Erfarna fenomen kan med detta vara något ohyggligt mycket subtilare än odefinierade fenomen, eftersom existensen av odefinierade fenomen sålunda måste antas, och att anta (existensen/existens av) något är ofantligt mycket mer kategorisk än att blott erfara något:

 

erfarande (av x) ((®))  antagande (av x).

 

För antagandet av existens av odefinierade x (”x”) gäller:

 

icke-erfarande (av ”x”) ® ”x” existerar.

 

Ja, det är helt enkelt väldigt irrationellt att anta existensen av odefinierade x (”x”), utan att erfara x. Och om x erfars, är det givetvis (givet Ip) frågan om ett erfarande, vilket eventuellt kan antas korrespondera mot x*, själva erfarandet kan omöjligt känna sådan eventuell korrespondens, erfarandet känner blott erfarandet:

 

erfarenhet=erfarenhet (erfarande=erfarande)

 

Om inte, så:

 

erfarenhet=icke-erfarenhet (erfarande=icke-erfarande).

 

Detta är förstås direkt kontradiktoriskt, utan för att kunna vidhålla detta, att erfarenhet har något med icke-erfarenhet att göra, måste antingen ekvivalens eller implikation antas:

 

x « x*; x=erfarenhet, x*=icke-erfarenhet (ting, eller empiriskt x).

 

x ® x*.

 

x ¬ x*.

 

Ja, och vad gäller? Både ekvivalensen och högerimplikationen förefaller ointuitiva (ekvivalensen för i princip in i samma frågor som vad gäller 1.7), utan det är väl i så fall vänsterimplikationen som är intuitiv, att det är tinget som påverkar erfarenheten/tanken? Hursomhelst är det hela tillbaka i en fråga om vad som (kanske) ska antas, vilket vidare mer specifikt för in i frågan om förhållandet, relationen, korrespondensen mellan x och x* (och vad som där ska antas), ovan berörd, mer utvecklad i fotnot * nedan. 

 

__________

* Vad gäller x ® x* (relationen mellan x och x*), kan allmänt mycket definieras(/antas):

 

x* existerar inte:

 

x ® x (x=x, och blott det).

 

x* existerar:

 

IN) x ® x; xx*, x relaterar alltså inte till x*, trots att x* existerar: Erfarenheten existerar i en från x*-världen helt frånskild värld.

 

x ® x*:

 

EX) x=x*, x är alltså identiskt x*, ett och detsamma som x*, vilket överhuvudtaget förefaller svårt att motivera.

 

KT) xx*, vilket för in i korrespondensteori:

 

KT definierar IN om x inte alls korresponderar mot x*.

 

KT definierar EX om x fullständigt korresponderar mot x*.

 

KT definierar KT om x (mer eller mindre) ofullständigt korresponderar mot x*.

 

Givet E-teorin, är erfarenheten x en {me}(=x), och x* också en {me}(=x*), men vem som observerar ett potentiellt x* uppfattar x* vara en {me}? Ingen, kan utan vidare hävdas. Utan eventuella x* uppfattas (i enlighet med ”empirin” (åtminstone Egos)) primärt vara former och färger av olika slag, vilket då definierar det som kallas den Humeska mosaiken, vilket ställer frågan om detta med {me} egentligen är sant, är det inte dessa former och färger som (primärt) är det sanna? Ja, det handlar förstås om definition/antaganden, även om den Humeska mosaiken rationellt äger viss supremati,^ men mycket måste antas vad gäller fenomen i den Humeska mosaiken för att de ska bli mer begripliga (än blott då kanske (antas) vara dessa färgsjok), alldeles särskilt måste förstås mest fundamentalt Ip antas gälla för fenomen i den Humeska mosaiken, för att dessa fenomen (x) överhuvudtaget ska gå att ge en begriplig definition, och vara det de definieras att vara (x=x), kanske primärt då färgsjok (x), x vilka förstås kan ges vidare definition, vilket givet E-teorin sålunda ytterst hamnar i definitionen att x={me}, både som erfarenhet/varseblivning, x, och som eventuellt empiriskt fenomen x* (x ((® x*))). Den Humeska mosaiken kan givet fundallogiken antas motsvara Up-nivån, och me-nivån det som eventuellt ”empiriskt” kan verifieras i särskilt mikroskop, detta åtminstone en början till empirisk definition mer utvecklande än blott den ”Humeska mosaiken” (ett begrepp vilket då vidare kan utvecklas, och särskilt då kanske kan hamna i E-teorin (ganska givet så, givet fundallogiken)).

 

** Detta kan ses som oförnuftigt av eventuella (”realister”) vilka vill vidhålla x, särskilt kanske ser x korrespondera mot något absolut. Men de gör alltså detta under villkor av Ip, de förutsätter Ip i sitt antagande av x, en tanke (Ip) villkorar det vilket de se ser vara ett absolut värde. En tanke (Ip) som om den släpps, direkt förklarar x som falskt (2), eller som osäkert (3).   

 

*** Med det språkligt något motsägelsefulla ”kategoriskt antas”, till skillnad från blott antas, menas alltså att något är självklart givet, detta något blott bara är (så), detta något är per se. Nej, det antas i så fall vara det. Vilket inte utesluter att det kan finnas något existerande per se, men det är simpliciter omöjligt att veta, det kan endast antas något om detta. Antaganden vilka per se kan säga mycket, till exempel definiera E-teori, eller Einsteins universum, eller för den delen en kvantmikrovärld.

 

Detta gäller principiellt även för erfarenheten per se. Den kan (givet) tyckas existera per se. Men givet att Allt är antaganden, så är förstås erfarenheten också ett antagande, erfarenheten=erfarenheten givet Ip, annars är den inte det (om 2 gäller), eller behöver inte vara det (om 3 gäller). Detta strikta kan dock släppas på utan problem, erfarenheten kan antas existera per se, eftersom det väsentliga är vad som relationellt gäller mellan erfarenheten och en eventuell värld bortom erfarenheten. Vad som blott sker i erfarenheten är blott erfarenhet, tankar, nog så viktigt, men nöjes med det, så nöjes med metafysisk solipsism, inte nöjaktigt för den som vill förstå världen/verkligheten mer specifikt, än att alla tankar/erfarenheter principiellt är lika sanna, som under metafysisk solipsism: Endast Jag och mina erfarenheter existerar, inga andra, inget annat; Jag är Gud, en allomfattande ”sfär” givet T1; Ett något splittrat Jag=E får väl givet E-teorin sägas, då givet att mitt medvetande består av me, och Jag då är (icke-tänkande) tomrum under perioder då det inte existerar några me (i E)).  

 

^ Måhända även över Ip, om det ”empiriskt” (övertygande) kan (be)visas existera Ip’-fenomen.

 

 

En renodlad lite annorlunda påbörjan av fundallogiken

 

Intet

 

Följande definieras:

 

Intet=[egenskapslöst x].

 

Egenskapen x’=egenskapslöshet (och endast x’) karaktäriserar med denna definition (ett existerande) Intet:

 

Intet=Intet|[x’ÎIntet]=x.

 

Per definition (som egenskapslöst) äger dock Intet inte x’:

 

Intet=Intet|[x’ÏIntet]=x^.

 

Intet är sålunda två olika fenomen på en och samma gång (ett som äger x’, ett som inte gör det, vilket kan tolkas såsom att Intet både existerar: Intet varande x’, och inte existerar: Intet icke-varande x’; Intet ”varande” renons på egenskaper):*

 

x=x^.

 

Vilket ställer frågan om det är möjligt?

 

__________

* [varande/är (x’)]=[icke-varande/icke-är (x’)].

 

Up, Kp/Ip

  

Olika x äger olika egenskaper (x’):

 

x≠x^; {x’}|x≠{x’}|x^.

 

Ytterst skiljer det endast en egenskap olika x emellan:

 

({x’}±x’)|x≠{x’}|x^.

 

Om inte heller x’ skiljer, så består förstås x och x^ av exakt samma egenskaper, och är med det exakt samma (unika) x; Exakt samma x’, hos x och x^, definierar exakt samma, unika, x:

 

Up) x=[unikt x].

 

”Olika” x med exakt samma x’ (egenskaper) ”konvergerar” ihop till ett unikt x.

 

Givet Up, att x är unikt, så är x förstås detta unika x (givet Ip(/Up), se vidare det påföljande), inget annat x, vilket definierar Kontradiktionsprincipen:

 

Kp) x≠x’; x’≠x:

 

Ip) x=x(; Kp/Up).

 

I detta, och det föregående, är Ip mer allmänt redan förutsatt, alltså att x=x. För om x≠x (Ip’), så är x simpliciter inte x (givet Ip, att det som antas är det som antas: Ip’=Ip’, se vidare fotnot * nedan), och analysen definierar inte kategoriskt vad den definierar ((det definierade) x är kategoriskt inte (det definierade) x (xx)), utan Ip, i mer allmän mening, måste förutsättas, för ”kategorisk” analys, i meningen att det som antas: x, är det som antas, nämligen då x, i meningen att analysen (per (Ip-)förutsättning) definierar vad den definierar, nämligen då x, alltså Ip måste förutsättas/antas för att x=x, annars är x simpliciter x (inte kategoriskt =x).*

 

Det är dock åtminstone inte helt tydligt vad detta mer allmänna Ip definierar, mer än att x är x. Givet Up är det dock tydligt vad Ip definierar. Up som alltså följer ur antagandet att olika x äger olika egenskaper, vilket det måste mycket irrationalitet till för att förneka, ekvivalent bejaka att olika x äger (kan äga, identiskt) samma (icke-olika) egenskaper:

 

Up=[rationellt x].

 

I det vidare antas Ip i Up-mening, alltså att x endast är identiskt med sig självt, inte är identiskt med något annat x=x’ (x≠x’, vilket alltså definierar/är Kp).

 

__________

* Ip:s supremati, fullständigt oberoende av vad som antas/förutsätts, definieras av detta att Ip måste antas/förutsättas för att det som antas/förutsätts ska vara det som antas/förutsätts:

 

x=x; Ip.

 

Och detta då fullständigt oberoende av x, särskilt Ip: Ip=Ip; Ip, eller Ip’: Ip’=Ip’; Ip

 

Ip simpliciter måste förutsättas/antas, för att det som definieras (x) ska vara det som definieras (x), annars är det (x) simpliciter inte (kategoriskt) det (xx).

 

xx kan mer specifikt delas upp i två möjligheter:

 

xx i kategorisk mening: x är (kategoriskt) inte x, med vilket förstås frågan är vad x är, om något?

 

x=,x: x är osäkert, det är osäkert om x=x eller xx.

 

Det senare generellt också definierat av xx, eftersom x=x inte kategoriskt gäller om x är osäkert ® xx.

 

Det förra, kategoriska fallet, är lite subtilt i meningen att x ju trots allt föreligger: ”x” (se vidare nedan). Men givet att detta x inte gäller, så behöver det förstås inte närmare analyseras (det kan helt enkelt struntas i).