Lite mer om E-teoretiska x

 

Givet t2 ”hoppar” då mx, och stannar där de ”landat”, om de inte återigen stöts till eller attraheras, av andra mx.*

 

Om mx ”hoppat” in i något annat mx=mx’, så ”hoppar” då mx i enlighet med föregående avsnitt kanske mest rimligt obetingat stokastiskt ”efter” att ha stött till mx’. mx’ som då fått ”information” av mx, på så sätt att mx’ åtminstone någorlunda ”hoppar” i mx stöt/”hopp”-riktning, för existens av mer bestämd rörelse, i enlighet med vad ”empirin” tycks föreskriva.

 

De mxÎx vilka exogent ifrån (av mx’) stöts till eller attraheras startar en ”framåtrörelse” (Fr) i x, definierad av alla succesiva stötar mel-lan stötande och stötta mx i x. De stötande mx(Îx) definierar en ”trög rörelse” (Tr) förutsatt att de ”hoppar” obetingat stokastiskt ”efter” sin stöt på något (stött) mx(Îx). Övriga mxÎx inte inblandade i några stötar definierar en residual ”styrrörelse” (Sr), Tr antas ingå i Sr:

 

x=Fr+Sr; TrÎSr.

 

Fr måste för det första vara tillräckligt kraftig för att x ska börja röra sig, på grund av Fr. Fr:s attraktionskraft på Sr måste övervinna Sr:s på Fr tillbakahållande attraktionskraft, och dra med sig Sr. Förutsatt att Fr är tillräckligt kraftig, så att x börjar röra sig på grund av Fr, så är det Sr i förhållande till Fr som styr den riktning x tar. Sr vrider så att säga Fr åt olika håll (förstås genom att attrahera Fr), beroende på hur Sr är beläget i förhållandet till Fr. Om Fr är för stark, Fr inte ”orkar” dra med sig Sr, eller ekvivalent Sr inte ”orkar” hålla sig kvar vid Fr, hålla kvar Fr vid sig, så slits x sönder, och Fr far ifrån Sr, kanske (genom sin attraktionskraft) dragande med sig delar av Sr.

 

Attraktion är ett ständigt fenomen i ett större kluster av x (förstås givet existens av mx-attraktion), så det är inte så konstigt att särskilt pa-rtiklar ständigt kan äga rörelse. Men kommer mx för långt bort från andra mx=mx’, mx’-kluster (med vilket mx förstås inte heller kan stötas av mx’), så stannar mx, alltså om mx inte längre attraheras av några mx’, mx’-kluster.

 

En reflektion i kontexten är att partikelkanoner på Jorden, särskilt i det så kallade Dubbelspaltexperimentet, inte kan skjuta enstaka mx, de skulle utanför partikelkanonen direkt ”falla” (attraheras) mot marken. Utan partikelkanonen måste skjuta kluster av mx, för att detta kluster ska komma någon vart. Så särskilt en foton måste då vara ett kluster av mx för att kunna komma till skivan bakom spalterna i Dubbelspaltexperimentet, som stött av partikelkanonen. Ett kluster knappast omfattande särskilt många mx, med vilket en Fr-rörelse inte torde vara särskilt rätlinjig, utan partikelkanonen så att säga sprida fotonskotten, särskilt när den skjuter en foton i taget. Vilket är i enlig-het med observationen i Dubbelspaltexperimentet att ett skuggmönster av spalterna (kallat interferensmönster) uppstår på skivan bakom spalterna, särskilt när en foton i taget skjuts genom spalterna.

 

Inne på fysiska frågor, så definierar rekonstaterat Fysiken partiklar även kunna vara (materie)vågor. Vilket kan tolkas vara ett superklon-fenomen (i strid mot Up/Up’), särskilt ett i vilket den ena superklonen (vågen/partikeln) är icke-existerande när den andra (partikeln/vå-gen) existerar. En annan tolkning är rekonstaterat att det är frågan om ett superpositionellt fenomen, där partikeln och vågen emellanåt kan separera (vilket dock förefaller mindre troligt, eftersom endast partikeln (”empiriskt”) kan observeras; Vågen ”observeras” indirekt, uttolkas existera, utan att direkt kunna observeras). Ytterligare en annan tolkning (mest rationell) är att partikeln helt enkelt kan ändra form, särskilt under rörelse, från partikel kan smetas ut till våg, för att sedan återgå till partikel igen.

