Ja, Lp för, som redan berörts, till märkliga konklusioner (även om Lp i sin specifika formulering i detta fall förstås för in negering, vilket förstås N också handlar om), om än förstås, vad gäller II, en praktisk konklusion, vars praktiska giltighet helt enkelt får prövas, och i det har II utfallit till belåtenhet, uppenbart, annars skulle II (förstås) inte (matematiskt) nyttjas.

 

Summa summarum, det kanske viktigaste detta arbete lär, är att inget x är givet (bestämt innan det är bestämt), utan det handlar om anta-ganden, definitioner, tolkning av verkligheten vilken utfaller i antaganden, i första hand i första x, grund-x, ”axiom”, och i andra hand särskilt viktigt handlar om Ii-tolkningar/framledningar utifrån dessa grund-x, eller eventuellt handlar om framledningar givet/förutsatt någon antagen framledningsprincip (såsom då till exempel Lp), teorem:

 

grund-x ® teorem.

 

En annan ”empirisk” möjlighet är att grund-x ses, tolkas vara (kausal) grund för något ”empiriskt” uttolkat:

 

e) grund-x ® hypotes.

 

Är en Ii-tolkning (”kontinuerlig logik”) svår att utröna i detta, får det nöjas med det, särskilt (pragmatiskt) om det är en praktisk implika-tion. Men naturligtvis är det bästa att söka finna en Ii-tolkning, även om det inte alltid går, ta till exempel detta med att stötta mx ”empiri-skt” förefaller att röra sig någorlunda i stötande mx ”hopp”-riktning, vilket det då inte finns någon som helst Ii-tolkning i/för.**

 

Endast e får rationellt lämnas oförklarade, handlar det om rent abstrakt teori, får det rationellt inte lämnas oförklarat, i enlighet med FT.

 

__________ 

* -(x-x)=x-x (implikativt identiskt, precis som -(x-x)=) till exempel, men detta då utan djupare mening än att högerledet finns i vänster-ledet), men x-x är givet inte =-(x-x) (precis som x=x’ inte är givet, men då x’=x (eftersom x finns i vänsterledet)).

 

** Givet att mx ”hoppar” (med vilket det rationella då är att stötta mx ”hoppar” obetingat stokastiskt), vilket då är det rationella/logiska (kontinuerlig rörelse (p-långa rörelser) är irrationell/ologisk). Om kontinuerlig rörelse likväl (irrationellt) antas, så är det däremot ratio-nellt (intuitivt) att stötta mx’ rör sig beroende på hur stötande mx rör sig in i mx’, kolliderar med mx’. Så i någon mening får alternativen vägas mot varandra, även om grundproblemet kontinuerlig/diskontinuerlig rörelse är mer grundläggande än hur fenomenet krock mellan mx ser ut, är definierat. Och vad gäller det gäller blott att diskontinuerlig rörelse är rationell/logisk, kontinuerlig rörelse inte. ”Empirin” lär aldrig ge en vink här, eftersom det måste ned på yttersta mikronivå för att detta ska kunna ”ses”:

 

Givet E-teorin är det vad gäller ”empirisk” kunskap, när det verkligen gäller empirisk (objektiv) kunskap, (ytterst) infallande mx vilka träffar receptorer vilka sänder signaler (även det ytterst mx förstås) till hjärnan (hos människan, som förstås också ytterst är mx (inklusive hjärnan)). Hjärnan tolkar dessa signaler, och kan aldrig veta, för det första om det verkligen är frågan om (objektivt) infallande mx, efter-som det lika gärna kan vara hjärnan per se som hittar på ett intryck, en tanke, och för det andra kan hjärnan aldrig, om det skulle vara frå-gan om infallande mx (vilket då per se aldrig går att veta), veta om dessa infallande mx, givet hjärnprocessen och processen mellan re-ceptorer och hjärna, korrekt avbildar, korresponderar mot empiriska objekt. Det kan endast ANTAS att så är fallet, ”empirin” ger endast en vink om vad som empiriskt gäller. De facto är det hjärnan som bestämmer vad som ”empiriskt”/empiriskt gäller, simpliciter eftersom hjärnan i enlighet med det föregående aldrig kan vara säker på om det verkligen handlar om empirisk kunskap.

 

Givet detta är det enda rationella att eventuellt tro på tydlig ”empirisk” information, vilket mest handlar om information som direkt tycks komma från empirin, inte är förmedlad genom/av instrument. E-teoretiskt handlar det särskilt viktigt om antagandet att x attraherar varan-dra, håller ihop, ”empiriskt” förefaller det vara så, trots att det rationellt är absurt, ytterst då att mx (blott) kan attrahera varandra (att en osynlig hand kan föra mx mot varandra). Hjärnan står här inför ett dilemma, vilket ska det tros på, det rationella eller det irrationella/ab-surda (några andra alternativ finns inte, givet ett antagande av mx)? Även antagandet att stötta mx ”hoppar” någorlunda i stötande mx ”hopp”-riktningar är då ett ”empiriskt” antagande, eftersom då stötta mx rationellt ”hoppar” obetingat stokastiskt. Men ”empiriskt” rör sig stötta x mer bestämt (till exempel en biljardboll), otvetydigt så, för att förneka det krävs att hjärnans ”empiriska” uppfattning helt för-kastas, förklaras strikt falsk, vilket nog är att dra det för långt.

 

Direkt ”empirisk” information är sålunda starkt problematisk, och än mer problematiskt blir det när instrument är inblandade, när ett in-strument (enligt ”empirisk” uppfattning), en ”maskin”, förmedlar ”empirisk” information. För evident kan maskinen särskilt leverera in-formation blott skapad i maskinen, eventuell empirisk input i/till maskinen (vilket förstås också handlar om mx) så att säga är borttappad, maskinen helt enkelt struntar i den, maskinen levererar endast den information den (av ingenjörerna) är programmerad/skapad att leve-rera. Men även om maskinen faktiskt processar input, infallande mx, så är förstås frågan om denna process går att lita på, att maskinen inte förvränger den information infallande mx eventuellt ger (om empirin).

 

Men viktigast är hursomhelst den tolkning som görs av direkt (av (människans) hjärna tolkad vara) som indirekt (av maskiner/instrument förmedlad, vilken hjärnan då sedan uttolkar vara) ”empirisk” information, all sådan information kan närmast alltid, om inte alltid, tolkas olika, särskilt om det handlar om subtila experiment, där kanske siffror, plottningar och grafer vilka en maskin printar ut ska tolkas. I det föregående har särskilt två tolkningar av experiment gjorts vilka skiljer sig från konventionell tolkning, den första: Einstein antar ljus inte fångas/klistras av attraktion(/gravitation), vilket då ger upphov till relativitetsteorierna, givet att på Jordens yta fast förankrade mätinstru-ment inte kan mäta upp relativ ljushastighet på infallande ljus som instrumentet mäter hastigheten på, vilket de heller inte kan enligt fak-tiska experiment. E-teoretiskt fångas/klistras ljus av (mx-)attraktion, med vilket sådana här fast förankrade mätinstrument simpliciter inte kan uppmäta relativ ljushastighet på infallande ljus, för det måste mätinstrumentet sättas i rörelse. Den andra: Kvantfysiker antar små par-tiklar kunna interferera med sig själva (varför nu det skulle få partiklar att ta olika banor?), för att förklara partikelspridning, att små par-tiklar inte rör sig linjärt (särskilt i ”Dubbelspaltexperimentet”). E-teoretiskt handlar det simpliciter om att små partiklar (bestående av fär-re mx) rör sig vingligt, icke-linjärt. För mer linjär rörelse måste ”partiklarna” vara större (bestå av fler mx), och det är precis också vad särskilt Dubbelspaltexperimentet visar, direkt tolkat, utan införande av ”interferens”; Detta interferensbegrepp, inklusive vågbegreppet, torde ha antagits givet ett fortsatt antagande av det klassiska antagandet att partiklar rör sig linjärt, istället för att simpliciter anta att (små) partiklar rör sig icke-linjärt, så krånglade de till det med detta med interferens och partiklar varande vågor. Det måste skiljas mellan att-raktionsrörelse och stötrörelse, stötrörelse som det är frågan om i Dubbelspaltexperimentet, partiklarna skjuts(/stöts) genom spalter mot en skiva bakom spalterna. Attraktionsrörelse däremot ger närmast evident upphov till mer linjär rörelse, mot de attraherande mx. Förstås beroende på hur de attraherande mx rör sig, rör de sig så böjer förstås attraherade mx av åt det håll de attraherande mx rör sig.