Världen

 

Intet definieras:

 

I) Intet=[egenskapslöst x].

 

Givet denna definition måste ett existerande Intet äga egenskapen x*=egenskapslöshet:

 

A) Ett existerande Intet äger x*.

 

För om Intet inte äger ett enda x’, inte ens x*, så är Intet (givet Up: Intet=Intet) platt ingenting:

 

Ett helt egenskapslöst Intet är absolut ingenting, är icke-existens.

 

Men, per definition (I), är Intet helt egenskapslöst:

 

A’) Ett existerande Intet äger inte x*.

 

A och A’ strider mot varandra (AA’), vilket givet Up(/Kp) ger:

 

T1) Intet existerar inte.

 

Givet T1 gäller:

 

EIntet; E=Världen.

 

Följande definieras:

 

E=e+Ee; Ee=E-e.

 

Ee kan uttryckas: e:s externalitet, eller: det externa till e (i E).

 

e’(=icke-e) är Ee och e bortom E, vilka alltså inte tillhör E, utan sålunda tillhör E’(=icke-E):

 

e’=Ee+E’.

 

E antas inkludera alla e (e är fenomen i Världen (E)):

 

II) E=[alla e].

 

II är ett första definitivt exempel på ett primärt x, vilket det inte finns någon vidare stark argumentation för, något ”bevis” för. Även om det kan hävdas vara än mer ad hoc att anta att Världen (E) inte består av alla e.

 

Eftersom Intet inte existerar (T1) är E’ inte Intet, och inte heller något e, eftersom E då inkluderar alla e (II):

 

III) e’=Ee+0*; 0*=E’e,Intet.

 

0*, som icke-e, tillför eller adderar inget till e’:

 

IV) e’=Ee:

 

e’’=Ee’; Fp.

 

Ee’=e+E’=e+0*=e, vilket givet att e’’=Ee’ ger:

 

Dl’) e’’=e.

 

Följande antas:

 

E¹0*:

 

E+E¹0*+E; Fp.

 

Vilket givet Up(/Up’), på vänsterled, och att 0* inte tillför/adderar något till E:

 

E¹E:

 

t1) E=0*; Up:

 

E=E’; III.

 

Tolkning följer.

 

Följande gäller givet det föregående:

 

e=E-Ee:

 

e’=(E-Ee)’; Fp:

 

e’=E’-Ee’; Dp;

 

Dp) (E-Ee)’=E’-Ee’.

 

Dp är en distributiv princip.*

 

Förutsatt Dp gäller alltså att e’=E’-Ee’:

 

e’=-Ee’; t1.

 

Ee’=e, så:

 

IEp) e’=-e.

 

Vilket är intuitivt primärt givet t1: e’=Ee, och -e=0*-e=E-e=Ee.

 

e’’=-e’; IEp, Fp:

 

e=-e’; Dl’:

 

e=--e; IEp:

 

Dl) --e=e.**

 

Vilket definierar den så kallade dubbla negationens lag.

 

—————

* Dp definierar alltså att:

 

(E-Ee)’=E’-Ee’.

 

Vilket kan utvecklas:

 

E-Ee=e, och e’=Ee, så (E-Ee)’=Ee.

 

E’=0* och -Ee’=-e, så E’-Ee’=-e

 

IEp förutsätter Dp, så den principen går inte att använda här. Men givet t1, så är Ee=E-e=0*-e=-e, vilket konkluderar att Dp är giltig.

 

** Den givet Up evidenta symmetrin: [e=e’]=[e’=e]; e och e’ ÄR e, begagnas evident här, kan tilläggas. Även transitivitet (e=e’, e’=e’’: e=e’’), och självklart även reflexivitet (e=e), är evidenser i E-teorin.

 

 

Indirekt bevis av T1

 

Om ett p:s (en punkts) position exkluderas från p definieras:

 

x=p-[p:s position]; p=[icke-utsträckning med position]:

 

x=p+[p:s position]’; IEp.

 

p:s position är p:

 

x=p+p’=p+Ee=E=0*; t1:

 

x=0*.

 

Och eftersom ett p efter exklusion av sin position är en icke-utsträckning (allena), så gäller att:

 

0*=[icke-utsträckning].

 

Exkluderas icke-utsträckningen från 0* kan Intet förväntas definieras:

 

Intet=0*-[0*:s icke-utsträckning]:

 

Intet=0*+[0*:s icke-utsträckning]’; IEp.

 

0*:s icke-utsträckning är 0*:

 

Intet=0*+0*’=0*+E’=0*+0*; t1:

 

Intet=0*; Up’.

 

En kontradiktion. Intet definieras alltså inte som förväntat, utan det hela stannar cirkelmässigt i 0*: