Den empiriska grunden återigen

 

Att det existerar en erfarenhet är evident, särskilt en ”empirisk” erfarenhet, vilken tycks korrespondera mot en empiri, en (extern) verklig-het, bortom den ”empiriska” erfarenheten, vilket implicerar tre möjligheter:

 

A) ”empiri” Þ empiri

 

B1) ”empiri” Ü empiri

 

B2) ”empiri” Û empiri

 

Þ definierar att det är ”empirin” som skapar empirin (om ”empiri”, så empiri), med vilket det förstås inte är frågan om empiri, utan om ren tanke(erfarenhet).

 

Ü definierar att det är empirin som skapar ”empirin” (med bättre eller sämre korrespondens).

 

Û definierar att både ”empiri” och empiri skapar empiri/”empiri”.

 

Hur veta om A eller B gäller? Ja, det handlar om argumentation, definition av en ståndpunkt, om att rada upp ett antal argument för det ena eller andra. Det är blott så, givet att A är en möjlighet. Och även om A på något sätt kategoriskt kunde uteslutas, så återstår frågan hur väl empirin avspeglas i (korresponderar mot) ”empirin”? En fråga vilken återigen handlar om att rada upp ett antal argument för den ena eller andra ståndpunkten (där extremerna är fullständig respektive obefintlig korrespondens). Och så är det alltid, argumenten, antagande-na är det fundamentala. Antaganden vilka allmänt äger sin grund i erfarenheten, specifikt i den ”empiriska” erfarenheten.*

 

I detta antagande av saker, fenomen, är begreppet Intet(=egenskapslöshet) som det tidigare visat oerhört viktigt, Intet som då inte existe-rar givet T1. Antas Intet tvärtom kunna existera, så kan rekonstaterat ”håligheter” (inom som bortom E) bestående av Intet existera. Vil-ket dock inte gör det mindre absurt att x, särskilt E, skulle kunna uppkomma ur Intet (vilket redan de gamla grekerna insåg), även om det förstås är än mer absurt att x skulle kunna uppkomma ur Intet, om Intet inte existerar (eftersom det är ytterligt absurt att anta något kunna uppkomma ur något icke-existerande), såsom då i enlighet med T1, och även i enlighet med intuitionen: ”Håligheter” bestående av Intet är likafullt rum/volym, eller punkter, kurvor eller plan/ytor, inte Intet (i enlighet med intuitionen).

 

Om x, särskilt då E, inte kan uppkomma ur ett existerande Intet, så kan faktiskt frågan ställas varför överhuvudtaget då anta existens av Intet? E kan ju då inte ha uppkommit ur det, vilket i princip för tillbaka till E-teorin, och Intet endast blir ett onödigt bihang (vilket endast kan trängas undan eller ”fylla på” efter att E ”dragit sig” undan; Ett E vilket givet att inga x, särskilt då inte E, kan uppkomma ur Intet, måste (om E uppkommer) uppkomma ur ett evigt existerande x(Intet). Ett x vilket antingen är en punkt, en kurva, ett plan eller en volym i allmän mening (eller en mix av detta), omgivet av Intet. x definierande en intermediär, mellan Intet och E, tillkrånglande definitionen, och förstås ”gående upp i rök” givet T1. Se vidare Appendix III.).

 

Finns det experiment som skulle kunna verifiera vad som gäller rörande Intet? Ja, som redan berörts kan rum söka komprimeras i en tät kammare/cylinder, vilken inte släpper igenom något rum. Skulle mx inte bli utfallet av detta, utan kolven fritt kunna röras mot botten av (kammaren/)cylindern, så skulle det bevisa Intets existens, som rum, förstås kontradiktoriskt; Rum/volym är något egenskapsfyllt, Intet per definition egenskapslöst. Men förstås ett evident ”empiriskt” faktum om det (otroligt nog) skulle gälla. Dessutom skulle det göra upp-komsten av särskilt mx (rationellt) oförklarlig, om mx alltså inte är skapade av rum (primärt i E-kontraktioner). Vad är mx då skapade av, var kommer de då ifrån? Eviga mx, utan uppkomst, blir slutsatsen, eller att det inte existerar någon empiri (se vidare nästa avsnitt).

