Avslutningsvis särskilt lite mer om absorptiva mx, det kan mx givet att mx fullbordas vid sönderfall (mx inte blir absorptiva, absorberan-de mv) eventuellt endast vara i ett inledningsskede när de skapas, så fort de är stabila (icke-absorberande) är de det tills de sönderfaller och fullbordas. Och stabila mx stöter förstås undan mv, absorberar inte mv, vilket då skapar rumrörelse (mv-rörelse), vilken eventuellt kan vara mx-skapande, alltså kontrakterande. Även attraherande(/repellerande) mx kan som sagt skapa rumrörelse, vilken eventuellt kan vara kontrakterande: kan mx attrahera mx, vilka då består av (komprimerade) mv, så kan mx (rationellt) förstås även attrahera mv, själva rummet; Rumskontraktioner är lokala och inkluderar ett finit antal mv, så de påverkar på intet sätt V, som principiellt består av ett (min-sta) infinit antal mv, så det finns alltid mv att tillgå för de lokala mv-kontraktionerna (det råder så att säga aldrig brist på mv).

 

 

”Empiri” (extra)

 

Om Intet antas inte existera (eller inte) är förstås ett antagande (hur rationellt det än är), ett antagande vilket särskilt förutsätter antagandet att Intet=Intet (om Intet så antas inte existera eller inte), eller mer allmänt att x=x, särskilt då i Up-definition: Allt handlar om antaganden.

 

Det finns ingen givenhet i tillvaron, särskilt ”empiriskt”, vilket så kallade realister har för sig att det gör, särskilt har de för sig att det de ”ser” är obetingade sanningar, till exempel räven de ”ser” gå över isen, den/räven går där över isen, menar de, vilket dock de facto blott är ett antagande, precis som vad gäller Allt annat.* Givet E-teorin (sålunda givet det antagandet, vilket dock ligger när de antaganden rea-lister gör gällande verkligheten), så gäller följande möjligheter vad gäller ”empiriska x”, kalla dem e:

 

1) e är något som (mx-klustret) ”hjärnan” skapar helt själv (per se, vilket allmänt brukar kallas illusioner, hallucinationer, fantasier).

 

2) e är något som ”hjärnan” skapar utifrån (med hjälp av) infallande mx (ytterst), vilka studsat/reflekterats från x i omgivningen, eller x sänt ut; Ju fler infallande mx desto bättre ”bild” av x är direkt en tanke, blott en tanke märk väl.

 

3) e är något som ”hjärnan” skapar utifrån att ”mekaniskt” ”känna” på x.

 

Givet detta är att e≠x, men viss överenstämmelse(/korrespondens) kanske finns, hur stor? Ja, allmänt förstås ingen alls, eller så då viss. Intuitivt bör det finnas tillräcklig överensstämmelse så att ”hjärnan” kan klara sig, ”överleva” någorlunda väl i sin omgivning/miljö. Men det är förstås blott ett antagande det också (om det nu skulle antas). Kanske är E-teorin helt fel, det finns inga x, allt är e, i vilket fall det förstås inte finns någon ”farlig” miljö, upplevs det, så är det blott inbillning.

 

Hursomhelst, är det, då även givet E-teorin, inte på något sätt givet hur väl e överensstämmer med x, det kan det endast antas något om.

 

__________

* Även antagandet att det existerar något är ett antagande, hur irrationellt det än är att det vi uppfattar som existens är icke-existens. Men Världen kan allmänt sett vara Intet, hur irrationellt det än är enligt vår rationella uppfattning, vilken förstås är att det vi upplever inte är Intet, utan det existerar, är någonting/existens, vilken inte är Intet. Men hursomhelst då ett antagande, inte en objektiv sanning;^ Och det är givetvis/självklart ett antagande att Allt handlar om antaganden (det säger sig självt: om Allt handlar om antaganden, så gör det förstås det, givet att x=x, eller särskilt då Up), det är inte en objektiv sanning, utan då ett (rationellt) antagande, precis som det är ett (irrationellt) antagande att Allt inte handlar om antaganden, utan då att det existerar objektiva sanningar:

 

Hur få visshet om att en upplevelse är vad den är, utger sig för att vara? Ja, det måste antas vara så, att x=upplevelsen=x, annars är det simpliciter möjligt att x≠x. Det måste sålunda antas att x=x: Allt handlar om antaganden. Visst kan det vara så att x obetingligen är sant, men hur veta det, utan att anta att x=x? Ja, det går simpliciter inte, hur många argument som än läggs fram för att x=x, så handlar det yt-terst ändå om ett antagande av att x=x. Och det gäller både för rent abstrakta x som för ”empiriska” x, även om det är lättare att inbilla sig rent abstrakta x kunna vara obetingade sanningar, som till exempel Up, än ”empiriska” x. Men således även Up är ingen objektiv sanning, även om en rationell omöjligt kan förneka Up, så kan Up i verkligheten likafullt vara falsk; Rationellt är Up sann, men verkligheten kan vara irrationell, och Up följaktligen falsk; Det är (förstås) ett antagande att verkligheten är rationell (eller inte).

