Fundallogiska (eller Fundamentallogiska) (bas)principer

 

Allmän princip:

 

Ip’) x=x, det som antas/definieras (x), är det som antas/definieras (x).

 

Specifika principer:

 

Först och främst Up (huvudprincipen), som följer ur observationen att om (”olika”) x alla egenskaper är identiska så är det frågan om ett och detsamma, unika, x; olika x äger helt enkelt olika egenskaper, äger ”de” (identiskt) samma egenskaper, är det frågan om ett och det-samma, unika, x:

 

Up) x=[unikt x]:

 

Ip) x=x; Up.

 

Kp) x≠x’; Up.

 

Up’) ¦(x)=x; Up.

 

Up’’) x={x’}.

 

Up’’, att x (identiskt) är sina beståndsdelar eller egenskaper, kan också ses som en direkt följd (implikation) av Up, eftersom varje egen-skap x’ givet Up är unik, med vilket ett x bestående av ett antal x’ också måste vara unikt, givet att inget kan uppkomma ur (eller försvin-na i) Intet så att då x kan vara något annat än {x’}, själva klustret (”mängden”) av x’ kan skapa något (nytt, eller ytterligare (både i posi-tiv och negativ mening (holism/meridioism))) vilket det intuitivt inte kan göra (vilket redan de gamla grekerna insåg), mer rigoröst inte kan göra i enlighet med T1, en princip som följer ur Up, särskilt Kp(/Ip):

 

T1) Intet existerar (överhuvudtaget) inte.

 

Eftersom det är oerhört irrationellt att anta något kunna uppkomma ur/försvinna i något som inte existerar (i kontexten då Intet), förutom att det per se är irrationellt att anta något kunna uppkomma ur/försvinna i (ett existerande) Intet.

 

En princip som sinnet snarast ser vid laborerande med dessa grundläggande principer är:

 

Ip’’) x(p)=x(p)+{y(p)|x(p)=y(p)}.

 

Att x också är vad x direkt implicerar (Þ), definierat av den andra termen i högerledet, att det som sinnet direkt ser följa på x (identiskt) också är x, (identiskt) är en egenskap eller en aspekt av x, såväl som kanske ett fenomen, stort som litet, (mer eller mindre) i sin egen rätt. Om x, för att ta ett enkelt exempel, är en get, så är x förstås omedelbart alla egenskaper vilka direkt kan tillskrivas en get, men också alla (indirekta) egenskaper vilka x som get inte är, vilket gör att begreppet get kan inbegripa hela Världen(=get+icke-get), alltså vara ett oer-hört omfattande kluster av egenskaper, vilket principiellt är likgiltigt, precis som det principiellt är likgiltigt om {x’} är ett slutet eller öp-pet kluster. Det fundamentala är den rent principiella betydelse av {x’} som ett kluster av egenskaper x är, eller äger.

 

Eller tag Up: Ip, Kp och Up’ är evident direkta aspekter av Up, de facto identiska med Up, det är rationellt att skriva att till exempel Up=Kp, mer utförligt att [x=[unikt x]]=[x≠x’], eftersom Kp de facto är en direkt eller omedelbar (superpositionell) implikation av Up.

 

Ip’’ ska tolkas mer löst, som att vänsterledet (x=x(p)) kan inbegripa fler fenomen, definierat av högerledets implikativa del. Reflexivitet, i enlighet med Ip’, definierad av x(p) i högerledet, alltså att x är självidentiskt, simpliciter är sig självt, är det, det är, antas(/definieras) va-ra, inbegriper förstås den implikativa delen (definierad av det andra uttrycket i högerledet), som att Up=Ip,Kp,Up’ till exempel.

 

Ordningen är allmänt viktig, i kontexten är det Up som implicerar Ip, Kp och Up’, det (symmetriskt) omvända gäller inte.

 

För analytiskt ändamål antas (fundallogiskt) också:

 

Fp) [x’ ~ y’]=[x ~ y].

 

Att en relation (~) inte förändras om argumenten/variablerna förändras lika mycket (relativt eller absolut), till exempel att [x≥y]=[x±z≥y±z]. Detta är alls inte något generellt givet, snarare tvärtom, att lika förändring av variablerna förändrar relationen dem emellan, utan detta måste snarast avgöras från fall till fall. Men Fp antas fundallogiskt i alla fall (ad hoc) vara giltig, så långt nu fundallogiken de-finierar, med hjälp av Fp, vilket inte är så långt, om än väldigt fundamentalt, rörande oerhört fundamentala fenomen, varför det givetvis hade varit väldigt mycket bättre om Fp kategoriskt hade kunnat fastslås vara en generellt rationell princip, åtminstone på grundläggande nivå. Intuitionen får tolka om det hela förefaller rationellt, alltså när Fp nyttjas.

 

Ett problem är det, detta med Fp, men en tröst i sammanhanget är att annan teori gör sig skyldig till långt mycket värre generaliseringar (eller snarare faktiskt partikulariseringar). Särskilt ”Na-logiken” genom antagandet av Na/Negationen:

 

Na) x « y.

 

Utifrån vilken särskilt såväl Fp-aspekter som Dp-aspekter kan visas gälla (om än endast skenbart, vilket kan bortses från i kontexten, se vidare fotnot *);

 

Dp) [x ~ y]’=[x’ ~ y’] (Distributiv princip).

 

För vad, rationellt sett, säger: Om x så y, och, om y, så x? Eller faktiskt starkare än så, i meningen att x och y är ihopkopplade, samman-kopplade, sammanbundna, korrelerade (ett begrepp givet vilket ”klassisk” Na-logik kan hävdas definiera fullständig korrelation, och ”modallogisk” Na-logik kan hävdas definiera mer osäker korrelation), med varandra: x implicerar (®) icke-x, och icke-x implicerar x. x äger en negation som det Na-logiskt simpliciter brukar uttryckas. En negation vilken genom den så kallade dubbla negationen antas föra tillbaka till x, alltså negeras negationen, så antas det föra tillbaka till x (icke-negationen).

 

Intuitivt finns absolut inte någon sådan bindning, utan sådan kan eventuellt endast tänkas fram, get « mus, till exempel. Utan sådan sam-manbindande tankegång är det fullständigt öppet vad särskilt icke-x är, givet ett x. Det enda icke-x (objektivt) definierar är att icke-x inte är x. Utan Na förutsätter följaktligen en subjektiv (sammanbindande) tankegång (vilken definierar, sammanbinder, Na:s specifika inne-håll, nämligen då x och y i x « y). Vem ska bestämma den tankegången? Nej, sådan (specifik) subjektiv tankegång är det simpliciter irr-ationellt att förutsätta:

 

Na är irrationellt.

 

Ett antagande av principer utöver primärt Up måste noga övervägas. Inte ens ett antagande av Fp är alltså givet. Än mindre av Dp (se hu-vudanalysen). Ett antagande av symmetri är lika icke-givet, vilket kan exemplifieras av en Na-logisk princip vilken faktiskt kan konstate-ras vara generellt sett rationell, nämligen:

 

x=(x Ú y).

 

Även om den fundallogiskt inte nyttar mycket till, och symmetriskt omvänt gäller den inte:

 

(x Ú y)≠x.

 

Ja, om analys kommer fram till att x gäller, eller att y inte gäller, givet x Ú y, så gäller förstås x. Men inte innan dess: (x Ú y)=x är inte en generellt giltig princip (Na-logiskt däremot är den principiellt det, givet LoT, som obetingat gäller, givet Motsägelselagen och Na, med vilket x och y de facto existerar givet LoT, så LoT=x,y, principiellt; Det säger inte att till exempel x gäller, är sant, det definierar ju inte heller LoT, utan det säger endast att x (immanent) föreligger, precis som Na definierar x föreligga, så att Na=x principiellt gäller, precis som det symmetriskt omvända: x=Na, gäller, vilket kanske i någon mening är mer intuitivt än att Na=x, vilket dock inte har någon bety-delse Na-logiskt, eftersom det är Na som bestämmer vad som gäller, är sant, fullständigt oberoende av eventuell intuition).

 

Vilka ytterligare principer ska då antas? Ja, är ”empirin” viktig, så är förstås principer vilka kan uttolkas ur den ”empiriska” erfarenheten viktiga, till exempel antagande av förekomst av stötar och attraktion mellan mx. Detta förstås antaganden också vilande på Up-grund (Up ® mx). ”Empiriska” observationer kullkastande Up skulle förstås kullkasta Up, och föra in i en annan värld än den E-teoretiska. En värld vilken särskilt skulle kunna innehålla holistiska/meridioistiska, superklonade, (allmänt) superpositionella, ur/till-Intet-x fenomen,** och andra fenomen, vilka inte är definierade i detta arbete. Men, det förutsätter då att x med identiskt samma egenskaper kan vara olika feno-men (vilket vederlägger Up, åtminstone som generellt giltig). Undertecknad kan då omöjligt se att så skulle kunna vara fallet. Det inte bara strider mot något sorts förnuft, utan förefaller, åtminstone för undertecknad, de facto vara, en fullständig omöjlighet. Och om det är så, att det är en fullständig omöjlighet, så är Up (och de direkta implikationerna av Up) faktiskt en absolut sanning. Vilket till yttermera-visso är något oerhört att kunna konstatera.

