FUNDALLOGIK

 

Och på den grundad:

 

 

 

 

 

E-TEORI

(Världsteori)

 

 

MATS HANSSON

 

 

 

 

 

Den senaste (papper)publicerade versionen av denna problematik finns på:

 

NOMEN

 

 

 

Relativt denna publicerade text, är texten här, vilken ännu är under bearbetning, kraftigt reviderad, primärt vad gäller den (fundal)logiska grunden, vad gäller det rent (fundal)logiska.   

 

 

 

 

 

För kontakt: kuse@live.se

 

 

 

 

 

**

 

Detta arbete definierar sin fundallogiska grund, och framleder utifrån den, särskilt en Världsteori (E). I detta är teoremet T1, att Intet (egenskapslöshet (icke-vara), överhuvudtaget) inte existerar, särskilt fundamentalt. En förklaring till varför tre olika argument/bevis framläggs för T1.

 

Av de grundläggande principer vilka här definieras: Ip/Kp (Identitetsprincipen/Kontradiktionsprincipen), Up (Unicitetsprincipen), Up’ (Unifieringsprincipen), Fp (Förhållandeprincipen), Inp (Intensionalitetsprincipen) och det grundläggande, primärt rörande Intet, vilket definieras i avsnittet: T1 ånyo och x={x’}, så finns det mesta av detta tänkande redan i litteraturen, i allmän mening. Up är ett undantag, eller egentligen inte, eftersom Up är det så kallade Extensionalitetsaxiomet rationellt(/fundallogiskt) tolkat. Den implikation (framlednings-/slutledningsregel): Up’, Up implicerar, är dock veterligen inget som finns i litteraturen. Det närmaste är kanske Bertrand Russells ”Axiom of reducibility”, eftersom Up’ just är en reduceringsprincip, dock med mycket mer fundamental/generell implikation än ”Axiom of reducibility”, primärt eftersom Up’ (exklusive atomismvillkoret) är ett teorem (framlett (uti)från mer grundläggande principer), inte är ett axiom (något ad hoc antaget, se vidare det kommande).

 

 

  

Grundläggande (fundallogiska) principer

 

 

S

 

Utan tänkande, utan nyttjande av (tanke)principer, vad kan då konstateras, fastslås? Allmänt finns två möjligheter för konstaterande av något utan nyttjande av (tanke)principer:

 

I) Förnimmelse.

 

II) Icke-förnimmelse.

 

Om en förnimmelse är detsamma som en tanke, så är det hela (rationellt(; Ip/Kp, se vidare nästa avsnitt)) fortsatt kvar i tankesfären. En förnimmelse vilken inte är en tanke, vilken är en icke-tanke, är antingen ingenting, eller något substantiellt, vilket förstås inte är en tanke (som icke-tanke), men det kan ändå ha något med erfarandet att göra. Vilket kan antas vara fallet, eller så inte.

 

I analogi med detta, så kan följande konstateras rörande II:

 

Om en icke-förnimmelse är detsamma som en tanke, så är det hela (rationellt) fortsatt kvar i tankesfären. En icke-förnimmelse vilken inte är en tanke, vilken är en icke-tanke, är antingen ingenting, eller något substantiellt, vilket förstås inte är en tanke (som icke-tanke), men det kan ändå ha något med erfarandet att göra. Vilket kan antas vara fallet, eller så inte.

 

Det hela utmynnar således i en fråga om antaganden, och algoritmen kan dras en gång till:

 

Om ett antagande är detsamma som en tanke, så är det hela (rationellt) fortsatt kvar i tankesfären. Ett antagande vilket inte är en tanke, vilket är en icke-tanke, är antingen ingenting, eller något substantiellt, vilket förstås inte är en tanke (som icke-tanke), men det kan ändå ha något med erfarandet att göra. Vilket kan antas vara fallet, eller så inte.

 

Men även om ett antagande vilket inte är en tanke har med erfarandet att göra, så är det under alla omständigheter inte en tanke, något medvetet, utan i så fall något omedvetet, vilket gör föga nytta i en analys (även om det kanske kan påverka hur det tänks, se vidare det kommande), med vilket följande kan konstateras:

 

S) Allt handlar om (medvetna (”icke-tomma”)) antaganden, (medvetet (”icke-tomt”)) tänkande.

 

Antagandena måste så att säga vara substantiella, för att vara begagneliga, därav parentestillägget ”icke-tomma”, se särskilt vidare avsnittet Avslutning.

