Egenskaper och platonism

 

Intet=[egenskapslöshet, egenskapslöst x]:

 

Intet’=[x med x’ (egenskaper)](; Kp).

 

Och x(≠Intet) är sålunda implikativt identiskt, på en och samma gång, sina x’ (egenskaper), x är x’ (x=x’), för om inte, så handlar det förstås inte om x ägandes(/varande) x’, utan eventuellt om annat x ägandes andra x’.

 

Givet E-teorin är mx-manifesterade x egenskapsmässigt i snävaste mening just {mx} (ett, ”sitt” kluster av mx, x={mx}), {mx} (inkluderande mx egenskaper) är x egenskaper (i snävaste mening). I vidare mening kan x egenskapsmässigt definieras äga egenskaper i förhållande till sin omvärld, x kan äga egenskapen att (kunna) påverka x’ÎE(; x’≠x): ((x ® x’))(; x=x’, där x’ definierar den egenskap Îx som definierar hur x påverkar x’), eller om x kan påverkas av x’ÎE, så äger x egenskapen att kunna påverkas av x’ (i någon specifik mening, vilket definierar egenskapen x’Îx, då definierande hur x’≠x påverkar x): ((x’ ® x)).

 

x’ vilka överhuvudtaget inte har med x att göra definierar inga egenskaper x’Îx, men finns några sådana x’:

 

Givet att alla xÎE (T2), så äger alla x egenskapen att tillhöra samma Värld (E), så i den meningen har alla x något gemensamt, något med varandra att göra, men E-teorin måste förstås kännas till för att den (E-teoretiska) egenskapen överhuvudtaget ska ha någon betydelse, följande kan allmänt konstateras gälla:

 

För x medvetna x’ har egenskapsmässigt (större eller mindre, men inte 0) betydelse för x (beroende på hur x’ tolkas/uppfattas) just genom att x’ är medvetna, finns i x sinnessfär.

 

För x omedvetna x’ har egenskapsmässigt 0 betydelse för x om x’ endast är en tanke, om x’ däremot, bortom x tanke, sinnessfär, existerar och positivt eller negativt påverkar x, så har x’ (förstås) egenskapsmässig betydelse (≠0) för x, om x så är omedveten eller medveten om x’; Om (för x omedvetna) x’ inte påverkar x, har x’ 0 betydelse för x; För x omedvetna x’ vilka (förstås) eventuellt kan bli medvetna för x (primärt beroende på x tankekapacitet, ju högre desto fler x’ kan bli medvetna för x, och vice versa).

 

Är detta en platonistisk(/empirisk) sanning, evig sanning? Kan frågas som inledning till det påföljande:

 

Existerar det ”tankar”/fenomen vilka inte kan tänkas, särskilt rörande eventuell empiri? Ja, E-teorin definierar fenomen obegripliga för tanken, till exempel (mx-)attraktionen, att stötande mx överlämnar riktningsinformation till stötta mx och ”hopp”-egenskapen (att mx inte är (platt inte existerar) i några positioner mellan två positioner). För tanken kan simpliciter inte se hur detta skulle vara möjligt, den kan endast resonera sig fram till det, till exempel då genom resonemanget som för till ”hopp”-slutsatsen. Att utifrån det, utifrån en teori, specifikt här då E-teorin, dra slutsatsen att det (bortom teori) existerar platonistiska fenomen, eller här då empiriska fenomen (vilka tanken inte förmår tänka) är dock att dra det för långt i enlighet med Up’’/FT, vilka definierar att tanken, teori inte kan nå utanför sig själv, principer vilka förstås kan anses falska, seriöst genom någon form av rigorös argumentation för det, alltså för att tanken kan nå utanför sig själv. Det hela kan kokas ned till argumentation för eller emot Up’’/FT, vilket per se visar på att det blott och bart handlar om tankar, antaganden.

 

Med vilket det handlar om att ha den bästa, mest rationella, argumentationen, och vad gäller det kan särskilt hänvisas tillbaka till avsnittet: Lite mer om Fundamental logikens innebörd, i Tillägg II.

 

Up’’/FT förutsätter särskilt Up, Up och även Ia och Ib som mer genuint (än de mer utarbetade Up’’/FT) kan hävdas vara platonistiska(/empiriska) (redan berört), men även om det (rationellt) är omöjligt att se dessa principer vara falska, så är det likafullt inte frågan om några platonistiska x, utan om antaganden:

 

Tanken gör sina antaganden i sin tankesfär, sinnessfär, byggande på, varande erfarenheten, tankarna:

 

tankar ® tankar.

 

Platonism(/”realism”) förutsätter särskilt följande:

 

empiri ® tankar ® tankar.

 

Vilket simpliciter är ett oförsvarligt (irrationellt) ad hoc antagande, vilket förutsätter att tanken kan nå utanför sig själv (då i strid mot Up’’/FT), att tanken så att säga kan sticka huvudet utanför sin sinnessfär/sinnesbubbla, erfarenhet, tanke, och se att, visst, där existerar en empiri(/platonistiska x), nej, det är simpliciter omöjligt, tanken kan inte komma utanför, bortom sin sinnessfär/sinnesbubbla, erfarenhet, tanken/sinnet kan inte komma bakom/bortom sin erfarenhet, utan sitter så att säga fast i den (i sin erfarenhet), innesluten i den, varande den, och inget annat. Ses, erfars en bil till exempel, så går det inte att träda ut ur den erfarenheten och se vad som döljer sig bakom den (erfarenheten, om något), utan det är endast erfarenheten av en bil som kan erfaras, inget mer, (ingen genuin existens, vad det nu än kan vara) bakom den (bil)erfarenheten (kan erfaras).

 

 

 

 

 

De Fundamentallogiska principerna

 

Det generella axiomet (Up, med sina direkta implikativa identiteter (Ip/Kp/Up’))

 

Up) x=y=[unikt x]; [{x’}Îx]=[{x’}Îy]:

 

Ip) x=x=[unikt x]; [{x’}Îx]=[{x’}Îx].

 

Kp) x≠y; [{x’}Îx]≠[{x’}Îy].

 

Up’) ¦(x)=x.

 

Den generella slutledningsregeln (Implikativ identitet)

 

Ii) x=x’; x’Îx intensionalt.

 

Teorem

 

T1) Intet=egenskapslöshet existerar (överhuvudtaget) inte; Intet (som begrepp) är en absurd p-superpositionalitet:

 

Up’’) x={x’}:

 

x≠{x’}±q (holism/meridioism existerar inte (annat än (eventuellt) som irrationella begrepp i tanken)):

 

FT) Oavgörbara/oberoende (icke-axiomatiska icke-framledningsbara, holistiska) satser x’=qÎ[teori x] existerar inte.

 

T2) E=Världen=∞*; ∞*=[minsta infinitet (i alla riktningar)]:

 

x<∞*; x≠E; xÎE (® alla x(≠E) är finita; Möjliga x=E existerar alltid, är eviga (=∞*)).

 

 

”Empiriska” axiom

 

1) E kan endast starta E-kontraktioner (ytterst skapande mx (minsta x), E kan inte (lokalt) ”tända virtuella partiklar (”mx”)”).

 

2) mx är ”döda” inte särskilt avancerade ting.

 

Up’’’) x’=y’; [{z}Îx’Îx]=[{z}Îy’Îy] (lika är lika i olika x).

 

4) mx äger attraktionskraft (för att hålla ihop mer fast).

 

5) Stötande mx ”överlämnar riktningsinformation” till stötta mx, att någorlunda ”hoppa” i ett stötande mx ”hopp”-riktning.

 

 

 

 

 

Tillägg III

 

De två viktigaste principerna i detta arbete Up och T1 blott definierar (elementär) fysik, en fysik som (vidareutvecklad) kraftigt avviker från vad som konventionellt antas, vilket närmast gör det omöjligt att förbigå Fysiken med tystnad, skulle snarast vara arrogant.

