Detta eteriska att det skulle finnas ett mellanting mellan mx och mv, vilka kan kallas andliga mx, kan en hjärna som fritt fantiserar (kan-ske i hängmattan) lätt få för sig att det existerar (det är ju blott att tänka sig ett mellanting mellan mx och mv), särskilt bortom V (i en an-nan dimension), kanske även omfamnande V, Gudstanken allmänt uttryckt, men givetvis kan det även tänkas existera andliga mx i V, vil-ket då särskilt kan föra tanken till existens av hjärnholism, att ”Substansdualism” är ett faktum, att det existerar en andlig (andliga mx) och en materiell (mx) verklighet, vilket förstås inte gäller om tanken varlden.info-logiskt tuktas lite (i vilket fall ”andliga mx” förstås platt är mx (andliga mx=mx)); En del vill definiera in en medvetandeegenskap i mx (”Egenskapsdualism”), vilket primärt gör mx alldeles för, absurt avancerade, och då redan gör mx medvetna (även om de väl vill se denna medvetandeegenskap vara slumrande tills mx så att säga (oerhört avancerat) knäpper igång den när mx tycker att det passar (och hur i hela friden tänker de sig att alla dessa medvetna mx ska kunna kommunicera och bilda en enhet?)), vilket förstås är komplett absurt. Nej, medvetande är något som definieras av stora kluster av mx, i rörelse, medvetandet är denna mx-rörelse, medvetandet sitter, existerar inte i mx, eller utanför mx, utan är då själva mx-klusterrö-relsen (vilket förklenande kallas reduktionism, nej, ”reduktionism” är det som (rationellt) gäller, det är återigen (den ur rationellt perspek-tiv okunniga) människan som (holistiskt) vill se världen för mer än vad den är).

 

Avslutningsvis särskilt lite mer om absorptiva mx, det kan mx givet att mx fullbordas vid sönderfall (mx inte blir absorptiva, absorberan-de mv) eventuellt endast vara i ett inledningsskede när de skapas, så fort de är stabila (icke-absorberande) är de det tills de sönderfaller och fullbordas. Och stabila mx stöter förstås undan mv, absorberar inte mv, vilket då skapar rumrörelse (mv-rörelse), vilken eventuellt kan vara mx-skapande, alltså kontrakterande. Även attraherande(/repellerande) mx kan som sagt skapa rumrörelse, vilken eventuellt kan vara kontrakterande: kan mx attrahera mx, vilka då består av (komprimerade) mv, så kan mx (rationellt) förstås även attrahera mv, själva rummet; Rumskontraktioner är lokala och inkluderar ett finit antal mv, så de påverkar på intet sätt V, som principiellt består av ett (min-sta) infinit antal mv, så det finns alltid mv att tillgå för de lokala mv-kontraktionerna (det råder så att säga aldrig brist på mv).

 

 

”Empiri” (extra)

 

Om Intet antas inte existera (eller inte) är förstås ett antagande (hur rationellt det än är), ett antagande vilket särskilt förutsätter antagandet att Intet=Intet (om Intet så antas inte existera eller inte), eller mer allmänt att x=x, särskilt då i Up-definition: Allt handlar om antaganden.

 

Det finns ingen givenhet i tillvaron, särskilt ”empiriskt”, vilket så kallade realister har för sig att det gör, särskilt har de för sig att det de ”ser” är obetingade sanningar, till exempel räven de ”ser” gå över isen, den/räven går där över isen, menar de, vilket dock de facto blott är ett antagande, precis som vad gäller Allt annat.* Givet E-teorin (sålunda givet det antagandet, vilket dock ligger när de antaganden rea-lister gör gällande verkligheten), så gäller följande möjligheter vad gäller ”empiriska x”, kalla dem e:

 

1) e är något som (mx-klustret) ”hjärnan” skapar helt själv (per se, vilket allmänt brukar kallas illusioner, hallucinationer, fantasier).

 

2) e är något som ”hjärnan” skapar utifrån (med hjälp av) infallande mx (ytterst), vilka studsat/reflekterats från x i omgivningen, eller x sänt ut; Ju fler infallande mx desto bättre ”bild” av x är direkt en tanke, blott en tanke märk väl.

 

3) e är något som ”hjärnan” skapar utifrån att ”mekaniskt” ”känna” på x.

 

Givet detta är att e≠x, men viss överenstämmelse(/korrespondens) kanske finns, hur stor? Ja, allmänt förstås ingen alls, eller så då viss. Intuitivt bör det finnas tillräcklig överensstämmelse så att ”hjärnan” kan klara sig, ”överleva” någorlunda väl i sin omgivning/miljö. Men det är förstås blott ett antagande det också (om det nu skulle antas). Kanske är E-teorin helt fel, det finns inga x, allt är e, i vilket fall det förstås inte finns någon ”farlig” miljö, upplevs det, så är det blott inbillning.

 

Hursomhelst, är det, då även givet E-teorin, inte på något sätt givet hur väl e överensstämmer med x, det kan det endast antas något om.

 

__________

* Även antagandet att det existerar något är ett antagande, hur irrationellt det än är att det vi uppfattar som existens är icke-existens. Men Världen kan allmänt sett vara Intet, hur irrationellt det än är enligt vår rationella uppfattning, vilken förstås är att det vi upplever inte är Intet, utan det existerar, är någonting/existens, vilken inte är Intet. Men hursomhelst då ett antagande, inte en objektiv sanning;^ Och det är givetvis/självklart ett antagande att Allt handlar om antaganden (det säger sig självt: om Allt handlar om antaganden, så gör det förstås det, givet att x=x, eller särskilt då Up), det är inte en objektiv sanning, utan då ett (rationellt) antagande, precis som det är ett (irrationellt) antagande att Allt inte handlar om antaganden, utan då att det existerar objektiva sanningar:

 

Hur få visshet om att en upplevelse är vad den är, utger sig för att vara? Ja, det måste antas vara så, att x=upplevelsen=x, annars är det simpliciter möjligt att x≠x. Det måste sålunda antas att x=x: Allt handlar om antaganden. Visst kan det vara så att x obetingligen är sant, men hur veta det, utan att anta att x=x? Ja, det går simpliciter inte, hur många argument som än läggs fram för att x=x, så handlar det yt-terst ändå om ett antagande av att x=x. Och det gäller både för rent abstrakta x som för ”empiriska” x, även om det är lättare att inbilla sig rent abstrakta x kunna vara obetingade sanningar, som till exempel Up, än ”empiriska” x. Men således även Up är ingen objektiv sanning, även om en rationell omöjligt kan förneka Up, så kan Up i verkligheten likafullt vara falsk; Rationellt är Up sann, men verkligheten kan vara irrationell, och Up följaktligen falsk; Det är (förstås) ett antagande att verkligheten är rationell (eller inte).

 

^ Intuitivt dock ett extremt ointuitivt (irrationellt) antagande, närmast mer ointuitivt än Intet-kontradiktionen, så om det så vills kan det antas, som en objektiv sanning, att uppfattad existens också är existens, det har ingen större betydelse, mer fundamentalt är definition hur denna existens är beskaffad/konstituerad, och där handlar det definitivt om antaganden, om allt från att den (E-teoretiskt) blott är tankar vilka varken är mx eller mv till att den är mx/mv (E-teoretiskt är mv blott bara tomrum, inget annat, och tankar alltså mx(-kluster)).

 

 

Kanske objektiva sanningar (extra)

 

Att uppfattad existens är existens är då en sats som möjligtvis är objektivt sann. Sedan är möjligtvis även de Fundamentallogiska princip-erna det (Up(/Ip/Kp), Ia och Ib, Up’) inklusive T1(/Up’’/FT), och kanske Up’’’. Givet vilka det förstås för in i E, med vilket särskilt givet ”empirin” (enligt min tolkning) möjliga objektiva sanningar är att E=∞*, att det existerar E-kontraktioner och mx, att mx kan stöta till och attrahera varandra, att mx ”hoppar”, att stötande mx kan överföra riktningsinformation till stötta mx, ja, alla de egenskaper för mx vilka (E-teoretiskt) definierats i det föregående är eventuella objektiva sanningar.

 

En konventionellt skolad fysiker har många invändningar mot det specifikt rörande E, kanske inte så mycket mot de Fundamentallogiska principerna (förutom kanske specifikt T1, många fysiker ser det som meningslöst att fråga sig om Intet existerar, eller inte, vilket det för-stås definitivt inte är), även om de då i princip definierar E och mx, vilket dessa fysiker förstås inte känner till, åtminstone inte än; Fysi-kerna söker, tror sig om att tolka ”empirin” mer direkt (utan nyttjande av (tolknings)principer), inser inte den oerhörda vikten av de (tolk-nings)principer de förutsätter i sin tolkning av ”empirin”, vilka per se (till stor del) definierar ”empirin”.

 

Allmänt har många, särskilt filosofer, invändningar mot Up’’ och FT, de vill se den irrationella holismen (kunna) existera, Emergentism är ett begrepp de gärna använder, förstås helt tokigt i enlighet med detta arbete.

