Egenskaper

Ett x egenskaper är givet E-teorin förstås grundläggande och fundamentalt ett kluster av mx:

x={mx}.

Och det är egentligen det enda x är, egenskapsmässigt. Även om vissa perspektiella egenskaper också kategoriskt kan ses som tillhöriga x. Att x till exempel äger egenskapen att tillhöra E (givet E-teorin), egenskapen att x’ existerar till vänster om x, om x’ nu gör det, egenskapen att x’ existerar på visst avstånd från x, egenskapen att x rör sig, om x nu gör det (mxÎx ”hoppar”), etcetera. Egenskaper vilka tillskrivs x utöver dessa perspektiella egenskaper av (tänkande) betraktare är mindre kategoriska, som till exempel att x är röd, om betraktaren nu uppfattar x vara röd, för vad är röd? Jo, E-teoretiskt från x avsöndrade eller reflekterade mx (ytterst) vilka i betraktarens sinne (förmedlat av ”ögat”, allt detta processuella förstås (ett kluster av) mx) tolkas definiera x som röd. Andra sådana ytterligare icke-perspektiella egenskaper kan till exempel hänföras till rationellt/irrationellt, till exempel att ett x definieras vara Gud eller musikaliskt, eller en struts. Etcetera.

Det viktiga/fundamentala vad gäller egenskaper är (E-teoretiskt) detta att x={mx}, mer vad gäller egenskaper behöver egentligen inte funderas över, definieras, det tenderar endast att föra in i förvirring och otydlighet.

Om egenskaperna x äger ses som mer eller mindre obestämt, spelar ingen roll för Up, Up-principiellt är det blott så att det är frågan om ett unikt x om alla egenskaper bestämt eller obestämt (per definition) är (exakt) desamma hos ”olika” x.

Ytterligare rörande mx egenskaper

mx ”hoppar” då (vid rörelse), vilket då betyder att mx inte är i distansen mellan två (olika) positioner, med vilket mx intuitivt blott är vad mx nu är som assimilerade mv, lik en stålkula är mx knappast, snarare något diffust (intuitivt, då som bestående av ett antal assimilerade (komprimerade) mv), men likafullt något stabilt, icke-absorptivt (för att då inte kunna vara evigt (i strid mot T2), evigt kunna absorbera mv, och på det sättet då vara evigt), vilket fullbordas vid avsöndring (principiellt) av (ett) mv, eller klyvning, klyvt av flera mx’ vilka ”hoppar” in i mx på en och samma gång, endast ett mx’ kan då inte klyva mx, det utesluter då existens av stöt-rörelse (till synes i strid mot ”empirin”). Små är mx intuitivt, små volymer (då diffusa, mer kompakta än rent rum, givet att E är rent rum (bortsett från mxÎE)), då eftersom punkter, kurvor och ytor är rena abstraktioner (vilket det allmänt förstås inte finns något värde i att hålla på med). Små volymer vilka inte kan rotera på egen hand, roterar de så beror det på andra mx attraktionskraft, en rotation vilken även den måste ske (diskontinuerligt) ”hopp”-vis. Och attraktion äger då mx (i enlighet med ”empirin”), endogent (rationellt) inget annat. Att mx exogent skulle kunna tillföra endogena egenskaper till andra mx är blott absurt, vilket (idag) konventionellt särskilt antas genom ”Higgs-bosonen”, nämligen ”massa”, vilket för mx givet E-teorin förstås är antalet mv mx består av, inget som andra mx ger mx, det är som sagt blott absurt.

Sedan föreligger då i enlighet med ”empirin” (för mer bestämd rörelse) det märkliga att mx kan ”kommunicera” med varandra, ett i mx in-”hoppat” mx’ överlämnar riktningsinformation till mx rörande i vilken riktning mx (någorlunda) ska ”hoppa”. Men mer ”kommunikation” än så är det fullständigt absurt att anta mx vara kapabla till, som de små ”döda” ting de rationellt är. Sänder de ut något fullbordas de alltså, och några (långa) armar äger de rationellt inte, vilket då betyder att den attraktionskraft de äger i enlighet med ”empirin” blott verkar, är verkande, då på så sätt att denna attraktionskraft tenderar få andra mx att röra sig mot mx ((ointuitivt) likt genom en osynlig hand).

Attraherade mx rör sig då ”hopp”-vis mot de attraherande mx, vilket ganska självklart definierar en linjär rörelse om attraktionskraftens riktning är oförändrad. Vad gäller stötta mx, så måste de (förstås) fortsätta att stötas om en fortgående stötrörelse (mellan mx) ska föreligga, vilket/vilken kräver att mx tillhör ett kluster av mx, ett x, ju färre mx x består av desto kortare stötrörelser (för x) är möjliga, och särskilt x bana tenderar att vara mer icke-linjär ju färre mx x består av, enkelt uttryckt eftersom ju fler mxÎx som ”hoppar” (någorlunda) i viss riktning, desto starkare/linjärare rör sig x i den riktningen;* För att ”empiriskt” se hur partiklar rör sig måste förstås ned på den nivån för se deras bana, vilket måhända är möjligt för lite större partiklar, bestående av fler mx, än mindre partiklar; Att se mx, särskilt dess bana, torde vara platt omöjligt, eftersom det förstås fordrar att andra mx reflekteras mot mx, helt enkelt stöter till mx, och sedan måste då dessa reflekterade mx på något sätt uppfattas, en eventuell ytterst minimalistiskt ”bild”, uppenbart, vilken knappast säger någonting, dessutom så stöts förstås mx ur sin eventuella bana om mx stöts till, så någon oanfrätt/obetingad mx-bana går definitivt inte att se.

