Om Intet existerar, alltså inte icke-existerar, så måste Intet äga egenskapen egenskapslöshet, annars existerar Intet inte, och Intet är platt intet, icke-existens:

 

A) Ett existerande Intet äger egenskapen egenskapslöshet.

 

Men, per definition som egenskapslöst äger ett existerande Intet inte egenskapen egenskapslöshet:

 

B) Ett existerande Intet äger inte egenskapen egenskapslöshet.

 

A och B definierar en kontradiktion (AB), vilken givet Up ger:

 

T1) Intet existerar inte.

 

Efter detta oerhört fundamentala konstaterande, kan analysen gå vidare, givet I:

 

E=e+E1; E1=E-e.

 

Icke-e=e’ är E1 och eventuella e bortom E, vilka alltså inte tillhör E, utan icke-E=E’:

 

e’=E1+E’.

 

E antas inkludera alla e. Finns ingen rationell mening med att (ad hoc) utesluta vissa e från Världen:

 

II) E=[alla e].

 

Eftersom Intet inte existerar är E’ inte Intet, och inte heller något e, eftersom E då inkluderar alla e:

 

III) e’=E1+0*; E’=0*; 0*e.

 

0*, som icke-e, tillför eller adderar inget till e’:

 

e’=E1:

 

e’’=E1’; Fp.

 

E1’=e+E’=e+0*=e, vilket givet att e’’=E1’ ger:

 

Dl’) e’’=e.

 

Följande antas:

 

E¹0*:

 

E+E¹0*+E; Fp.

 

Vilket givet Up(/Up’), på vänsterled, och att 0* inte tillför/adderar något till E:

 

E¹E:

 

t1) E=0*; Up:

 

E=E’; III.

 

Tolkning följer.

 

Följande gäller:

 

e=E-E1:

 

e’=(E-E1)’; Fp:

 

e’=E’-E1’; Dp;

 

Dp) (E-E1)’=E’-E1’.

 

Dp är en distributiv princip.*

 

Förutsatt Dp gäller alltså att e’=E’-E1’, och vidare att E’-E1’=0*-E1’=-E1’, och alltså att e’=-E1’.

 

E1’=e, så:

 

IEp) e’=-e.

 

Vilket är intuitivt primärt givet t1: e’=E1, och -e=0*-e=E-e=E1.

 

e’’=-e’; IEp, Fp:

 

e=-e’; Dl’:

 

e=--e; IEp:

 

Dl) --e=e.**

 

Vilket definierar den så kallade dubbla negationens lag.

 

—————

* Dp definierar alltså att:

 

(E-E1)’=E’-E1’.

 

Vilket kan utvecklas:

 

E-E1=e, och e’=E1, så (E-E1)’=E1.

 

E’=0* och -E1’=-e, så E’-E1’=-e

 

IEp förutsätter Dp, så den principen går inte att använda här. Men givet t1, så är E1=E-e=0*-e=-e, vilket konkluderar att Dp är giltig.

 

** Den givet Up evidenta symmetrin: [e=e’]=[e’=e]; e och e’ ÄR e, begagnas evident här, kan tilläggas. Även transitivitet (e=e’, e’=e’’: e=e’’), och självklart även reflexivitet (e=e), är evidenser i E-teorin.

 

 

Indirekt bevis av T1

 

Om ett p:s (en punkts) position exkluderas från p definieras:

 

x=p-[p:s position]; p=[icke-utsträckning med position]:

 

x=p+[p:s position]’; IEp.

 

p:s position är p:

 

x=p+p’=p+E1=E=0*; t1:

 

x=0*.

 

Och eftersom ett p efter exklusion av sin position är en icke-utsträckning (allena), så gäller att:

 

0*=[icke-utsträckning].

 

Exkluderas icke-utsträckningen från 0* kan Intet förväntas definieras:

 

Intet=0*-[0*:s icke-utsträckning]:

 

Intet=0*+[0*:s icke-utsträckning]’; IEp.

 

0*:s icke-utsträckning är 0*:

 

Intet=0*+0*’=0*+E’=0*+0*; t1:

 

Intet=0*; Up.

 

En kontradiktion. Intet definieras alltså inte som förväntat, utan det hela stannar cirkelmässigt i 0*:

 

T1) Det principiellt minsta är 0*:

 

Ø Intet existerar inte.

 

 

Världens gränslöshet

 

Givet T1 existerar inga gränser bortom vilka Intet existerar. Med vilket det direkt inses att 0*=E; t1, är ett gränslöst rum. Så att säga definierat, ”uppritat” av ett ständigt irrande, överallt och ingenstans existerande 0*, vilket inte hittar en position.

 

Mer rigoröst, antag inte, eller i ett första steg åtminstone att det existerar gränslösheter större än E:

 

E<∞, ∞=gränslöshet:

 

E+E<∞+E; Fp:

 

E<x+E; Up’, där x=∞-E är det av ∞ vilket faller utanför E, vilket dock tillhör E givet II, att E är Allt:

 

E<E; Up’:

 

E³∞; Up.