 

En sak inte nämnd tidigare är att Fysiken särskilt antar ”stilla” x i ”ren” rymd fortsätta röra sig i all oändlighet om x får en puff som får x att börja röra sig, särskilt då ”mx”. Vilket förstås inte gäller i enlighet med E-teorin, på grund av ”hopp”-egenskapen; Särskilt eftersom Fysiken ju också (i strid mot detta) antar att Allt rör sig med c (ljushastigheten) i enlighet med relativitetsteorierna.

 

En annan konstighet i Fysiken är att den blott tar vinklade (krock)rörelser för givna, inte förklarar varför till exempel en biljardboll (enligt ”empirin”) rör sig i olika vinklar beroende på hur den träffas (av en annan biljardboll), vilket då E-teoretiskt förklaras av Fr-rörelsens riktning (FrÎx) och hur Fr-rörelsen attraktionsmässigt påverkas av residualen (Îx) till Fr-rörelsen och att stötande mx överför riktningsinformation till stötta mx; Grundläggande är det hur krockar mellan ”mx” ser ut, är definierade, som förklarar (stöt)rörelse, den går inte (rationellt) att förklara, se på ur något helhetsperspektiv, utan det måste ned på ”mx”-nivå, och (givet ”empirin”) ges en förklaring av hur krockande ”mx” rör sig (efter en krock), men där är Fysiken tyst, talar särskilt inte om att någon informationöverföring (mellan krockande ”mx”) sker, vilket den däremot talar om när ”mx” existerar på avstånd från varandra (”(kvant)sammanflätning”), och kan ”mx” ”tala” med varandra på avstånd, så kan de förstås också ”tala” med varandra nära varandra, till exempel då vid en krock. Så däri ligger kanske den Fysiska förklaringen, även om då detta med att ”mx” kan ”tala”, ”kommunicera” med varandra E-teoretiskt är absurt, det endast under (förmodat) ”empiriskt” tvång antas att krockande mx (vilka ”hoppar” in i varandra) ”talar” med varandra, det dock definitivt inte på avstånd från varandra.

 

Även den Fysiska mystiska/holistiska växelverkan kan återigen nämnas, vilken då definierar ”mx” kunna attrahera varandra utan att själva äga någon attraktionskraft, vilket rationellt förstås betyder att det måste handla om att mx rent fysiskt kan greppa tag i varandra, särskilt genom att sända ut satelliter (a) vilka kan greppa tag i andra mx och dra dem mot (moder-)mx, vilket Fysiken då inte heller, åtminstone inte bokstavligt, antar det handla om, varför det då handlar om holism(/mysticism).

 

Det är partikelbegreppet som ger upphov till problematiken kring mx, men alternativet är att allt som hör ihop verkligen hör ihop, är ett, ett kontinuerligt ett, eventuella tomrum mellan ”mx” är ett med ”mx”, det handlar om förtjockning och förtunning (i ett homogent/kontinuerligt ”fält”), vilket givet mv-begreppet betyder att mv flyter in i eller ut ur varandra, eller för mer kompakt än mv, att detta mer kompakta flyter in i eller ut ur varandra, och detta kompakta är (rationellt) simpliciter skilt från varandra om det är skilt från varandra, är inget annat än skilda fenomen, skilda x (ytterst mx(/”mx”)), så, nej, partikelbegreppet går rationellt inte att överge; Det att mv eller mer kompakt än så flyter in i eller ut ur varandra kan givet partikelbegreppet ses ske i rymdkontraktioner, i eventuella instabila mx och vid fullbordan, när (stabila) mx upplöses i mv (vid klyvning (av mx) eller avsöndring (från mx)).

 

Allt kan ta sin början i Ia och Ib

 

Vilka mer allmänt kan definieras:

 

((x,y,z,.. ® å,ä,ö,..)).

 

Alltså x,y,z,.. kan eventuellt ge å,ä,ö,...

 

Om x antas kunna vara Intet, så inställer sig direkt T1-frågan om x=Intet kan ge y≠Intet, och vice versa. Intet som rationellt är egenskapslöst, ingenting, annars är ju Intet något, något med (karaktäriserande) egenskaper:

 

Intet=egenskapslöshet.