 

Omvänt kan rum söka tänjas genom att kolven dras ut. Om kolven omöjligt går att dra (i), kanske efter visst drag, viss tänjning av rum-met, förutsatt tillräckligt lång cylinder, så bevisar det att Intet inte kan uppstå i rummet, givetvis förutsatt att kolven har dragits med till-räcklig kraft. Om kolven däremot, med tillräcklig kraft, kan dras hur långt som helst (förutsatt tillräckligt lång cylinder), givet att rum inte kan tänjas hur långt som helst, vilket det som finitet (i cylindern) inte kan, så bevisar det Intets existens, att rum kan slitas itu, så att Intet uppstår mellan rumsdelarna. Ett Intet vilket trots allt är rum, så länge cylindern består, inte kollapsar, förstås återigen kontradiktoriskt. El-ler om kolven hur lätt som helst kan dras ur cylindern, så bevisar det också Intets existens, som rum, då kontradiktoriskt. Men i båda fal-len ett evident ”empiriskt” faktum om det (otroligt nog) skulle gälla i något av dem.

 

Givet T2 kan avslutningsvis rekonstateras att det alltid finns rum vilket kan fylla upp efter flyttat rum, förstås givet att det flyttade rum-met inte befinner sig i en tät kammare/cylinder vilken inte släpper igenom rum, i vilket fall då rummet antingen tänjs eller komprimeras, förstås givet att rummet (icke-kontradiktoriskt) inte är Intet.

 

__________

* Det kan frågas om tanken t identiskt kan definiera ett objektivt/empiriskt förhållande(/fenomen) o:

 

t=o?

 

ot, för annars (om o=t) handlar det tautologiskt blott om (det subjektiva) t:

 

t=o; ot?

 

Inte strikt, för då gäller förstås kontradiktoriskt att tt (t=ot), utan i så fall icke-strikt, i någon mening att t kan ”se” o, vilket för in i kon-staterad argumentation för det ena eller andra (rörande om t kan ”se” o).

 

Detta utesluter då (logiskt) strikt överensstämmelse mellan t och o, vilket inte hindrar externalister från att ändå anta att t=o, åtminstone i vissa fall (till viss del), vilket simpliciter inte gäller om o och t är olika separata entiteter. Utan detta kan endast gälla om o och t på något sätt sammanfaller, är ett och detsamma, vilket å ena sidan definierar metafysisk solipsism (t=o=t), eller å andra sidan definierar en super-klonvärld, att t och o är superkloner (t=o=t, men t och o existerar separat från varandra, alltså trots att de är identiteter (vilket (per defini-tion) är icke-kontradiktoriskt om det (kontradiktoriskt (i enlighet med Up)) definieras vara möjligt)), vilket dock bara förefaller absurt, att till exempel det rum som tänks också är det rum som (superkloniskt) faktiskt existerar. Ja, det är absurt, eftersom folk tänker sig rummet på olika sätt, med vilket då det empiriska rummet är beskaffat på olika sätt beroende på vem som tänker på det. Det hela är de facto till-baka i metafysisk solipsism, i vilken varje enskild tänkare definierar sin egen värld. Och var är ”externalismen” om det är tanken som de-finierar världen?

 

Givet E-teorin handlar ”se” om x(={mx}), vilka äger t(={mx}Îx) (med t), kan ”se” o=y(={mx}x). Det råder ett avstånd mellan t och o, vilket primärt ställer frågan hur detta avstånd kan överbryggas, så att då t kan ”se” o. Kan detta avstånd direkt överbryggas? t direkt ”se” o, i en omedelbar akt, eller måste det finnas mellan t och o förmedlande mx? Den konventionella synen är det senare, särskilt vad gäller synintryck (med blotta ögat), eftersom det inte går att se något i mörker, utan för det krävs ljus (från till exempel en ficklampa), ljus (ytt-erst mx) vilket antas studsa på o för att sedan fara in i ögat och där initiera en (neurologisk) mx-process, vilken skapar/är ett t. Med vilket den stora frågan förstås är hur väl t som ”bild” överensstämmer med, korresponderar mot o?