Fundallogik

 

Mats Hansson

 

 

 

 

Något grova i kanten, men det mesta i denna text finns i dessa två referenser, plus en del ytterligare (och en del mindre):

 

Fundallogik, Mats Hansson; Nomen Förlag (2019)

 

Tillägg till Fundallogik, Mats Hansson; Nomen Förlag (2020)

 

(och sex böcker till, vilka dock definitivt mer får ses som förarbeten)

 

Som finns här:

 

Vulkan

 

 

För kontakt: e-post

 

 

Har jobbat ideellt med denna min fundallogik i alla år, så bidrag tas tacksamt emot (Swish)

 

 

 

 

 

 

 

 

**

 

 

 

Efter övervägande har det beslutats (åtminstone för tillfället, igen) att helt enkelt låta analysen tala för sig själv. Det tenderar lätt att sväva ut i ovidkommande annars. Låt vara att texten är lite teknisk, men den talar faktiskt bäst för sig själv, det blir inte minst mest stringent så, utvikningar/förklaringar har i sig en tendens att föra bort tanken från det väsentliga.

 

(Texten kan närsomhelst ändras)

 

 

 

Fundallogiken rättfram

 

Olika x (fenomen) äger olika x’ (egenskaper):

 

xy; [{x’}Îx][{x’}Îy]:

 

x=y; [{x’}Îx]=[{x’}Îy].

 

x och y är i det senare fallet ett och detsamma (unika) x, eftersom alla x och y:s egenskaper är identiska:

 

Up) x=[unikt x] (Unicitetsprincipen):

 

Olika x äger åtminstone en varandra särskiljande egenskap (till exempel x=[{x’}±x’]y={x’}).

 

Up’) ¦(x)=x (Unifieringsprincipen).

 

Ip) x=x ((den starka) Identitetsprincipen; Den svaga Identitetsprincipen: Det antagna (x) är det antagna (x): Ip’) x=x).

 

Kp) xx’ (utan x=x (Ip), det unika x givet Up) (Kontradiktionsprincipen).

 

Antag:

 

Intet=[egenskapslöst x]:

 

x’ÎIntet; x’=egenskapslöshet.

 

Per definition av Intet (som egenskapslöst) gäller dock:

 

x’ÏIntet.

 

Så, [x’ÎIntet]=[x’ÏIntet], i strid mot Kp(/Ip):

 

T1) Intet existerar (överhuvudtaget) inte.

 

För att understryka T1, antas Intet (kunna) existera:

 

Intet=existens:

 

egenskapslöshet=existens ® icke-existens=[åtminstone en egenskap]:

 

Intet=icke-existens; Kp.

 

Vilket verifierar T1.

 

Förhållandeprincipen antas, definierande att en relation inte förändras om argumenten förändras lika mycket:

 

Fp) [x’~y’]≠[x~y].

 

Antag:

 

x≠{x’}:

 

1) x+x≠{x’}+x; Fp:

 

x≠x; {x’}Îx, Up’:

 

Up’’) x={x’}; Kp.

 

Alternativt på 1 kan följande definieras följa (alternativet att x och {x’} är orelaterade direkt uteslutet):

 

x{x’}; xÎ{x’}, Up’.

 

Vilket för in på holism/meridioism:

 

x={x’}±q.

 

Där q definierar de holistiskt/meridioistiskt tillkommande/försvinnande egenskaperna, till/försvinnande från det ”ursprungliga” klustret av egenskaper, nämligen då {x’}. q vilka simpliciter uppkommer ur/försvinner i Intet, givet att {x’} är oförändrat, och förstås givet att inget exogent ifrån, tillförs x, förstås i strid mot T1:

 

Up’’ (den ”reduktionistiska” principen) är den enda rationella; Holism/meridioism är irrationellt.

 

Givet T1 gäller, där 0* äger en egenskap, p två:

 

Intet<0*<p; 0*=[icke-utsträckning (utan position)], p=[icke-utsträckning med position (punkt)].

 

0* är alltså en icke-utsträckning, utan position, en positionslöshet vilken definierar utsträckning, antag inte:

 

0*≠d(p,p’)=[en kurva mellan p och p’ (en utsträckning, bestående av p:n kontinuerligt (lim p=p’; p®p’) i rad]:

 

0*+d(p,p’)≠d(p,p’)+d(p,p’); Fp:

 

0*+d(p,p’)≠d(p,p’); Up’:

 

d(p,p’)≠d(p,p’), givet att 0* är en icke-utsträckning, vilken följaktligen inte lägger (adderar) något till d(p,p’) (en utsträckning):

 

0*=utsträckning; Kp.

 

Givet detta antas:

 

0*<*=[minsta infinita utsträckning]:

 

0*+*<*+*; Fp:

 

0*+*<*; Up’:

 

0*≥∞*; Kp (*=* i enlighet med Kp(/Ip), då kan inte (0*+)*<*, i enlighet med Kp(/Ip)).

 

Givet detta antag:

 

0*>*:

 

0*+0*+*>*+0*+*; Fp:

 

0*+*>0*+*; Up’ (här är det evident likgiltigt var ∞* unifieras, se avsnittet: Mer logik):

 

A) 0*=*; Kp.

 

Om * äger en (yttre eller inre) gräns, så existerar åtminstone 0* bortom denna gräns, givet T1:

 

* ® *+0*.

 

Och:

 

*+0*>*:

 

*+*>*; A:

 

*>*; Up’:

 

* är (kontinuerligt/homogent) gränslös; Kp.

 

Antag:

 

E>0*:

 

E+E>0*+E; Fp:

 

E>0*+E; Up’:

 

Image