 

__________

* Detta är visat i Appendix III, men igen, så gäller Na-logiskt till exempel:

 

(x ~ y)=((x ~ y) ~’ y)=((x ~ y) ~’ (y ~’’ y))=((x ~ z) ~’ (y ~’’ z)) (en Fp-aspekt).

 

(x ~ y)=(x ~ (y ~’ y))=(x ~ (y ~’ z))=((x ~ y) ~’’ (x ~ y))=((x ~ y) ~’’ (x ~ z)) (en Dp-aspekt, där ~’’=~’ vanligtvis).

 

** Givet Up gäller följande för mx:

 

mx kan inte uppkomma ur/övergå i (det icke-existerande) Intet, utan de uppkommer då ur vakuum-/rymdkontraktioner (i E), respektive övergår i vakuum, fullbordas till vakuum (diffunderar ut i E vid fullbordan).

 

mx kan inte vara superklonade, vara på flera olika ställen samtidigt (mx(p)mx(p’),mx(p’’),..).

 

mx kan inte vara superpositionella, annat än momentant vid ”kollisioner” mellan olika mx (mx(p){x(p)}; mx(p)Î(/Ï){x(p)}).

 

Särskilda superpositionella fenomen vilka givet Up inte kan gälla för mx:

 

Allmänt kan mx (superpositionellt) inte båda äga och inte äga en egenskap, både äga och inte äga attraktionskraft till exempel (inte äga attraktionskraft i betydelsen att attraktionskraften är 0, så att då attraktionskraften både är 0 och icke-0 (samtidigt, superpositionellt)).

 

mx kan inte rotera åt olika håll samtidigt (eventuell rotation förorsakad av exogen attraktion eller stötverkan, inte endogent orsakad, det implicerar existensen av en ”motor” i mx, vilket blott är absurt), det definierar rmx(p)=rmx(p)+r’mx(p), där r definierar mx rotation, allt-så ett (kontradiktoriskt) superpositionellt fenomen.

 

mx kan inte både äga attraktions- och repellationskraft, i samma p, utan mx måste i så fall i p växelverkande attrahera respektive repelle-ra, eller eventuellt ”göra” detta utgående från olika ställen på mx, vilket dock förefaller definiera absurt avancerade mx. (Och i huvudana-lysen definieras alltså mx endast äga attraktionskraft.)

 

Fler potentiella mx-egenskaper är svårt att komma på, ja, mx kan antas kunna stöta till andra mx förstås, en kraft vilken då i enlighet med Up (superpositionellt) inte både kan föreligga och inte föreligga. Dessutom måste då Ha gälla för alla E-teoretiska mx, alltså alla mx vara identiska (bortsett från position). Ja, vikt, är en egenskap vilken kan övervägas att definieras för mx. En vikt vilken givet Ha givetvis inte kan tillkomma mx exogent ifrån (genom någon ”Higgspartikel”), utan om vikt (per se) existerar är det en egenskap mx äger redan från början, efter skapelsen i en rymdkontraktion, närmast bestämd av antalet mv mx består av ({mv}Îmx).

 

Givet detta är två ”kvantmekaniska” fenomen definierade, nämligen superkloning och rotation åt olika håll (samtidigt; Det talas åtmin-stone om motsvarande fenomen i kvantfysiken, hur det egentligen ligger till med den saken är en svårare fråga, för till exempel en våg, är de facto (per definition) på olika ställen samtidigt, just som (utsträckt) våg, superkloning är något annat, nämligen då ett superklonat må-ngfaldigande av samma unika x; superklonerna är detta mångfaldigade (ur-)x), alltså falska fenomen givet Up. Och fenomen vilka simp-liciter inte kan gälla, om Up är en absolut princip, men, det handlar ju blott om tankar, så kanske kan det vara så att även Up är en relativ princip, men då måste kvantfysiken ge väldigt mycket bättre argument för det än vad som i skrivande stund är fallet; Det håller inte att hävda detta kvantmekaniska endast existera i en icke-observerbar zon, det är för en rationell detsamma som att hävda att dessa fenomen endast existerar i kvantfysikernas huvuden, att de är rent abstrakta tankar, vilka inte har det minsta med en empiri att skaffa. Ett förhåll-ningssätt vilket blir än mer ifrågasättbart om det även hävdas att dessa fenomen i den icke-observerbara zonen inte ens rent intellektuellt kan beskrivas/definieras. Då ligger det verkligen oerhört nära att den rationelle avfärdar det hela som ren mystik.