positionellt(/språkligt objektivt) allmängiltigt än en ”trivial” värld,^ vilket de alltså inte gör, utan snarare definierar de en värld av trivia-laste sort (en ”realistiskt”/platonistisk värld, såsom konstaterat i fotnot ^ i avsnittet Na-logik).

 

^ ”The Theory of Abstract Objects” (Principia Logico-Metaphysica; Edward N. Zalta (http://mally.stanford.edu/theory.html)), Na-logisk teori, skriver till exempel som syfte: ”To describe the logic underlying (scientific) thought and reasoning by extending classical proposi-tional, predicate, and modal logic.” Nej, den fundamentala betydelsen äger Na-logiken definitivt inte. Fundallogiken är i så fall vansin-nigt mycket mer elementär än Na-logiken (alldeles särskilt om även den märkliga modallogiken tas med i beräkningen, vilken försvagar ren ”klassisk” Na-logik, definitivt gör (Na-)logiken till något rent abstrakt, ”subjektivt”, till social logik, som det kan uttryckas), rationellt sett primärt förstås givet Na-logikens rationellt sett faktiskt obegripliga antagande av Na; Vilken då? brukar ”testpersoner” säga, när de får höra Na-logikens (mest fundamentala) hävdande att om x är en proposition/sats, så är också x’=y det, vilket faktiskt är på kornet, men Na-logiker antar glatt detta y existera utan att det närmare behöver definieras vilket inte säger att fundallogiken utgör grund för särskilt vetenskapen, vetenskapen har mer sitt eget sätt att tänka (om än med stort nyttjande av den superkloniska rent abstrakta strukturella mate-matiken; Vilket fundallogiskt inte är så mycket att säga om, så länge den håller sig till särskilt Up’’ och inom finita ramar (T2)), vilket al-lmänt får sägas vara bra, det är intuitionen(/tolkningen) som är det viktigaste, i alla fall efter antagandet av Up, rationellt sett.

 

Parentetiskt kan tilläggas att Principia Logico-Metaphysicas tre mest grundläggande ”axiom” (definierade i detta i skrivande stund pågå-ende arbete, i avsnitt 8.1, som finns på hemsidan ifråga) alla är definierade i det föregående, nämligen:

 

(.1) x ® (y ® x).

 

(.2) (x ® (y ® z)) ® ((x ® y) ® (x ® z)).

 

(.3) (x’ ® y’) ® ((x’ ® y) ® x).

 

Och detta gäller då mer strikt med identitet, inte lösare med ® (men givetvis är det ingen motsägelse att definiera det lösare med ®, ”ba-ra” irrationellt).^^ Dessa ”axiom” är i enlighet med ovan väldigt lätta att definiera primärt givet Na. Men hur ses dessa satser utan ett ex-plicit antagande av Na? Ja, på något sätt lyckas Na-logiker intuitivt se dem, detta Na-logiska, utan att bevisa det (de kallar ju också dessa satser för axiom, och undertecknad har då aldrig sett dessa satser framledda (bevisade) tidigare (primärt då från Na)).

 

Motsvararande (.1) gäller IV fundallogiskt, en definition givetvis inte så inskränkt som (.1).

 

(.2) motsvarar (en aspekt av) Dp, och kan fundallogiskt direkt konstateras inte gälla (vilket ytterligare understryker att Dp fundallogiskt inte kan antas generellt giltig), eftersom det allmänt kan vara en slump att vänsterledet gäller, alltså att y ® z givet x (vilket det principi-ellt inte är Na-logiskt, just givet Na, eftersom alltså z=y givet Na, och alltså (x ® (y ® z))=(x ® y) i enlighet med Na ((x ® y)=(x « y); Na)), vilket betyder att högerledet inte behöver gälla blott med beaktande av vänsterledet, utan för att högerledet ska gälla blott med be-aktande av vänsterledet, så måste vänsterledet definiera att (x ® y) Ù (y ® z) (eller att x ® y ® z).^^^

 

(.3) äger ingen som helst fundallogisk motsvarighet, om x’ ® y’, så säger (definierar) det fundallogiskt direkt inte något mer än det (även om det i enlighet med Ip’’ indirekt kan implicera något (ytterligare)), men givet Na så finns förstås en sådan direkt koppling, definierad av just Na, så att då x’=y och y’=x (det är bara att substituera in dessa Na-logiska förhållanden i (.3), så syns för det första tydligt att (.3) tautologiskt är giltigt: (y ® x) ® (y ® x), vilket för det andra är direkt i enlighet med Na ((x « y) ® (x ® y), ja, (x ® y)=(x « y)), vil-ket definierar (.3) vara Na-logiskt sant, såsom ovan redan visats).

 

^^ Det är givet ett superpositionellt x=y att separera x och y från varandra (positionellt (tidsligt eller rumsligt) eller dimensionellt).

 

^^^ (y ® z) ® y=(y ® z), (rekonstaterat) en evident implikation; Om det är givet att y ® z, och y är givet, så är det givet att y ® z, att y=(y ® z) (y=(y ® z); y ® z):

 

[(x ® y) Ù (y ® z)]=[(x ® y ® z) Ù (y ® z)]=(x ® y ® z); Up’.

 

(x ® y) ® y=(x ® y)? Nej, det behöver inte gälla, för i enlighet med IV kan det alltså vara z som implicerar y; Om det är givet att x ® y, och y är givet, så är det inte nödvändigt att x ® y, att y=(x ® y), utan det kan då vara z ® y (y=/(x ® y); x ® y).

 

 

 

The E-theory straightforward, and in short

 

Different x (phenomena) owns different x’ (properties):

 

x≠y; [{x’}Îx]≠[{x’}Îy]:

 

x=y; [{x’}Îx]=[{x’}Îy].

 

x and y is in the latter case one and the same (unique) x, because all of x och y:s properties are identical:

 

Up) x=[unique x]:

 

Different x owns at least one, one another separating property (for example x=[{x’}±x’]≠y={x’}).

 

Up’) ¦(x)=x.

 

Ip) x=x.

 

Kp) x≠x’ (but x=x (Ip), a unique x, given Up).

 

Further, is the derivation rule defined(/assumed) that a relation doesn’t change if x and y are changed identically:

 

Fp) [x’~y’]≠[x~y].

 

Given this rules/principles, the following is defined:

 

Nothing=[propertyless x]:

 

x’ÎNothing; x’=[propertylessness].

 

Per definition of Nothing (as propertyless) though, the following is valid:

 

x’ÏNothing.

 

So, [x’ÎNothing]=[x’ÏNothing] if Nothing exists, a contradiction, contrary to Kp(/Ip):

 

T1) Nothing don’t exist (at all).

 

To really underline T1, Nothing is assumed to (be able to) exist:

 

Nothing=existence:

 

propertylessness=existence ® non-existence=[at least one property]:

 

Nothing=non-existence; Kp.

 

Which verifies T1.

 

Given T1 the following is valid, where 0* owns (is) one property, p two:

 

Nothing<0*<p; 0*=[non-extension (without position)], p=[non-extension with position (point)].

 

0* is defining (is) an extension, assume not:

 

0*≠d(p,p’)=[a curve between p and p’ (an extension, consisting of p:s continuously (lim p=p’; p®p’) in a row]:

 

0*+d(p,p’)≠d(p,p’)+d(p,p’); Fp:

 

0*+d(p,p’)≠d(p,p’); Up’:

 

d(p,p’)≠d(p,p’), given that 0* is a non-extension, which accordingly not adds anything to d(p,p’) (an extension):

 

0*=extension; Kp.

 

Given this, assume:

 

0*<*=[smallest infinite extension]:

 

0*+∞*<∞*+∞*; Fp:

 

0*+∞*<∞*; Up’:

 

0*≥∞*; Kp.

 

Given this, assume:

 

0*>∞*:

 

0*+0*+∞*>∞*+0*+∞*; Fp:

 

0*+∞*>0*+∞*; Up’ (here it’s evidently indifferent where ∞* is unified, which not always is the case, because it can be of immense im-portance on which side a variable is: [x~y]=[y~x], (symmetry) is not always (seldom) valid):

 

A) 0*=*; Kp.

 

If * owns a border (outer or internal), at least 0* exists beyond this border, given T1:

 

* ® *+0*.

 

And:

 

*+0*>*:

 

*+*>*; A:

 

*>*; Up’:

 

* is (continuously/homogenously) borderless; Kp.

 

Assume:

 

E>0*:

 

E+E>0*+E; Fp:

 

E>0*+E; Up’:

 

E0*; Kp:

 

E=0*; (E)<0* defines the non-existing Nothing (given T1):

 

E=*; A:

 

T2) E=0*=*.

 

Assume:

 

x≠E; xÎE (xÏE, given T2, defines x in another dimension (or in other dimensions) than E, which is excluded (as absurd)):

 

x+E≠E+E; Fp: