska logiken definierar, antar att för varje x, så gäller allmänt antingen x (definieran-de ett unikt specifikt sakförhållande/fenomen ≠0) eller ett specifikt y≠0 (definierande ett unikt specifikt sakförhållande/fenomen ≠0), vilket kallas Negationen (vilket (den Klassiskt logiska grundtexten) Principia Mathematica definierar (sidan 97): ”If p is an elementary proposition, ~p is an elementary proposition.” Där ~=’, alltså icke; ~p(=p’)≠p),^ enligt kommande terminologi, så är x implikativt iden-tiskt med y (x=y), och y implikativt identiskt med x (y=x); x=y, symmetriskt giltigt (x=y och y=x; Principia Mathematica definierar inte uttryckligen denna symmetri, men antar den tyst, annars gäller särskilt inte ”Dubbla negationens lag” (se särskilt vidare nästa fotnot (^) nedan)). Det är närmast obegripligt hur något sådant överhövan irrationellt har kunnat slutas till, antas. Så, ja, Negationen har inte det minsta med Up-Världen att skaffa.^^
Diskursivt mer om matematik och Klassisk logik i det kommande.
^ y kallas Klassiskt logiskt för ”icke-x”, som om det skulle göra någon skillnad. Visst är y icke-x, men allmänt infinit många, det finns al-lmänt infinit många y till ett x (varje naturligt tal är till exempel ett icke-x till x=bil, och naturliga tal existerar det ett infinit antal av (det kan alltid läggas till ytterligare ett naturligt tal till ett föregående naturligt tal)), innan ett specifikt y eventuellt definieras/antas som alter-nativ till x, y är inte på något sätt givet (precis som x inte på något sätt är givet, givet y). Men det definieras då y vara i enlighet med Ne-gationen (precis som x definieras vara givet, givet y, vilket evident definierar att x’(=icke-x)=y och y’(=icke-y)=x och vidare att x’’(=icke-icke-x=y’)=x och att y’’(=x’)=y, vilket kallas Dubbla negationens lag; Vilken förstås inte gäller Up-logiskt; Up-logiskt gäller ”Dubbla negationens lag” trivialt när något y specifikt har definierats/antagits vara det enda alternativet till x (och vice versa), absolut inte innan), fullständigt irrationellt.
^^ Så kallad Intuitiv logik är inte mycket bättre den, den definierar lite svagare, men fortsatt irrationellt, att x är implikativt identiskt med y (x=y), men att y inte nödvändigtvis är implikativt identiskt med x (vilket kan definieras: ((y=x)), vilket särskilt gör ”Dubbla negatio-nens lag” och ”Lagen om det uteslutna tredje” (antingen x eller y) ogiltiga inom Intuitionistisk logik (giltiga inom Klassisk logik, vilket vad gäller ”Lagen om det uteslutna tredje” förstås är trivialt självklart givet Negationen; Gäller endast två alternativ, x och y (för ett feno-men (x)), så gäller förstås inget ”tredje” alternativ z (för fenomenet ifråga (x)), utan då antingen x eller y (x=(x Ú y), där x och y är speci-fikt givna (unika), bestämda, sakförhållanden ≠0, detta då i strid mot vad som allmänt gäller i enlighet med Up, nämligen då att x anting-en är x, 0 eller y (x=(x Ú 0 Ú y)), obestämt vilket innan y är bestämt (eller om det då bestäms att x är x eller 0), bland (allmänt) alla infinit många y:n. Men Klassisk logik antar då ”simpliciter” att det bestämt står mellan de specifikt givna x(≠0) och y(≠0) för varje x (vilket förstås implicerar att om x är sant, så är y falskt, och vice versa).^^^ Ett specificerande, ett specifikt antagande (Negationen), det rationel-lt inte finns minsta fog för, vilket är så irrationellt att man nästan blir stum. Och vilket inte går att bortförklara med att de menar detta (Negationen) i Up-mening, simpliciter eftersom det inte är definierat i Up-mening; Vilket enkelt kan bekräftas genom att anta x eller y (i Negationen) vara 0, eftersom det spränger all logik att hävda icke-0 (icke inget x) definiera något specifikt givet y(≠0) (inte ens den mest irrationelle ”logiker” kan mena detta vara rationellt).))).
^^^ Ett konstaterande vilket allmänt inte på minsta sätt förutsätter Negationen, det gäller även i enlighet med Up: Är det antaget att x är sant, så är alla y(≠x) falska (för x), definierat av Kp (en direkt följd av Up) i nästa avsnitt. Det är egentligen det enda vilket behöver sägas rörande sant och falskt, det viktiga är vad som antas vara sant, om något antas vara falskt, möjligt, oavgörbart, både sant och falskt, eller vad som nu kan hittas på rörande sanningsvärden ≠sant, är mer eller mindre betydelselöst, det som äger fundamental betydelse är vad som antas vara sant, mer om detta i det kommande, särskilt implicit, men även en del explicit, särskilt i tillägget.
|
