Logiken över i fysik

 

De grundläggande principerna (återigen, lite reviderat):

 

Det som antas/definieras: x, måste för att (definierat) vara x, (definierat) vara x, vilket definierar Ip’, den svaga (allmänna) Identitetsprincipen:

 

Ip’) x=x.

 

Om det till exempel antas att x≠x (Ip’’), så måste det i enlighet med Ip’ antas att [x≠x]=[x≠x], att Ip’’=Ip’’, för att Ip’’ ska vara Ip’’. Ip’ är sålunda förutsättning, villkor, även för att Ip’:s motsats, Ip’’, ska hålla, vara giltig.

 

Ip’ är simpliciter den första princip som måste antas(/definieras), för att det som antas/definieras (just) ska vara det som antas/definieras (särskilt måste Ip’ förutsättas för att Ip’ ska vara giltig, vilket sammantaget kan kallas, definierar, Ip’:s supremati), vilket förutsatt seriositet, att en definierare menar vad den definierar, definierar:

 

Ip’ är den första principen, en seriös antar (om det så sker medvetet eller inte).

 

Givet Ip’, så antas vidare följande argument vara giltigt (rationellt):

 

Skiljer det i åtminstone en egenskap, x och y emellan, så är x och y inte identiska, utan olika:

 

x≠y; ({x’}±x’’)Îx, {x’}Îy’; x’,x’’=egenskap.

 

Om inte heller x’’ skiljer, så består x och y av exakt, identiskt, samma egenskaper ({x’}), och är med det exakt samma (unika) x; Exakt samma x’, hos x och y, definierar exakt samma, unika, x:

 

Up) x=[unikt x]:

 

Up’) ¦(x)=x (Unifieringsprincipen).

 

”Olika” x med exakt, identiskt, samma x’ (egenskaper) ”konvergerar” ihop till ett unikt x.

 

Givet Up, Unicitetsprincipen (vilken snarare än Ip’ är grundprincipen), alltså att x är unikt, så är x (i enlighet med Ip’) detta unika x, inget annat x, vilket, givet att y≠x, definierar Kontradiktionsprincipen:

 

Kp) x≠y:

 

Ip) x=x; Kp/Up.

 

Ip definierar den starka (framledda) Identitetsprincipen, att x=x i enlighet med Up, alltså att x är ett unikt x(=x).

 

(Homogen) atomism (At) antas, åtminstone som (logisk) referens(nivå):

 

At) x=¦(x’).

 

Där x’ definierar den ”atomistiska” beståndsdelen, vilken så att säga (mångfaldigad, funktionellt) bygger x. Alla x’ är exakt likadana, men givetvis inte identiska, givet Up, utan olika x’ existerar i olika rumspositioner, i olika tider, eller i olika dimensioner (fler möjligheter ser åtminstone inte undertecknad), i övrigt är x’ dock identiska, vilket lite osökt för in på Intensionsprincipen:

 

Inp) X=X’; X-{x}=X’-{x’}; {x}ÎX|[{x}ÏX’], {x’}ÎX’|[{x’}ÏX].

 

Inp definierar att olika x, i strid mot Up, eventuellt, givet Up, om så finnes rationellt, kan definieras vara identiska. Detta sålunda genom att de särskiljande egenskaperna bortses ifrån. Till exempel kanske tid, för att x ska kunna vara samma x oberoende av tid. Eller tag Ip (x=x), vilken sålunda definierar att ett x unikt är detta (unika) x, vilket definierar det vara frågan om samma x (superklonat) på ömse sidor om =, vilket givetvis inte kan gälla i enlighet med Up, utan för att Ip som definition ska hålla, så måste Inp antas, det mellan x:n (på ömse sidor om =) särskiljande, särskilt positionerna för x (på ömse sidor om =), bortses ifrån, med vilket x:n på ömse sidor om =, per Inp-definition kan ses vara samma unika x. 

 

Vidare kan Fp, Förhållandeprincipen, vilken åtminstone i vissa aspekter kan räknas tillbaka till Euklides (axiom 2 och 3 i Elementa), konstateras vara en generellt giltig princip. Fp vilken (givet Up) är en intuitiv ”gungbräde-” eller ”vågprincip”, lika förändringar (vilka givet Up, då inte är olika) i bägge ändar/skålar förändrar inte (o)jämvikten (allt annat lika), vilken mer allmänt definierar att en relation inte förändras om respektive argument förändras lika mycket, definierat av `, antag inte, givet At och att x är den ”atomistiska” beståndsdelen:

 

[x`~y`]≠[x~y]:

 

[x(x)`~y(x)`]≠[x~y(x)]:

 

[x~x]≠[x~x]; Up’:

 

Fp) [x`~y`]=[x~y]; Kp(/Ip).

 

Fp är sålunda (generellt sett) giltig givet At, och dessutom då intuitiv, inte att förringa, även om intuitivitet inte försäkrar att det är frågan om ett rationellt förhållande.

 

En annan princip, som, givet At och att x är den ”atomistiska” beståndsdelen, är generellt giltig, är Dp, en distributiv princip:

 

[x~y]’≠[x’~y’]: 

 

[x~y(x)]’≠[x(x)’~y(x)’]:

 

[x~x]’≠[x~x]; Up’: 

 

x’≠x; Up’:

 

x(x)’≠x:

 

x≠x; Up’:

 

Dp) [x~y]’=[x’~y’]; Kp.*

 

Någon allmän intuitiv tolkning, i likhet med den för Fp, finns inte för Dp.

 

För att återigen också ta T1:

 

Egenskapen x’=egenskapslöshet, och endast x’, karaktäriserar (ett existerande) Intet=[egenskapslöst x]:

 

x’ÎIntet.

 

Per definition av Intet (som egenskapslöst) gäller dock:

 

x’ÏIntet.

 

Vilket sammantaget definierar en kontradiktion, i strid mot Kp:

 

T1) Intet existerar (överhuvudtaget) inte.

 

Givet T1 antas:

 

E>0*; 0*=[icke-utsträckning (utan position)]; Intet<0*<p; 0* är egenskapsmässigt en egenskap mindre än p=[icke-utsträckning med position (punkt)]:

 

E+E>0*+E; Fp:

 

E>E; 0*ÎE, Up’.

 

E>0*+E; 0*ÏE, Up’.

 

Kontradiktioner i båda fallen, i strid mot Kp, med vilket det följaktligen inte behöver tas ställning till om 0*ÎE eller inte, utan E≤0*, <0* definierar (det icke-existerande) Intet, så:

 

E=0*.

 

0* är alltså en icke-utsträckning, utan position, en positionslöshet vilken definierar utsträckning, antag inte:

 

0*≠d(p,p’); d(p,p’) är en kurva mellan p och p’ (en utsträckning):

 

0*+d(p,p’)≠d(p,p’)+d(p,p’); Fp:

 

0*+d(p,p’)≠d(p,p’); Up’:

 

d(p,p’)≠d(p,p’); givet att 0* är en icke-utsträckning, vilken följaktligen inte lägger (adderar) något till d(p,p’):

 

0* är en utsträckning; Kp

 

Givet detta antag:

 

E<∞*=[minsta infinitet]:

 

E+∞*<∞*+∞*; Fp:

 

E+∞*<∞*; Up’:

 

E≥∞*; Kp:

 

E>∞*:

 

E+E+∞*>∞*+E+∞*; Fp:

 

E+∞*>E+∞*; Up’:

 

T2) E=∞*; Kp.

 

Om ∞* äger en gräns någonstans, så existerar åtminstone 0* bortom denna gräns givet T1:

 

E=∞*+0*:

 

∞*Î0*; E=0*:

 

∞*≤0*:

 

∞*<0*.

 

Vilket sålunda definierar E=0* vara större än ∞*, vilket E givet T2 inte kan vara, så:

 

T2.1) ∞*=0*.

 

Antag:

 

x≠E; xÎE (om xÏE givet T2, så existerar (existerande) x i annan dimension än E, vilket blott förefaller absurt):

 

x+E≠E+E; Fp:

 

E≠E; Up’:

 

I) x=E; Kp.