x=0 är falskt eller fullständigt falskt: Det existerar åtminstone en ”ersättare” y(≠0) vilken definierar x(≠0, vara) sant; I detta fall definierar fullständigt falskt simpliciter en starkare övertygelse än om x blott ses som falskt.

 

x≠0 är falskt: Det existerar åtminstone en ”ersättare” y≥0 vilken definierar x(≥0, vara) sant; Om y=0 handlar det förstås blott om en ”er-sättare”, och x är fullständigt falskt (ex post; x=0).

 

x≠0 är fullständigt falskt: Det existerar ingen ”ersättare” y≠0 vilken definierar x (vara) sant, utan y(=x)=0 (ex post).

 

Det är sålunda inte helt enkelt att (rationellt) tolka denna tabell. Att tolka den algoritmiskt, som en (generell) enkel regelstruktur, går i viss mån så länge fullständigt falska x inte är med i bilden, det handlar om x,y≥0, där x eller y blott kan vara falska, det alltid existerar (åtminstone) en ”ersättare” (≥0) till ett falskt x(≥0). Men om y=0, utgående ifrån att x(≠0) är falskt, så är x alltså fullständigt falskt och det finns överhuvudtaget ingen mening med att analysera x, analys rörande om x är x eller y är fullständigt meningslös (då eftersom det handlar om ett fullständigt falskt fenomen (x), vilket inget y (annat än då 0) definierar sant), utan för meningsfull analys måste det finnas ”ersättare” ≠0, vilket i princip förklarar Klassisk logiks (N-logiks) antagande av just detta, och vidare reduceringen (från det föregående allmänt giltiga) till (antagandet av, det oerhört inskränkta) N (som då definierar det stå mellan endast två (unika) alternativ, x och y). Men, det (existens av y≠0 givet att x≠0 är falskt) utesluter då att x kan vara fullständigt falska (att x=0 (ex post)), vilket simpliciter (rationellt) inte kan uteslutas (alla torde kunna tänka sig något (x) de ser vara fullständigt falskt, vilket de inte på något sätt kan ses definieras sant (att x sant är y(≠x,0)), kan ”vändas” (genom en ”ersättare” y(≠0) vilken definierar x sant) till något sant).

 

Även det att det kan finnas många ”ersättare”, inte endast en som då enligt N, vederlägger N. I vilket fall det förstås (eventuellt) är att väl-ja en ”ersättare”. En platonistisk/empirisk presupposition i (antagandet av) N kan skönjas i detta, eftersom det givet något platonistiskt el-ler empiriskt existerande x(≠0) finns något (y≠0) som (kategoriskt) definierar x sant. Men inget är då bestämt innan det är bestämt, och dessutom då så kan det vara så att det bestämda x≠0 (särskilt då ett antaget platonistiskt/empiriskt x) visar sig vara fullständigt falskt (ge-nom någon slags revision), och alltså x=y=0, vilket då ytterligare vederlägger N (som definierar detta inte vara möjligt).

 

 

Rörande det mest grundläggande (igen)

 

Det handlar om definition redan från början (det handlar alltid om definition). Vilket särskilt visas av att det finns två vägar att börja, med vilket det definitionsmässigt (förstås) handlar om att välja (definiera vilket alternativ som ska utgås ifrån) redan från början.

 

Vilka är då dessa två alternativ? Ja, å ena sidan finns ett rent abstrakt, vilket börjar i distinktionen Intet=egenskapslöshet och Något≠Intet, vilket vidare kommer till konklusionen, eftersom egenskapen att kunna definiera (per definition) inte existerar i Intet (som egenskaps-löst), att definition eventuellt förekommer i Något (egenskapen att kunna definiera existerar eventuellt i Något, inte i Intet). Särskilt defi-nition av vad Något är för något, men definition föreligger förstås i detta rent abstrakta fall redan innan sådan eventuell definition av Nå-got, då rörande definition av distinktionen mellan Intet och Något; Att denna analys kommer till konklusionen att Något måste föreligga för att något överhuvudtaget ska föreligga förändrar inte att definition föreligger redan innan den konklusionen, att definition föreligger redan från början, är med, är ett vara, redan från början (innan konklusionen att Något måste föreligga för att definition ska kunna före-komma).