 

^ Intuitivt dock ett extremt ointuitivt (irrationellt) antagande, närmast mer ointuitivt än Intet-kontradiktionen, så om det så vills kan det antas, som en objektiv sanning, att uppfattad existens också är existens, det har ingen större betydelse, mer fundamentalt är definition hur denna existens är beskaffad/konstituerad, och där handlar det definitivt om antaganden, om allt från att den (E-teoretiskt) blott är tankar vilka varken är mx eller mv till att den är mx/mv (E-teoretiskt är mv blott bara tomrum, inget annat, och tankar alltså mx(-kluster)).

 

 

Kanske objektiva sanningar (extra)

 

Att uppfattad existens är existens är då en sats som möjligtvis är objektivt sann. Sedan är möjligtvis även de Fundamentallogiska princip-erna det (Up(/Ip/Kp), Ia och Ib, Up’) inklusive T1(/Up’’/FT), och kanske Up’’’. Givet vilka det förstås för in i E, med vilket särskilt givet ”empirin” (enligt min tolkning) möjliga objektiva sanningar är att E=∞*, att det existerar E-kontraktioner och mx, att mx kan stöta till och attrahera varandra, att mx ”hoppar”, att stötande mx kan överföra riktningsinformation till stötta mx, ja, alla de egenskaper för mx vilka (E-teoretiskt) definierats i det föregående är eventuella objektiva sanningar.

 

En konventionellt skolad fysiker har många invändningar mot det specifikt rörande E, kanske inte så mycket mot de Fundamentallogiska principerna (förutom kanske specifikt T1, många fysiker ser det som meningslöst att fråga sig om Intet existerar, eller inte, vilket det för-stås definitivt inte är), även om de då i princip definierar E och mx, vilket dessa fysiker förstås inte känner till, åtminstone inte än; Fysi-kerna söker, tror sig om att tolka ”empirin” mer direkt (utan nyttjande av (tolknings)principer), inser inte den oerhörda vikten av de (tolk-nings)principer de förutsätter i sin tolkning av ”empirin”, vilka per se (till stor del) definierar ”empirin”.

 

Allmänt har många, särskilt filosofer, invändningar mot Up’’ och FT, de vill se den irrationella holismen (kunna) existera, Emergentism är ett begrepp de gärna använder, förstås helt tokigt i enlighet med detta arbete.

 

 

Falskt - fullständigt falskt

 

Det grundläggande gällande fullständigt falskt är att det för grundfenomenet x, inte finns något y(≠0) vilket gör x sant, utan x är rent påhitt, något rent abstrakt (blott tänkt, om x tänks). Givet E-teorin är till exempel ”evighetsmaskiner” (x={mx}) vilka inte är E (x≠E) fullständigt falska x, vilka det med det E-teoretiskt är fullständigt meningslöst att diskutera, söka definiera något y för vilket gör x sant. Vilket förstås inte utesluter att x kan diskuteras ändå, men detta då irrationellt, givet E-teorin. ”Enhörning” är kanske ett annat exempel, givet E-teorin, alltså att det inte existerar något potentiellt y=x={mx} vilket definierar en enhörning. Ett exempel på ett definitivt fullständigt falskt x, givet E-teorin, till skillnad från enhörning, som kanske är en x={mx}-möjlighet (i E), är eviga gudar, simpliciter eftersom det E-teoretiskt inte existerar några eviga x={mx} (i E). Detta med enhörningar visar på att det inte alltid är helt enkelt att avgöra om något är fullständigt falskt. En problematik som för över på begreppet falsk, som förstås (per definition) är falskt om det handlar om något fullständigt falskt, det inte existerar något y vilket gör x sant.

 

För visst, till exempel x=björn eller x=[motor som går på bensin], finns det (evident) y vilka definierar x sant, nämligen de y={mx} vilka definierar en björn eller en bensinmotor, medan till exempel y=katt eller y=[motor som går på vatten] definierar x falskt. Och det är kan-ske den reflektionen som fick grundarna av Klassisk logik att anta N, att det alltid finns något y som gör x sant, även om det rationellt då inte gör det, de såg det för myopiskt. Dessutom antog de då y var unikt, såg inte att eventuellt flera y kan göra x sant, två ihopsatta brädor (x) till exempel, de kan hållas ihop på flera olika sätt, till exempel med hjälp av spikar eller skruvar, eller kontorsstädning (x) det kan ut-föras på flera olika sätt, särskilt av olika städare. I det senare fallet kan det frågas om olika städare städar identiskt bra, om inte så finns det kanske endast en, unik, städare, i enlighet med N (även om det strikt i enlighet med N endast står mellan två städare, antingen städare x eller städare y (antingen städare x eller städare y utför kontorsstädningen tillfyllest; Det är falskt att städare x utför kontorsstädningen tillfyllest, om städare y (sant) utför kontorsstädningen tillfyllest, och vice versa (i enlighet med N (x eller y (”Lagen om det uteslutna tredje”), som N också kan uttryckas)))), som uppfyller x (specifikt villkorat vad gäller kvalitet på städningen), men detta då i ett väldigt specifikt fall, normalt kan utan vidare konstateras att det finns många y som kan uppfylla/utföra x identiskt bra.