 

 

Falskt - fullständigt falskt

 

Det grundläggande gällande fullständigt falskt är att det för grundfenomenet x, inte finns något y(≠0) vilket gör x sant, utan x är rent på-hitt, något rent abstrakt (blott tänkt, om x tänks). Givet E-teorin är till exempel ”evighetsmaskiner” (x={mx}) vilka inte är E (x≠E) full-ständigt falska x, vilka det med det E-teoretiskt är fullständigt meningslöst att diskutera, söka definiera något y för vilket gör x sant. Vil-ket förstås inte utesluter att x kan diskuteras ändå, men detta då irrationellt, givet E-teorin. ”Enhörning” är kanske ett annat exempel, gi-vet E-teorin, alltså att det inte existerar något potentiellt y=x={mx} vilket definierar en enhörning. Ett exempel på ett definitivt fullstän-digt falskt x, givet E-teorin, till skillnad från enhörning, som kanske är en x={mx}-möjlighet (i E), är eviga gudar, simpliciter eftersom det E-teoretiskt inte existerar några eviga x={mx} (i E). Detta med enhörningar visar på att det inte alltid är helt enkelt att avgöra om nå-got är fullständigt falskt. En problematik som för över på begreppet falsk, som förstås (per definition) är falskt om det handlar om något fullständigt falskt, det inte existerar något y vilket gör x sant.

 

För visst, till exempel x=björn eller x=[motor som går på bensin], finns det (evident) y vilka definierar x sant, nämligen de y={mx} vilka definierar en björn eller en bensinmotor, medan till exempel y=katt eller y=[motor som går på vatten] definierar x falskt. Och det är kan-ske den reflektionen som fick grundarna av Klassisk logik att anta N, att det alltid finns något y som gör x sant, även om det rationellt då inte gör det, de såg det för myopiskt. Dessutom antog de då y var unikt, såg inte att eventuellt flera y kan göra x sant, två ihopsatta brädor (x) till exempel, de kan hållas ihop på flera olika sätt, till exempel med hjälp av spikar eller skruvar, eller kontorsstädning (x) det kan ut-föras på flera olika sätt, särskilt av olika städare. I det senare fallet kan det frågas om olika städare städar identiskt bra, om inte så finns det kanske endast en, unik, städare, i enlighet med N (även om det strikt i enlighet med N endast står mellan två städare, antingen städare x eller städare y (antingen städare x eller städare y utför kontorsstädningen tillfyllest; Det är falskt att städare x utför kontorsstädningen tillfyllest, om städare y (sant) utför kontorsstädningen tillfyllest, och vice versa (i enlighet med N (x eller y (”Lagen om det uteslutna tredje”), som N också kan uttryckas)))), som uppfyller x (specifikt villkorat vad gäller kvalitet på städningen), men detta då i ett väldigt specifikt fall, normalt kan utan vidare konstateras att det finns många y som kan uppfylla/utföra x identiskt bra.

 

Om (grund)fenomenet x är 0, alltså ingenting, eller då tomrum, givet T1, så är det förstås y=0 som definierar x sant, alla andra y(≠0) defi-nierar x falskt, kan avslutningsvis nämnas (så varenda möjlighet täcks in av begreppsapparaten sant, falskt, fullständigt falskt (för x≥0):

 

x(≥0) sant ® Alla y(≠x) falska (givet Kp; Endast ett y=x kan uppfylla x åt gången).

 

x(≥0) falskt ® Åtminstone ett y(≠x) sant (Om flera y (sant) kan uppfylla x ex ante, så är det givet Kp endast ett y som uppfyller x ex post om x (sant) är uppfyllt).

 

x(≥0) fullständigt falskt ® Inget y(≠,=x) sant.

 

Kp är då parentetiskt inblandat i detta, Kp som (i enlighet med Up/Ip) definierar att x verkligen måste vara identiska ned i varje egenskap för att det ska vara frågan om identitet, annars är det frågan om olikheter, vilket förstås definierar varje uppfyllt x endast kunna vara kon-stituerat på ett sätt, med en uppsättning egenskaper, även om ett annat x=y identiskt bra skulle kunna uppfylla x, men det får då eventuellt ske en annan gång; ett (unikt) x=y uppfyller x åt gången, om x är uppfyllt.).

 

 

Om egenskaper och Intet igen

 

Om Intet=[absolut ingenting] existerar ”överallt”, så existerar förstås (givet att x=x, att det som antas också är det som antas) (absolut) ingenting, utan Intet existerar inte (åtminstone inte överallt, se vidare det kommande) där något=x≠Intet existerar, något=x vilket äger ka-raktäristika, beskaffenhet, egenskaper (x’):

 

x’Îx≠Intet; Åtminstone ett x’≠IntetÎx≠Intet.

 

Intet kan allmänt existera omgivande x eller i x. Om Intet däremot inte existerar, så kan Intet förstås inte existera omgivande x eller i x, utan det existerar så att säga egenskaper (x≠Intet) överallt, ingen egenskapslöshet existerar någonstans (Intet existerar inte någonstans).

 

Intets existens, eller icke-existens, har följaktligen stor, ja, oerhörd betydelse.

 

Ett existerande Intet vilket då äger egenskapen egenskapslöshet, eftersom ett icke-existerande Intet vilket äger egenskapen egenskapslös-het platt inte existerar (givet att x=x), utan ett existerande Intet(=egenskapslöshet) måste följaktligen äga egenskapen egenskapslöshet:

 

Egenskapen egenskapslöshetÎ[existerande Intet]:

 

Egenskapen egenskapslöshetÏ[existerande Intet (som (fullständigt) egenskapslöst)].

 

Detta vilket då antas definiera en absurd p-superpositionalitet definierande T1, som vidare då utgör grund för E-teorin.

 

Vill E-teorin, T1, inte godtas, så måste följaktligen detta föregående rörande Intet inte ses vara absurt, inte ses definiera T1, utan följaktli-gen då ses definiera något fullt möjligt. Enligt mig är ett sådant antagande rationellt, om, och endast om, Intets existens (”empiriskt”) kan bevisas, det då allmänt sett kan bevisas att Intet existerar omgivande x eller i x. Och troligtvis då, så kan Intets existens varken bevisas (”empiriskt” ”ses”) eller motbevisas (stå i strid mot någon ”empirisk” observation), vilket enligt mig då rationellt följaktligen betyder att T1 ska hållas fast vid, att förkasta T1 är blott alldeles för irrationellt (utan ett ”empiriskt” bevis av att Intet existerar, då ”empiriskt”, alltså i enlighet med någon ”empirisk” (”exogen”) observation).

 

 

Rörande E igen

 

Givet T1, så råder då evident åtminstone ett i alla riktningar (utifrån alla positioner) infinit tomt rum, Intet existerar inte bortom (eller för den delen hitom) någon gräns, varken tidslig eller rumslig. Ett kontinuerligt rum (E). En kontinuerlighet vilken innebär att ett minsta så-dant här infinit rum är identiskt lika stort som ett antaget större rum, simpliciter eftersom det mindre rummet precis som det större fortsät-ter i all oändlighet, så E=∞* (T2). Rent abstrakt går det att så att säga anta E vara en ask i en större ask, vilken är i en större ask, etcetera, vilket givet föregående mening då ”kollapsar” till att endast en ask råder, nämligen då E=∞*, givet att det hela antas existera i samma dimension, i samma rum. Antas inte det, utan askarna antas existera i olika dimensioner/rum, ja, då definieras förstås något annat än blott E, något rent abstrakt, ad hoc, vilket rationellt sett (åtminstone enligt mig) simpliciter definierar för mycket, E=∞* räcker.

 

Och givet att blott E=∞* existerar, så är det närmast givet, evident att det måste vara E som lokalt, givet T2, kontrakterar och skapar (yt-terst) mx. Detta särskilt om E blott är tomrum, en tredimensionalitet allena, E inte är något mer kompakt, för det är fullständigt absurt an-ta rent lokalt/finit tomrum (ren finit tredimensionalitet (v*)) vara något som kan skapa något. Ja, det definierar simpliciter v* vara något mer än finit lokalt tomrum, något som givet T2 då inte kan vara eviga existenser, vilket rationellt definierar att det är E som skapar, sätter igång dessa lokala v* (om det så är frågan om v* eller något mer kompakt: ”v*”, som hela E homogent består av, och ”v*” då är en del av), vilket rationellt utan vidare kan uteslutas, att E så att säga skulle äga en så lokal förmåga. Även förmågan att kunna sätta igång kon-traktioner i E kan rationellt ifrågasättas, men förefaller i alla fall mer rimlig än att kunna sätta igång v* (till vad de nu antas kunna göra, särskilt kunna suga in rymd, och på det sättet skapa mx). Och något måste förstås antas rörande detta, givet T2 (att alla x≠E är finita). Och mest rimligt då (enligt mig då) är att E kan skapa kontraktioner i E (E-kontraktioner), och det allena.