 

Å andra sidan finns ett ”empiriskt” alternativ, vilket utgår från ”sinnesbubblan”, tar den för given (den/det är evident blott något enligt detta alternativ), till exempel den del av bokhylla och öppna dörr som svagt mörkt grått kan skönjas i det övrigt kompakt mörka när det liggs i sängen innan det ska sovas. Definition handlar i det fallet förstås särskilt om att definiera ord som skönja, mörker, bokhylla, dörr, säng, sova, etcetera. Att blott ta det ”skönjda”, vilket förstås är Något i enlighet med föregående rent abstrakta fall (hade det varit Intet, hade platt Intet rått, och ingenting skönjts, särskilt inte mörker (Intet definierat som egenskapslöst, och följaktligen inte ägande egenska-pen mörker, eller någon annan egenskap)), för givet, ger ingen större vägledning i en förståelse av det skönjda, utan för det måste det definieras, det skönjda specifikt definieras vara det ena eller andra.

 

Och som sagt, redan föregående endera av dessa två alternativ föreligger ett definitionsval, en definition, nämligen då vilket av dessa två val/alternativ som ska tas som, definieras vara utgångspunkt? Någonstans kan det tyckas att det ”empiriska” alternativet är det mest rati-onella att utgå ifrån, börja i, alltså att det finns en ”sinnesbubbla”, tankar (en sinnessfär), att börja analysera/definiera utifrån. Men redan det är då en definition, det går precis lika bra att börja definiera utan det ”sinnesbubbleantagandet”, att börja i det rent abstrakta med Intet ‒ Något distinktionen (vilket är mer av ett ”gudsperspektiv” än det ”empiriska” sinnesbubbleperspektivet, även om dessa två perspektiv förr eller senare sammansmälter, genom att de behandlar samma frågor, samma frågor kommer förr eller senare upp i båda alternativen), även om den utgångspunkten då kommer fram till att Något måste föreligga för att något ska kunna definieras, ett Något vilket allmänt dock inte behöver vara en ”sinnesbubbla” i föregående mer specifika mening (som varande en tankesfär).*

 

Hursomhelst föreligger något, inte Intet, enligt båda dessa alternativ, om det är möjligt att definiera (särskilt då dessa två alternativ). En definition som särskilt kan ställa sig frågan om det finns eviga (platonistiska) fenomen? Ja, det handlar förstås om definition. Givet E-teo-rin finns det eviga möjligheter, vilket förstås betyder att en tanke eventuellt kan tas upp igen, rörande p (punkter) till exempel, men tänks inga p:n existerar heller inga p:n, eftersom p:n (då) inte är ett empiriskt fenomen i enlighet med E-teorin, med vilket p inte är ett evigt fe-nomen i platonistisk mening (endast E är det (T2), förstås inkluderande alla (eviga; T1) möjligheter som E äger, definierar, så, om det de-finieras att platonistiskt x=möjlighet, möjligt x, så gäller förstås det, konventionellt likställs dock platonistiska x med empiriska x, om än existerande i olika dimensioner, de ses vara faktiska fenomen, inte endast vara möjligheter (vilka blir faktiska fenomen om de tänks eller kanske manifesteras som x={mx} vilka inte är tankar)), men E-teorin är förstås definition. Det kan (förstås, i strid mot E-teorin) alterna-tivt definieras att p:n är platonistiska (eviga) fenomen, empiriska eller icke-empiriska, blott bara (ad hoc) antas att så är fallet, eller efter någon form av argumentation. Men förstås, återigen, definition. Det handlar alltid om definition:

 

Handlar det om, existerar det blott bara något givet x, bortom (all form av) definition, medvetenhet, så gör det (förstås) det (särskilt givet Ip, men förutsätts Ip, så är det förstås frågan om definition, med grund i det definierade Ip, inte frågan om något givet x), och x kan ha betydelse (särskilt för en individ, tänker särskilt på någon sjukdom), men är x inte definierat (ytterst genom definitionen/antagandet att det existerar givna eviga x, men det går inte att definiera ett enda sådant x), så är x förstås det (inte definierat), inte något medvetet, inte något definierat, med vilket x simpliciter är omedvetet, odefinierat, med vilket x är fullständigt meningslöst (tills x kanske börjar upple-vas (då kanske genom en sjukdom), och x med det förstås kan ges åtminstone en inledande definition, kanske bara x, men det är förstås ändå frågan om en definition, om än rudimentär). Om x likafullt, som fullständigt omedvetna, odefinierade, vill ses äga betydelse, vara meningsfulla, så är det återigen inne på någon form av definition (av x), till exempel då att x existerar, men det går inte att definiera ett enda x (mer specifikt), vilket specifikt är en fullständigt meningslös definition, då rörande (alltid) fullständigt omedvetna x. Om den inte förekommer i en förefintlig definition, men då är det ju redan frågan om en definition (om en definition i en definition):

 

Att allmänt vilja ge fullständigt omedvetna, odefinierade x (vilka inte på något sätt är mer specifikt definierade, annat än kanske allmänt definierat existerande, men utan någon som helst specifik definition) betydelse är fullständigt meningslöst.

 

Allmänt är endast mer specifikt definierade x, om än endast rudimentärt definierade x, meningsfulla x.

 

Dessa två satser är förstås definition, precis som det är definition att (i strid mot dessa två satser) definiera fullständigt omedvetna, odefi-nierade x vara meningsfulla x (det är att definiera existens av en empiri, eller platonistiska x, utan att specifikt definiera den/dem):

 

Allt är definition.

 

__________

* Intet – Något distinktionen är en väldigt mycket mer allmän distinktion än ett direkt antagande av en ”sinnesbubbla”, men det förra an-tagandet leder E-teoretiskt utvecklat till det senare, då en ”sinnesbubbla” definierad vara ett {mx}: Givet ett ad hoc antagande av en ”sin-nesbubbla” kan vidare antas att ”sinnesbubblan” är det enda som kan litas på (Empirism), men som redan sagts måste för meningsfull analys det som erfars, antas (x), antas vara det som antas, erfars (x=x), en ”Ip”-princip måste antas, annars behöver simpliciter x inte vara x (((x=x)), eller identiskt: ((x≠x))): Rationalism är rationellt det som gäller. Vilket givetvis inte betyder att tanken (rationellt) är fri att spåna hur som helst, utan det gäller verkligen att hitta vad som är rationellt, och detta arbete hittar då särskilt viktigt/fundamentalt Up.^

 

^ ”Sinnesbubblan” kan antingen litas på, eller inte. Den kan vara sig själv nog, eller referera till, korrespondera mot något annat. Och vad som antas gälla beror då på antagande(n), särskilt då på ett ”Ip”-antagande, att det som antas (rörande ”sinnesbubblan”) är det som antas (rörande ”sinnesbubblan”). Intuitivt gäller ”bakomliggande” något kategoriskt rörande ”sinnesbubblan”, kanske att den inte existerar, omöjligt att veta, det enda ”sinnesbubblan”, eller vad det nu är frågan om som erfar, antar (fenomen), vet, känner är de antaganden (byg-gande på erfarenhet, erfarande (rörande fenomenen)) den gör (särskilt då E-teoretiska, i enlighet med vilka ”sinnesbubblan” då är ett {mx}).

 

Extra

 

Allt är antagande(n), evident mer abstrakt, som vad Världsalltet är, men även mer konkret som smärtan (x) i tummen, vilken är x om det antas att x är x, att x=x, om en identitetsprincip förutsätts, antas, annars är x (smärtan, simpliciter) eventuellt något annat (((x≠x))).

 

Om detta abstrakta med en identitetsprincip inte godtas, kanske ses som nonsens, smärtan i tummen ses vara en smärta i tummen obero-ende av alla ”filosofiska floskler”, ja, då antas förstås det, det är likafullt frågan om ett antagande (vilket är detta antagande under villkor av en identitetsprincip), nämligen då: Min smärta i min tumme är de facto en smärta där i min tumme, den (smärtan) blott bara är där, ex-isterar där per se (i sig, som ett evident faktum).

 

Detta senare antagande brukar allmänt definieras vara realistiskt, hur ”realistiskt” det nu är, för vad är där; E-teoretiskt handlar det då om mx i rörelse, som är där, E-teorin som då antar en hel del (innan den konkluderar existens av mx), särskilt då Up, så den konklusionen är verkligen inte något som bara är.

 

Implikationen av detta är (förstås) att Allt är, handlar om antaganden,* hur mycket ”realisten” än inte vill se det, då inte vill se sina anta-ganden vara antaganden, utan vara fasta fixa (”arkimediska”) punkter, blott x kan sägas, men för att vara x måste förstås x=x gälla (”Den-na arkimediska punkt (x) är denna arkimediska punkt (x), och inget annat!” som ”realisten” kan utropa, alltså att x=x), annars är det för-stås inte säkert att x=x (((x=x))):

 

Att x=x per antagande är fundamentalt, om x=x inte antas (råda), råder osäkerhet, allt från smärre osäkerhet (rörande om x=x) till full-ständig osäkerhet om det (kategoriskt) antas att x≠x (utan annan bestämning än det, ingen analys är initierad för att utse en eventuell ”er-sättare” till x).

 

En identitetsprincip (x=x) är sålunda fundamental, allmänt då för att slippa all form av osäkerhet (genom den allmänna definitionen att x=x), men mer specifik definition än så är nödvändig, just för att mer specifikt specificera/definiera, annars blir, är det simpliciter för löst, för allmänt (hållet).**

 

Och Fundamentallogiken definierar då Ip (som identitetsprincip), utifrån Up, med alla konsekvenser det har för Världsuppfattningen, sär-skilt då identitetsmässigt; Ip som då definierar att x=x om x på bägge sidor om = äger exakt (identiskt) samma egenskaper, vilket givet Up då vidare betyder att x är unikt (det existerar ett, och endast ett x).

 

__________

* ”Smärta” kan bytas ut mot vilket begrepp som helst, mer ”konkreta” som glädje, hammare eller barnet som gungar, eller rent abstrakta som Up eller ett antagande av existens av potensmängder. Allt då {mx} E-teoretiskt, rent tanke-{mx} respektive empiriska {mx}, det se-nare vilket kan definieras vara allt vilket inte är rent tanke-{mx}, sålunda inkluderande rent empiriska {mx} vilka inte äger en tanke(-{mx}-)aspekt, men detta då E-teoretiskt, allmänt är det omöjligt att säga vad som är det ena eller andra, det handlar endast om intuition, antaganden, ytterst kan erfarenheten som sagt vara sig själv nog, inte korrespondera mot något (empiriskt), vilket förstås inte gör till ex-empel smärtan mindre verklig, men den är förstås av en helt annan art än om den är empirisk (korresponderar mot empiri).^

 

** Definieras mer specifikt, så definieras förstås mer specifikt, allmänt sett, för naturligtvis kan det definieras fel, medvetet eller omedve-tet, det mer specifika definiera något mer allmänt, och omvänt, eller x (omedvetet) definiera y(≠x). Det har ingen betydelse för Ip, x defi-nierar vad x definierar (x=x; Ip), om så definieraren vet vad hon definierar, eller inte. Givetvis försöker en definierare, med Ip för ögonen, definiera det x hon söker definiera, men det kan gå fel, definieraren inte se att det hon semantiskt (språkligt) definierar inte definierar x, det hon vill definiera, utan definierar y(≠x). Detta förstås en vidare tolkning av Ip, för grundläggande handlar ju Ip endast om det allmän-na begreppet egenskaper, eller givet E-teorin om mx. Detta språkligt/semantiska Ip-mässiga för in en vidare (språkmässig) tolkning av egenskapsbegreppet (hur definierare tolkar de egenskaper/x de definierar).

 

^ Ingen korrespondens (erfarenheten är sig självt nog) eller korrespondens (erfarenheten korresponderar mot något) är sålunda de två all-männa alternativen. Vad detta mer specifikt innebär, vad för sorts existens detta mer specifikt definierar, är allmänt fullständigt omöjligt att säga, i båda fallen. Särskilt om det existerar korrespondens förefaller det allmänt (utan att vidare gå in på det) kunna existera mängder av alternativ, alternativa möjligheter. E-teorin definierar då E, särskilt mx, som erfarenheten korresponderar mot, och för egen del känner jag mig nöjd med det, särskilt med Up,^^ känner inget behov att förkasta Up, och spekulativt definiera något annat än E (allmänt sett, E kan särskilt med hänsyn till ”empirin” kanske behöva korrigeras på vissa (marginella) punkter).

 

^^ Och T1, ser det som fullständigt omöjligt (irrationellt, ja, bisarrt) att Intet skulle kunna existera, alltså inga sträckor (d(p,p’)), inte ens icke-utsträckningar (0*), eller något annat, särskilt i en ”punktuell” icke-utsträckning:

 

Existerar det utsträckningar i till exempel en punkt, så är dessa (förstås) illusoriska, ytterst kan denna punkt definieras definiera ett inver-terat E, i vilket då allt utsträckt är illusoriskt utsträckt, då till skillnad från i E där det handlar om faktisk utsträckning.^^^ Förvisso går det att definiera, men uppenbart absurt, alltså att en punkt skulle kunna innehålla ett helt (illusoriskt) universum. Rationellt är punkter, eller allmänt x, inte mer, fler egenskaper, än de egenskaper vilka definierar just x, en bil till exempel är de egenskaper vilka definierar denna bil, inte till exempel också egenskaper vilka definierar en balettdansare.

 

^^^ E förstås i överförd mening, de facto handlar det förstås, givet E-teorin, om ett tanke-{mx} i rörelse.

 

 

Intets avgörande betydelse (extra/artikel)

 

Allmänt okänt är att begreppet Intet, definierat som egenskapslöshet, är helt avgörande för världsuppfattningen.

 

Om Intet antas icke-existera existerar Intet (förstås) varken i, bortom, före eller efter Världen, utan Världen är oändlig, både rumsligt och tidsligt.

 

Om Intet däremot antas existera, så öppnar sig särskilt möjligheten att Världen är en (utsträckt/rumslig) utträngning, bortträngning av In-tet, att Intet existerar omgivande Världen (och kanske som ”delar” i Världen), att Världen så att säga är en uppblåst bubbla i Intet.