Avslutningsvis, i enlighet med relativitetsteorierna (”aladåben”, strängmollusken) så talas konventionellt mer om fält än om partiklar, homogent fält vilket är mer eller mindre kompakt (förtjockat/förtunnat) på olika ställen, partiklarna är så att säga punkter i fältet, ja, inte bara så att säga, utan de facto är de punkter (punkt-formade), enligt konventionell definition, vilket förstås allmänt ställer frågan hur punkter kan vara något mer än punkter? Och mer specifikt ställer frågan hur större eller mindre kompakthet kan råda, det kräver ju givet punktbegreppet att punkter kan vara mer eller mindre kompakta, bestå av fler eller färre superpositionerade p:n, vilka i enlighet med t1 måste vara infinit många för att definiera något mer än blott ett p? Nåväl, denna homogena ”korv” (eller då aladåb), med varierande (inre) konsistens, mer ”fast” eller mer ”lös”, är då Världen. Nej, inte bara E-teorin talar emot denna definition, utan även ”empirin”, jag, till exempel, sitter så att säga inte homogent ihop med omgivningen, utan min omgivning, enligt min ”empiriska” uppfattning, är definitivt skild från mig, och därmed är även de mx jag består av skilda från de mx vilka existerar i min omgivning, detta särskilt i tydliga saker, som ett träd.**

Till sist så skapas då mx i rymdkontraktioner, så ett test av E-teorin vore då att söka komprimera (ren) rymd och se om det ger upphov till ytterst mx, eller inte. Å andra sidan kan E-teorin testas genom att rymd söks tänjas, givet E-teorin är det inte möjligt över viss gräns, över vilken rymden så att säga slits sönder och Intet uppstår mellan rumsdelarna (E-teoretiskt tar det stopp vid denna gräns, till exempel kolven går inte att dra längre, förutsatt att cylindern (med kolv och kolvringar) är så tät att den (tillräckligt) inte släpper in någon rymd, vilket ingen cylinder torde klara, det finns knappast något material vilket (tillräckligt) inte släpper igenom rymd, det torde närmast fordra ett material så tätt packat med mx att ingen rymd finns emellan mx, vilket knappast finns). Men hur veta att det är Intet mellan rumsdelarna och inte fortsatt rum?

__________

* Konventionellt definieras denna icke-linearitet av en (matematisk) vågfunktionen, ”partikeln” är i alla positioner i vågfunktionen innan ett slumpmässiga utfall (på en yta) som det kvantmekaniskt brukar uttryckas. En vågfunktion vilken dessutom konventionellt tolkas som att partikeln (dualt, kanske superpositionellt) också är en våg, förstås irrationellt. För att se hur det verkligen ligger till (ja, ”empiriskt” då) rörande denna icke-linearitet måste det förstås ned på denna nivå, vilket då verkar ogörligt. Men rationellt är det alltså partikeln som rör sig vingligt (på sin färd mot ytan, så att då särskilt samma sorts partikel, om den en efter en skjuts mot en yta endast slumpmässigt träffar samma plats). Inte någon ”våg” som föranleder partikeln att mest träffa olika platser.

** Det att mv eller mer kompakt än så homogent flyter in i eller ut ur varandra kan givet E-teorin ses ske i rymdkontraktioner, i eventuella instabila/absorptiva mx och vid fullbordan, när (stabila) mx upplöses i mv (vid klyvning (av mx) eller avsöndring (från mx)).

Litteratur

https://en.wikipedia.org/wiki/Law_of_thought

https://plato.stanford.edu/entries/laws-of-nature/

A natural history of negation, Laurence R. Horn; CSLI Publications (2001)

https://plato.stanford.edu/entries/negation/

Principia Mathematica, A. N. Whitehead och B. Russell (andra upplagan 1927)

Language Proof and Logic, Barker-Plummer, Barwise, Etchemendy; CSLI Publications (andra upplagan 2011)

https://plato.stanford.edu/entries/logic-classical/

Principia Logico-Metaphysica, Edward N. Zalta (2025, pågående arbete): https://mally.stanford.edu/principia.pdf

https://en.wikipedia.org/wiki/Double_negation

https://en.wikipedia.org/wiki/Hypothetical_syllogism#As_a_metatheorem

https://en.wikipedia.org/wiki/Gödel%27s_incompleteness_theorems