Grunden

 

Idp och primära x

 

Fenomen definieras: x, givet vilket följande två alternativ kan definieras:

 

Idp) x=x.

 

Idp’) x≠x.

 

Idp (Identitetsprincipen) definierar att fenomen x är fenomen x, att det förhandenvarande, definierade, x, är just det, nämligen då x.

 

Idp’ definierar motsatsen till Idp, nämligen då att fenomen x inte är x. Det förhandenvarande, definierade, då x, är inte just det, alltså x, utan något annat än x, nämligen x’:

 

Idp’) x=x’.

 

Ett x’=icke-x vilket allmänt sett antingen är Intet, absolut ingenting, eller som det nedan kommer att definieras: egenskapslöst x (fenomen), eller något vilket inte är Intet, Intet:

 

x’=Intet,x’; x’Intet.

 

Omöjligt att komma ifrån är dock att x som definierat, förhandenvarande, är definierat, är förhandenvarande:

 

Idp’) x=x’; x=x.

 

Frågan om ett förhandenvarande x egentligen är ett annat x=x’, definierar implicit två dimensioner i tillvaron, vilka kan definieras M och M’, där t(=x) i M relateras till x i M’, vilket brukar uttryckas i frågan om t är sant i förhållande till x, om t(ÎM) korresponderar mot (refererar till) x(ÎM’).

 

Idp’ uttrycker möjligheten av sådan skiktning i tillvaron, men kan för kunskap omöjligt definieras gälla generellt. För om x alltid är något annat x=x’, så är x alltid obestämt, x är aldrig x, utan sålunda något obestämt x’.

 

Ja, även om det skulle hävdas att Idp’ endast gäller för vissa x, så måste M veta vilka dessa vissa x är, för att kunna utesluta dem från att gälla för de x för vilka Idp hävdas gälla, vilket fordrar ett allvetande M. Ett icke-allvetande M kan inte göra denna distinktion, och vet inte för vilka x Idp respektive Idp’ gäller. Utan ett icke-generellt antagande av Idp’, förutsatt icke-allvetande M, är ekvivalent med ett generellt antagande av Idp’:

 

Ett icke-generellt antagande av Idp’ är ekvivalent ett generellt antagande av Idp’; Icke-allvetande M.  

 

Utan för kunskap, givet icke-allvetande M, så måste simpliciter Idp antas/hävdas vara generellt giltig:

 

Idp är nödvändig för kunskap.

 

Och med kunskap menas här egentligen inte mer än att M vet att x=x, om x är sant i förhållande till M’ är en annan fråga. Till sig självt, i förhållande till sig självt är x alltid sant, givet Idp.

 

Idp kommer att ges mer rationell tyngd i nästa avsnitt, innan dess dock lite ytterligare rörande det föregående:

 

För Idp’ per se gäller förutsatt ett antagande av Idp’:

 

Idp’≠Idp’; Idp=Idp.

 

Vilket primärt definierar en kontradiktion. Vilken kan förbises, och det hela kan tolkas såsom att: För att Idp’ ska gälla, så måste Idp gälla, och följaktligen Idp’ inte gälla, vilket rekonstaterar nödvändigheten av Idp:

 

I) Idp är nödvändig för kunskap.

 

Antas Idp inte gälla, så gäller med detta att inte ens Idp’(=Idp’) gäller, det falles in i djupaste skepticism:

 

II) Antas Idp inte gälla, så gäller varken att x=x, eller att x≠x, eller ekvivalent att x=x’ (se ovan).

 

Idp definierar simpliciter att det som definieras är det som definieras. Att det som antas gälla, också är det som gäller. Om däremot Idp’ antas, så är det som definieras inte (nödvändigtvis) det som definieras. Det som antas gälla, är inte (nödvändigtvis) det som gäller. Vilket förstås gör en analys kontingent.

 

Nödvändig inom parentes, eftersom det begreppet inte har någon betydelse i sammanhanget. För är det inte nödvändigt att x gäller (är giltigt), det kan vara så att x inte gäller (även om det också kan vara så att x gäller), så är x alltid (kategoriskt) kontingent (om än inte alltid ogiltigt), vilket är det fundamentala:

 

III) x är alltid (kategoriskt) kontingenta, om det inte är nödvändigt att x gäller, ekvivalent Idp’ gäller:

 

För inkontingens, måste Idp antas.

 

III är ett rekonstaterande av kursiverad sats ovan; Ett icke-allvetande M ligger implicit i villkoret att det inte är nödvändigt att x gäller, att Idp’ gäller. För ett allvetande M vet simpliciter vad som är nödvändigt och icke-nödvändigt, inget är kontingent för ett allvetande M. Ett allvetande M vet det nödvändiga, det som råder/är, och förkastar övrigt. För ett allvetande M finns Idp’ inte ens på kartan, utan ett allvetande M antar=vet simpliciter det som råder/är, i enlighet med Idp, och förkastar övrigt. 

 

Lite parentetiskt kan tilläggas: Om x inte är x (”x≠x”), så kan det i enlighet med det föregående sålunda tolkas som att x(=x; Idp) egentligen, eller eventuellt, är något annat än x, nämligen då x’(=x’; Idp). ”Eventuellt” passar semantiskt bäst om Intet finns med i möjlighetsmängden för x’. Om Intet inte finns med i denna möjlighetsmängd för x’, så är x något annat x, alltså om x inte är x, utan x då är x’Intet, även om x’ vanligtvis måste bestämmas/definieras närmare, inte är något direkt givet. Detta senare kommer att återkommas till i avsnittet: Lite relatering till den konventionella logiken, eftersom den konventionella logiken faktiskt antar att x’ är direkt givet, givet x.

 

Ibland är det befogat att fråga, om x verkligen är x, om x eventuellt inte är ett annat x(Intet), om x kanske inte ska ersättas av ett annat x=x’. x föreligger dock de facto, x är de primära (första ordningens) x . Om x möjligtvis är x’, är sekundärt (av andra ordningen). En analys, teori blir förvirrande om den hela tiden ifrågasätter sig självt. Utan ett allmänt råd är att hålla sig till sina primära x, att hålla sig till Idp, och sedan om dessa primära x inte visar sig hålla streck, så är det självklart endast att byta ut dem mot andra (primära) x.

 

I enlighet med Idp gäller avslutningsvis i detta avsnitt:

 

Kp) x≠x’.

 

Kp (Kontradiktionsprincipen) är evident givet Idp, eftersom x=x; Idp: x≠x’; x’≠x, Idp.

 

Och till sist, så antas, ganska självklart, givet det föregående, Idp i det vidare.

 

 

Up

 

Följande alternativ definieras, förutsatt att x’Îx:

 

1) x=x; {x’}={x’}.

 

2) x=x; {x’}≠{x’}.

 

3) x≠x; {x’}={x’}.

 

4) x≠x; {x’}≠{x’}.

 

x’ (vilka kan kallas första ordningens predikat) är (en mängd) fenomen vilka definierar x (vilka kan kallas andra ordningens predikat). x består helt enkelt av x’. x’ är x beståndsdelar eller egenskaper.

 

2–4 är simpliciter kontradiktoriska förutsatt Idp, alla ≠-relationer är kontradiktoriska givet Idp:

 

IV) x=x; {x’}={x’}; x={x’}.

 

IV(/1) i relation till 2 betyder att x varken är fler eller färre egenskaper än de egenskaper x är(/har/äger). Utan x är(/har/äger) simpliciter de egenskaper x är(/har/äger) (varken fler eller färre).

 

I relation till 3 är x inte något annat x ([xx]=[x=x’], se föregående avsnitt), om x äger/har(/är) de egenskaper x äger/har(/är). Utan x är simpliciter x, om x har/äger(/är) de egenskaper x har/äger(/är).

 

I relation till 4 är x något annat x, om x inte har/äger(/är) de egenskaper x har/äger(/är). 4 är en semantiskt rationell definition, om än då strikt stående i strid mot Idp, se vidare nedan.

 

Om 2–4 ses definiera flera x, så blir tolkningen:

 

2: x är identiska, om x alla egenskaper inte är identiska, vilket är irrationellt.

 

3: x är inte identiska, om x alla egenskaper är identiska, vilket är irrationellt.

 

4: x är olika, om x alla egenskaper är olika, vilket är rationellt.

 

4 kan med detta semantiskt accepteras som definition, alltså i meningen att det är frågan om olika x om x egenskaper är olika. Men givetvis inte 2 och 3, de är blott falska definitioner givet Idp.

 

Fall 1/IV, kan det ses definiera flera x?

 

Antag det, då existerar det åtminstone två olika fenomen: x och y, med identiska egenskaper:

 

x={x’}, y={x’}; x≠y.

 

Vilket strider mot (kontradikterar) IV. Utan x och y är sålunda i enlighet med IV/Idp ett och detsamma x:

 

Up) x=[unikt x].

 

Givet Up, följer direkt att Idp och Kp gäller i Up-mening:

 

Idp) x=x; Up.