 

x=egenskaper; x≠Intet (åtminstone en egenskap (”egenskaper”<1, till exempel en halv egenskap, är en egenskap (eller två))).

 

Intet som (per definition) inte ens äger egenskapen (att vara) ingenting(/egenskapslöshet), men förstås är ingenting (äger egenskapen egenskapslöshet) som varande ingenting, och med det är/definierar en absurd p-superpositionalitet, vilket då definierar T1.

 

T1 som vidare då definierar E (T2), E i vilket Ia och Ib förstås gäller, men då utan att x=Intet kan gälla i E (givet T1), utan ytterligheterna definieras av 0 (tomrum):

 

0 ® x.

 

Om x=0, så är 0 (oförändrat) simpliciter 0:

 

(0 ® 0)=(0=0), vilket kan allmäniseras: (x ® x)=(x=x).

 

Om x≠0, så finns två tolkningsalternativ, skapelse (i rymdkontraktioner, givet E-teorin), eller falsk implikation, ”0” implicerar x, ex ante kanske y(≠0) ses implicera x, men efter revidering (ex post) ”0”. Här är det lätt vilja se ”0” vara Intet, men givet T1 är det frågan om 0.

 

x ® 0.

 

Kan tolkas på tre sätt, antingen som att x(≠0) fullbordas (x övergår i att vara tomrum), eller att x implicerar ”0”, x ex ante kanske sågs implicera y(≠0) men ex post konstateras implicera ”0”(=0 givet T1, y≠0 var falskt), eller att x (platt) inte implicerar något.

 

x ® y; x,y≠0.

 

Vad gäller detta gäller då att ett eller flera (olika) x kan implicera ett eller flera (olika) y, eller kanske inget y, med vilket y förstås är 0 (x ® 0 i den tredje meningen):

 

Tolkning/definition är oerhört viktigt, formler definierar inte sig själva (vilket inte minst visas av att föregående ”enkla” relationer inte är så ”enkla”, detta om än mer så att säga i början, givet en (antagen) grund kan det sedan vara lättare, definitionen mer eller mindre ”ge sig självt”, se vidare det påföljande).

 

Sedan kan det då specificeras ytterligare, särskilt då vad gäller Up med sina implikativa följder, och vad gäller E.

 

Givet E (särskilt efter antagande av T2) är det inte så svårt att komma vidare i en (E-)definition. Men om E inte förutsätts? Ja, något måste förutsättas, annars är det simpliciter omöjligt att definiera något. Men om man nu inte har E, hur då göra?

 

Ja, till exempel Principia Mathematica ställer då upp 2-7 (se det avsnittet), som självklart, eller intuitivt giltiga, i empirin (förutsätts de inte vara giltiga i empirin, så är de förstås inte det (givet att det som antas också antas, menas), med vilket de förstås är empiriskt värdelösa, eftersom det vetenskapligt viktiga är vad som (eventuellt) empiriskt gäller, icke-empiri, rent abstrakt, är mer för nöjes skull). Vilket redan avhandlat det är oerhört svårt se någon relevans i, särskilt om de antas förutsätta N, vilket de då antas förutsätta, eftersom N då uppenbart inte har det minsta med ”empirin” (den ”empiriska” erfarenheten) att skaffa (det finns absolut inget i den som säger att x(≠0) är sant om y(≠0) är falskt, och vice versa, annat än då vissa människor som hävdar det), och har N inte det så är sannolikheten knappast stor för att N skulle ha med empirin (det eventuella korresponderande mot ”empirin”) att skaffa.