 

Inne på så kallat kvantmekaniska fenomen, så definierar då E-teorin superpositionalitet åtminstone kunna föreligga momentant, när mx ”hoppar” in i varandra. E-teorin definierar även att mx på väldigt långa avstånd från mx kan påverka andra mx, förstås genom mx-attrak-tionen, osannolikt varandra, på en och samma gång, om attraktionskraften sänds ut intervallvis, är attraktionskraften däremot ständig ”på-slagen” (åt alla håll), så påverkar mx varandra (på en och samma gång, då på kanske väldiga avstånd (från varandra)), ett fenomen vilket finns definierat i kvantmekaniken. Ett annat fenomen kvantmekaniken definierar är att partiklar kan rotera åt olika håll samtidigt, ett su-perpositionellt fenomen, vilket starkt lutar åt att vara absurt, det definierar principiellt detsamma som att rörelse både existerar och inte existerar (på en och samma gång), att partikeln både roterar och inte roterar (på en och samma gång), partikeln både äger och inte äger (egenskapen) rotation (på en och samma gång, för Intet ses det alltså motsvarande vara absurt att ett existerande Intet både äger och inte äger egenskapen egenskapslöshet (på en och samma gång)). Däremot kan E-teoretiskt särskilt två mx tänkas rotera kring varandra, och även mx per se tänkas rotera. Rotation driven av attraktionen respektive mx äger, vilken också håller ihop de två mx:en (kommer mx för nära varandra, så stöts de ut i sina respektive banor igen).** I enlighet med det föregående så ”hoppar” då stötta mx åtminstone någorlun-da i det stötande mx stöt/”hopp”-riktning, vilket kan uttryckas som att stötta mx rör sig lite slumpmässigt, vilket någorlunda överensstäm-mer med vad kvantmekaniken definierar, nämligen att en partikel endast med viss sannolikhet är i viss position. Så E-teorin utesluter följ-aktligen inte existensen av kvantmekaniska fenomen, sådana dock mer en ”empirisk” fråga än en strikt E-teoretisk.

 

Mer klassiskt definieras rättfram egenvikt av antalet mvÎmx (attraktionsvikt (eller g-vikt) av hur många mx’ som attraherar mx, en att-raktion vilken rekonstaterat kan komma från många håll, förstås komplicerande begreppet). Densitet av antalet mx per x normalt (i jäm-vikt). Övertryck (ojämvikt) av ”för många” mx per x, så att stötar (mellan mx) tenderar att expandera x. Undertryck (ojämvikt) av ”för få” mx per x, så att attraktionen tenderar att kontraktera x. Temperatur av mx-rörelse. Storlek, särskilt av ett mx-klusters omfång, av en norm; Till exempel en pinne, med vilken ett mx-kluster till exempel kan uppmätas vara tre pinnar långt. 

 

__________

* Detta definierar rörelse på ett diametralt annat sätt än konventionellt, där det hävdas att x evigt kan röra sig om de inte stoppas, minsta puff/kraft kan initiera oändlig (ackumulerad) rörelse/kraft, vilket då inte gäller E-teoretiskt, utan en x-rörelse stannar, om inte x återigen stöts till eller attraheras. Tilläggas kan att de flesta rörelser i ett kluster av x, både är Fr-rörelse och attraktionsrörelse (som per se förstås kan initiera Fr-rörelse), en attraktionsrörelse vilken kan motverka eller förstärka en Fr-rörelse, beroende på varifrån attraktionen kommer.

 

** Tre mx cirkulerande runt varandra skulle förr eller senare krocka med varandra (det hela inte vara stabilt), men ett tredje mx (eller ev-entuellt någon större partikel bestående av åtminstone två mx) kan antas cirkulera runt dessa två mx ifråga (eller vice versa, det kanske även kan skifta, vem som cirkulerar runt vem), vilka kan definieras utgöra en partikel, en enhet, runt vilken då det tredje mx:et cirkulerar. Detta vilket förstås vidare kan utvecklas.

 

Dessutom kan påpekas att mx per se E-teoretiskt inte kan äga rotation, det gör så att säga mx till små komplicerade maskiner, vilket är ab-surt. Utan det är i så fall andra mx som genom sin attraktionskraft får ett mx att rotera.