 

Givet S (rationalitetens princip, som S kan kallas, även om S i definitionsmomentet stod för Sanning), så handlar då allt om antaganden/tänkande, vilket inte utesluter existens av ”kategoriskhet”, men det handlar i det fallet sålunda (givet S) om en tänkt, eller antagen kategoriskhet (objektiv sanning), med vilket dess värde givetvis devalveras; S per se lyder givetvis också under S, det är blott något uttänkt/antaget giltigt.

 

S är en viktig princip att ha i åtanke i det vidare (eller överhuvudtaget) även om S vidare knappt kommer att nämnas.

 

 

Ip/Kp och T1

 

Ett x antingen är x:

 

Ip) x=x.

 

Eller så är x inte x:

 

x≠x:

 

I) x=x’.

 

II) x=/≠x.

 

I definierar att x är något annat x=x’ än x (x’x). Både x och x’ föreligger, men det är x’ som är giltigt, inte x, x är ogiltigt (för fenomenet (x) ifråga). I är en kontradiktorisk definition, stående i strid mot Ip (Identitetsprincipen), vilken uttryckligen ännu inte är antagen, men i det vidare kommer att antas. Hursomhelst är I upplysande i kontexten (se även vidare avsnitt Inp för (antagen) möjlighet att ”icke-kontradiktoriskt” kunna definiera x=x’).

 

II definierar att x är osäkert (giltigt), det är möjligt att x gäller, är giltigt (x=x), men det är inte säkert, eftersom det också är möjligt att x inte gäller, är ogiltigt (xx), vilket definierar x som ogiltigt, simpliciter eftersom x inte är (kategoriskt) giltigt i enlighet med Ip.

 

I och II definierar sålunda x som (kategoriskt) ogiltiga, med vilket det kan konstateras att Ip definierar x som (kategoriskt) giltiga; Ett giltigt x, är varken något annat x (I), eller ett osäkert x (II), utan blott x(=x):

 

Ip definierar x som giltiga.

 

x antas så länge x antas, eller med andra ord tills x eventuellt revideras, x ersätts med x’ (eller tills analysen kanske överges). Och x som antas (så länge x nu antas), antas av rationella vara sanna:

 

III) Rationella antar endast x(=x) giltiga, vilka de också tror är sanna (så länge de nu tror på x).

 

Vilka är då dessa rationella? Ja, ytterst blott Ego, eftersom det är Ego som definierar rationaliteten, vad som är rationellt. Och detta givetvis genom detta arbete, om det så handlar om antagandet av mer kategoriska principer, som Ip, som i det vidare sålunda kommer att antas giltig, eller handlar om mer ”fria” antaganden, till exempel ”empiriska” antaganden (till exempel att me (minsta beståndsdelar) kan stöta till varandra).

 

III kan frångås i bevisföring, just för bevisföringens skull, för att (be)visa något rörande x, vilket här inte närmare behöver beröras.

 

Ip antas alltså för det vidare, på vilket Kontradiktionsprincipen (rationellt) direkt kan konstateras följa:

 

Kp) x≠x’.

 

Givet Ip gäller alltså att x=x, alltså att x=x ® xx’(; x’x), vilket då definierar Kp.

 

Någon annan framledning kan rationellt helt enkelt inte tänkas, mer uttryckligt:

 

Om x är x, så är x inte x’(x) (x är inte något annat x(=x’) än x): Ip ® Kp.

 

En leopard vilken kategoriskt (antaget) är denna leopard (leopard=leopard), är till exempel inte en elefant (leopardelefant). Eller om x är flera saker, så är x inga andra saker än just dessa saker (x är). Innebörden av detta kommer att bli än mer tydlig genom Up, som är en följd/implikation av Ip, i nästa avsnitt.

 

Kommande analys söker motsvarande denna framledning att finna de rationella framledningarna(/konklusionerna). Framledningar vilka många gånger är givna, i likhet med hur Ip ® Kp (rationellt) är given, vilket väl underliggande beror på hur medvetandet (Egos) är konstruerat (hur medvetandet tänker). Hursomhelst, är det i alla fall så att det rationellt många gånger inte är möjligt att tänka annorlunda, rörande något x. Vilket ganska självklart inte utesluter – Allt som kan tänkas, kan också tänkas – att irrationella x=x’ kan antas i alla fall, i strid mot rationella x. För att en rationell ska godta detta senare, så behöver den övertygande bevis, för att x’ är giltiga, nämligen ”empiriska” bevis (i någon mening), och detta ganska självklart eftersom x’ är irrationella.

 

Dessa ”empiriska” bevis, vilka i enlighet med S givetvis också är tankar (rationalitet), men allmänt uttryckt av annan karaktär än det ”rent” rationella. ”Empirisk” bevis vilka i allmänhet inte behöver vara särskilt komplicerade. I det kommande antas i enlighet med den ”empiriska” erfarenheten till exempel att me (minsta beståndsdelar) äger attraktionskraft. Detta allmänt på grundval av den ”empiriska” observationen att till exempel koppen på bordet håller ihop mer beständigt, inte särskilt faller ihop i en stofthög (förutsatt antagandet att koppen kan bli till stoft, även om mycken sammanhållning/bindning kan vara mekanisk, så måste särskilt gravitationen emanera ur me, vilken icke-mekaniskt håller samman större enheter, se vidare det kommande).   

 

Avslutningsvis i detta avsnitt, en definition av ett för den vidare analysen oerhört fundamentalt teorem:

 

existens=är.

 

icke-existens=icke-är

 

Givet detta, kan det frågas om icke-existens kan existera, vara, på samma sätt som existens existerar, är:

 

icke-existens existerar:

 

icke-är är:

 

icke-är=är.

 

En kontradiktion i enlighet med Ip(/Kp; icke-ärär), vilken givet att icke-är(=icke-vara)=Intet ger:

 

T1) Intet existerar (överhuvudtaget) inte.

 

”Överhuvudtaget” eftersom icke-är=är aldrig gäller givet Ip(/Kp), utan förstås att är=är och icke-är=icke-är.

 

 

Up

 

Två olika fenomen: x och y, med identiska (med identisk mängd av) egenskaper: {x’}, antas:

 

x={x’}, y={x’}.

 

Givet Ip, så är {x’}={x’}, med vilket det kan konstateras att x=y. Eller med andra ord att x och y med identiskt samma egenskaper, är ett och detsamma, unika x, vilket definierar Unicitetsprincipen:

 

Up) x=[unikt x].

 

Skiljer det inte i en enda egenskap x emellan, så är det följaktligen frågan om ett och detsamma (unika) x. Och om det skiljer i åtminstone en egenskap x emellan, så är det följaktligen frågan om olika x; Samma mängd egenskaper definierar samma (unika) fenomen, alltså samma mängd egenskaper kan inte definiera olika fenomen. Definieras egenskaper vara detsamma som predikat, så definierar detta att samma mängd predikat inte kan definiera olika predikat av ”högre ordning”, eller snarare är de ”lägre ordningens” predikaten, i enlighet med Up (fundallogiskt), uteslutna (villkorade) från att få definiera olika (flera) ”högre ordningens” predikat, se vidare det kommande.

 

Givet Up, så gäller förstås Ip och Kp i Up-mening:

 

Ip) x=x; Up.

 

Mer uttryckligt: Det unika x är x, och inget annat än x.

 

Kp) x≠x’; Up.

 

Mer uttryckligt: Det unika x är inte x’, vilket (rationellt) är fullständigt evident givet att x är unikt (Up).

 

 

T1 ånyo och x={x’}

 

Det givet Up unika x är alltså per definition ett antal egenskaper (x’), givet vilket Intet definieras vara ett egenskapslöst x:

 

I) Intet=[egenskapslöst x].

 

Ett existerande Intet äger egenskapen x*=egenskapslöshet, för äger ett existerande Intet å ena sidan fler egenskaper än x*, så är det simpliciter inte frågan om Intet, och om Intet å andra sidan inte äger en enda egenskap (ett enda x’), alltså inte ens x*, så är Intet simpliciter ingenting, utan icke-existens, något (överhuvudtaget) inte existerande:

 

II) Ett existerande Intet äger x*.

 

I enlighet med I är ett existerande Intet dock helt egenskapslöst:

 

II) Ett existerande Intet äger inte x*.

 

II och II strider mot varandra (II≠II), vilket givet Up(/Kp) (återigen) ger:

 

T1) Intet existerar (överhuvudtaget) inte.

 

Att något skulle kunna uppstå/uppkomma/skapas ur något inte existerande, särskilt ur ett icke-existerande Intet, kan rationellt uteslutas (ett rationellt tänkande förutsätts alltså här, vilket måhända endast är Egos):

 

x kan inte uppstå ur (det icke-existerande) Intet; x kan inte uppstå ur något vilket inte existerar.

 

Rekonstaterat då eftersom Intet överhuvudtaget inte existerar, givet T1, och att det är irrationellt att anta något kunna uppstå ur något icke-existerande: Även om Intet antas existera, så är det irrationellt anta något kunna uppstå ur det, och följaktligen är det än mer irrationellt, om det nu är möjligt, att anta något kunna uppstå ur ett icke-existerande Intet.

 

Detta utesluter x’ (egenskaper/predikat/element/fenomen) från att kunna tillkomma x (fenomen) ur Intet:

 

x’ kan inte tillkomma x ur (det icke-existerande) Intet.