 

Fysiken söker mer direkt gå på den ”empiriska” erfarenheten, men nyttjar i det förstås tolkningsprinciper, särskilt viktigt förutsätts att det uttolkade (x) är det uttolkade (x, en ”Ip”-princip). Matematiken är vidare ett viktigt uttolkningsinstrument för Fysiken, vilket (förstås) gör Fysiken till något väldigt (rent) abstrakt: E-teoretiskt, om det existerar (förutsätts existera) ett kluster av mx (inkluderande mx egenskaper, till exempel då attraktionskraft, eller att mx kan stöta till varandra), så gör det blott det, det går inte matematiskt att ”räkna” med/på mx, för det måste matematiken (eller någon annan tolkningsgrund) förutsättas, vilket förstås ställer frågan om matematiken ”räknar” rätt med mx? Vilket den antingen (oseriöst) ad hoc kan antas göra, eller så får (mx-)matematiken (seriöst) sökas testas mot ”empirin”. Matematiken kanske räknar fram att y gäller givet x (x ® y), i vilket fall det ”empiriskt” förstås får sökas kontrolleras att (motsvarande) y (”empiriskt”) blir utfallet om (motsvarande) x (”empiriskt”) gäller. Och matematiken kan (”empiriskt”) börja litas på om det verkar som att x ® y ”empiriskt” utfaller varje gång x föreligger. Ja, matematikens tillförlitlighet är rationellt helt avhängig att dess resultat ”empiriskt” kan kontrolleras. Per se har matematiken inget som helst värde, eftersom den grundar sig på ren abstraktion (särskilt på ett antagande av existens av superkloner (i strid mot Up’, men även intuitivt är existens av superkloner (olika identiska x) fullständigt absurt)).*

 

__________

* Även om det finns fall i vilket det rationellt i enlighet med Up’’’ kan antas gälla, ett exempel: I enlighet med E-teorin ”väger” x vilka består av exakt samma antal mx exakt lika (som kluster av mx ({mx}), eftersom mx är exakt lika), med vilket det förstås är rationellt att (i enlighet med Up’’’) definiera dessa x ”vikter” vara identiska, vara en och samma ”vikt”, trots att dessa ”vikter” ({mx}) förstås existerar på olika platser, är olika.

 

 

Lite mer rörande egenskaper

 

När erfarenheten/tankarna, x, tittas på så kan den/de sökas beskrivas, y, vilket just är att beskriva x, är att rada upp karaktäriserande egenskaper, x’, för x:

 

x ® x’Îy.

 

För att (extensionen) y ska ha något med x att skaffa, så måste y intensionalt innehålla x’. Och y beskriver x exakt om y inkluderar alla x x’ (egenskaper), vilket är möjligt för enklare tankar, till exempel för 0* och p:

 

x=[icke-utsträckning (utan position)] ® [icke-utsträckning (utan position)]Î0*=y ® x=y.

 

x=[icke-utsträckning med position] ® [icke-utsträckning med position]Îp=y ® x=y.

 

Detta givet att 0* (en egenskap per se) och p (två egenskaper per se) ses per se, det så att säga inte tänks kontextuellt kring 0* och p, vilket tanken närmast obönhörligt (implikativt identiskt) vill, vilket i så fall tillför ytterligare egenskaper till 0* och p. Vad gäller 0* kan tanken (rekonstaterat) vilja se 0* existera överallt och ingenstans, vilket förstås förutsätter att 0* inte är fixerat, äger position, vilket 0* principiellt gör om 0* är omgivet att Intet (0*=p som omgivet av Intet), utan för ett ”dynamiskt” (”fritt”) 0* måste följaktligen 0* inte vara omgivet av Intet. Givet detta är en position då något fixerat, på vilket sätt fixerat om p inte är omgivet av Intet? Ja, givet E-teorin handlar det blott om definition, ett p kan till exempel (rekonstaterat) definieras (någonstans) där ®  slutar, p är givet T2 rent tankegods, inte något som existerar (per se, som p i ”rymdväven”) motsvarande (de facto existerande) mx.

 

Hursomhelst, så är då detta med egenskaper något som kan ses, definieras (tänkas) mer brett, eller mer smalt (ikring), och detta då redan för de ”enklaste” fenomen (x). Så att x=y, fenomen=beskrivning, är mer undantag (än något vanligt förekommande). Och det att x={mx} i enlighet med E-teorin, gäller förstås i snävaste mening för mx-manifesterade x, men säger i vidare mening förstås inte så mycket. En människa till exempel är socialt och för sig själv väldigt mycket mer än en hoper mx, även om det förstås inte handlar om något holistiskt (utan om tankar(={mx}), som inte bara tänker på just mx, utan ”spånar” vidare, om kanske (irrationell) holism, att människan kanske verkligen är något mer än blott ett kluster av mx (vilket hon rationellt då inte är (Up’’))).

 

Detta ”obestämda”, kanske värt att nämna, har ingen betydelse för Up, olika x är ett unikt x om ”de” äger exakt, identiskt samma egenskaper om detta antal egenskaper så är bestämt (”komplett” (per definition)) eller obestämt (”inkomplett” (per definition)).

 

 

Utan ”empiri”

 

Antas ”empirisk” erfarenhet inte föreligga, särskilt då syn (”ögon”), hörsel (”öron”), lukt (”näsa”), smak (”tunga”), känsel (med fingrar till exempel), men att något ändå upplevs, erfars, så kan tanken (förstås) spinna, resonera vidare utifrån detta något. Något som (förstås) kan karaktäriseras, definieras, med vilket egenskapsbegreppet (omedelbart) är för handen, definierat. Och Intet/T1-frågan (Intet - Något) är närmast omedelbart för handen den också. Detta med vilket (förstås) en E-teori är påbörjad.

 

Utan ”empiri” måste tanken (förstås) helt lita på sin egen förmåga, någon ”empiri” ger ingen vink. Vilket när E-teorin definierar mx då för in på vad som ska definieras gällande mx-stötar och mx-attraktion, givet att mx-rörelse förekommer, vilket tanken givet Up’’ direkt kan sluta sig till vara möjligt, för ett statiskt (fixerat, helt stilla) kluster av mx definierar ingen rörlig tanke, ja, i så fall en holistisk tanke (tankarna svärmar (eteriskt) som icke-mx runt mx), men det kan då alltså uteslutas i enlighet med Up’’:

 

mx-rörelse är möjlig existens.

 

Olika mx kan allmänt hålla ihop på tre sätt:

 

1) Inte alls.

 

2) Genom attraktion.

 

3) Genom ”(änter)hakar”.

 

3 definierar mx vara väldigt avancerade, särskilt som väldigt små, ja, som väldigt små är det helt enkelt orimligt att mx kan kasta ut ”änterhakar” (fästa vid en ”lina”, som (moder-)mx sedan kan ”hala in”), eller att mx kan sända ut ”hakar” (utan ”lina” mellan ”haken” och (moder-)mx), väldigt långt, om ens överhuvudtaget. En närmast komisk bild framträder av mx som kastar/sänder ut små ”(änter)hakar” vilka drar i ett (stort) x (genom att haka tag i mxÎx). Bilden av blott attraherande mx i fall 2 är åtminstone inte så plottrig (utan ren). Men detta med en ”osynlig hand” som för mx mot varandra? 1 utesluter att mx kan hålla ihop mer fast, mx existerar i det fallet eventuellt blott sida vid sida (om mx är neutrala), utan att varken attrahera eller repellera varandra, mx kan så att säga lika mycket vara tillsammans som vara ifrån varandra. Relationen mellan (många) olika mx kan i det (neutralitets)fallet (då) liknas vid lösan sand.

 

Om 1-3 alla utesluts, så finns inga olika x/mx, utan endast ett (stort) homogent x, vilket drar ihop sig (kontrakterar) eller dras ut (expanderar). Men tittas det mer specifikt på detta, särskilt på två lika stora områden (tillräckligt nära varandra) på en ”sträng” mellan två positioner, så gäller givet T1 (att inget kan uppstå ur eller övergå i Intet) om dessa två områden rör sig in i varandra (vid kontraktion) att de (superpositionellt) sammansmälter med varandra till ett (mer kompakt) område, och omvänt (vid expansion) att nya (mindre kompakta) områden ”föds” när dessa nya områden så att säga dras ut ur det mer kompakta området, när det mer kompakta området delas upp i flera (mindre kompakta) områden. Så det handlar trots allt om olikheter, om olika fenomen, särskilt i det senare fallet när ett område blir flera, med vilket tanken på ett enda homogent x (rationellt) kan uteslutas, kvarligger gör endast möjligheten att det så att säga går (långa) trådar (eller ”linor”) mellan olika mx, med vilket det hela i princip är tillbaka i 3, vilket om det och att mx kan sända/kasta ut ”hakar” utesluts, förstås överlämnar åt alternativ 1 eller 2.

 

Det kan frågas om tankar är tankar om 1 (neutralitetsfallet) gäller (repellerande mx håller förstås definitivt inte ihop), eller är de i det fallet ”lösan sand”, vilka inte (koncentrerat) håller ihop, ”vilka” helt enkelt inte är tankar? Dessutom, om 1 antas, så måste mx-rörelse förklaras av att stötrörelser uppstår i rymdkontraktioner, stötrörelser vilka sedan per sannolikhetsteori klingar av, tills alla (icke-fullbordade) mx är helt stilla. Med antagande av 2 finns hela tiden en ”motor” som kan hålla mx-rörelse i gång. Dessutom, om ”empirin” för en kort stund förutsätts, så talar den definitivt för 2, att det skulle vara ”(änter)hakar” som till exempel håller ihop Solsystemet (genom långa ”linor” mellan mx, eller genom att mx sänder/kastar ut ”hakar” vilka drar i andra mx (och vilka sedan eventuellt återvänder till (moder-)mx)) är blott bara absurt. Nej, 2 är det enda rationella alternativet, både utan och med ”empirin”, starkare med ”empirin”.

 

Stötrörelse då? Ja, utan ”empiri” går det givetvis inte att ”empiriskt” erfara hur till exempel stötta biljardbollar rör sig i ”empirin”, men de två allmänna alternativen är fullt möjliga att ställa upp:

 

I) mx klyver (och fullbordar varandra) när de ”hoppar” in i varandra; Ingen stötrörelse existerar (all rörelse är (mx-)attraktionsrörelse; 2).

 

II) I gäller inte, utan mx stöter till varandra.

 

Det räcker att ett mv avklyvs för att mx ska fullbordas, mx som förstås >mv, så det klarar mx principiellt av om mx kan avklyva (åtminstone) ett mv från ett annat mx, så mx ”massa” ger ingen vägledning till vilket alternativ som gäller (I eller II).

 

I definierar en mer deterministisk, ödesmättad värld än II, x/mx dras obönhörligt åt det håll med starkast attraktionskraft, i fall II finns i alla fall en principiell möjlighet att bryta denna determinism, men vilket som gäller är omöjligt att avgöra rent abstrakt.

 

Utan i detta stöt-fall är det nog så att ”empirin” måste tas till hjälp för ett avgörande, och den talar definitivt för II, och dessutom då för att stötande mx överlämnar riktningsinformation till stötta mx (att åtminstone någorlunda ”hoppa” i det stötande mx ”hopp”-riktning), vilket rent abstrakt då inte är rationellt.

 

Rent abstrakt går det sålunda att komma väldigt långt, ”empirin” har mer av en stöttande (hjälpaxiomatisk) funktion. Det omvända, att vilja se ”empirin” som den stora biten, det rent abstrakta mer som stöttande funktion, kan inte helt förkasta Up, för då finns ingen kunskap överhuvudtaget, eftersom det då inte är uteslutet att x lika väl kan vara något annat (y, som x), utan Up måste i det fallet antas ad hoc, när det antas passa, för antas Up gälla generellt, ja, då är det förstås tillbaka i E-teorin. Men om Up inte antas (i något specifikt fall där Up inte antas passa), så finns då ingen kunskap att inhämta, med vilket det (att inte anta Up) förstås är ett meningslöst antagande:

 

Det enda rationella för kunskap är att anta Up generellt giltig:

 

E-teorin är allmänt rationellt giltig (vilket inte utesluter diskussion av vissa aspekter (av E-teorin)).

 

Detta är förstås ren (språklig) abstraktion, vilken kan tyckas vara utan värde, det går precis lika bra att anta, kan tyckas (kanske i enlighet med någon ”empirisk” observation), att följande gäller: