Litteratur

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Law_of_thought

 

https://plato.stanford.edu/entries/laws-of-nature/

 

A natural history of negation, Laurence R. Horn; CSLI Publications (2001)

 

https://plato.stanford.edu/entries/negation/

 

Principia Mathematica, A. N. Whitehead och B. Russell (andra upplagan 1927)

 

Language Proof and Logic, Barker-Plummer, Barwise, Etchemendy; CSLI Publications (andra upplagan 2011)

 

https://plato.stanford.edu/entries/logic-classical/

 

Principia Logico-Metaphysica, Edward N. Zalta (2023, pågående arbete): https://mally.stanford.edu/principia.pdf

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Double_negation

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Hypothetical_syllogism#As_a_metatheorem

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Gödel%27s_incompleteness_theorems

 

https://plato.stanford.edu/entries/logic-intuitionistic/ 

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Intuitionistic_logic

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Zermelo–Fraenkels_mängdteori

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Michelson–Morley_experiment

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Double-slit_experiment

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Fundamental_interaction

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Standard_Model

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_field_theory

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Annihilation

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_entanglement

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Elementary_particle

 

 

 

Tillägg II

 

Kontext Intet

 

Matematiskt finns volymen, planet/ytan, kurvan, punkten (icke-utsträckning med position): p, och icke-utsträckning (utan position): 0*.

 

Ett existerande p äger allmänt en omgivning, eller så inte. Om inte, så är p omgivet av Intet(=egenskapslöshet), Intet tar direkt vid ”efter” p:

 

p)=Intet, där p) definierar ett p direkt ”efter” p; Intet omger p.

 

Existerar det ett avstånd mellan p och p), så existerar Intet inte (där) mellan p och p), eftersom Intet som egenskapslöst givetvis inte är ett avstånd (en kurva), och följaktligen existerar det inte ett avstånd mellan p och p) om p är omgivet av Intet:

 

p=p); Intet omger p.

 

Så (även) p är följaktligen Intet om Intet existerar omgivande p.

 

I analogi kan konstateras:

 

0*=p); p)=Intet är ett p direkt ”efter” 0*; Intet omger 0*.

 

Så även 0* är alltså Intet om Intet existerar omgivande 0*.

 

Så om p eller 0* de facto existerar, så är de inte omgivna av Intet (om p eller 0* de facto inte existerar, råder Intet, så att säga överallt): 0* spänner som positionslöst principiellt direkt ut en infinit volym i alla riktningar (0* existerar så att säga överallt och ingenstans). p gör i princip detsamma, eftersom ett p kan definieras varsomhelst, och är då (som existerande) inte omgivet av Intet, vilket förstås också spän-ner ut en i alla riktningar infinit volym (V; V som då vidare kan konstateras vara =E).

 

Existerar p eller 0* de facto, och alltså också V? Ja, för evident råder inte Intet (överallt), till exempel denna text skulle inte kunna läsas om Intet råder, och om denna text läses, så kan ett p definieras existera till exempel (någonstans) där pilen pekar ® , ett p vilket förstås inte kan ses, eftersom p är icke-utsträckt, men p kan antas existera där likafullt. Detta utesluter dock inte att Intet kan existera någon gång, om än då inte nu, i skrivande stund (i vilken då Intet inte råder):

 

Om Intet existerar, kan existera, så är det intuitivt absurt att x≠Intet skulle kunna uppkomma ur(/i) ett existerande Intet, men det kan inte kategoriskt uteslutas, just på grund av Intets existens, för det är inte absurt att existens kan leda till (implicera) annan existens. Och det är heller inte absurt att x skulle kunna övergå i Intet, om Intet kan existera, av samma anledning som i föregående sats. Utan Intets eventu-ella existens, eller icke-existens, kan inte bestämmas på grundval av det föregående, utan någon annan argumentation måste följaktligen till för det:

 

Intet äger (som egenskapslöst) inte egenskapen att x kan uppkomma ur Intet, eller egenskapen att x kan övergå i Intet. Det senare kan di-rekt uteslutas som irrationellt, eftersom Intet (rationellt) inte kan bestämma något för x. Utan x kan allmänt mycket väl övergå i Intet, gi-vet att Intet kan existera, om Intet inte existerar, är det däremot överhövan absurt att anta x kunna övergå i, och med det förstås vara, exi-stera som, detta icke-existerande Intet (en absurd p-superpositionalitet). Det förra är mer klurigt, men Intet äger inte heller egenskapen att x inte kan uppkomma ur Intet, vilket semantiskt öppnar upp för att x kan uppkomma ur Intet. Så allmänt är det helt öppet om x kan upp-komma ur ett existerande Intet, eller inte. Existerar Intet däremot inte, är det däremot givet att x inte kan uppkomma ur Intet, eftersom det är överhövan absurt att anta x kunna uppkomma ur något icke-existerande.

 

Så detta avgjorde då inte frågan om Intets existens, utan det får gås tillbaka till argumentationen till T1 för avgörande av Intets existens (ett blotta ad hoc antagande av Intets existens, eller icke,* uteslutet, ett sådant antagande är (givetvis) oseriöst, irrationellt), T1 som då definierar att Intet (överhuvudtaget) inte existerar.

 

__________

* ”Icke” inkluderar (antagandet) att överhuvudtaget inte ta ställning i frågan, vilket då förstås också är oseriöst (slarvigt närmast), vilket är uppenbart givet det föregående, eftersom Intets vara eller inte vara rationellt sålunda har oerhörd betydelse.   

 

 

Tänk tomrum istället för Intet, och rörande mx

 

T1 som då vidare för till (den yttersta) konklusionen att 0 ® mx och att mx ® 0, tomrum ({mv}) ger upphov till mx (skapelse), och mx övergår med tiden till tomrum (igen, fullbordan). Det handlar alltså om tomrum/volym, inte Intet. En rationell bör aldrig (givet T1) tala om Intet, utan tänka/tala tomrum, tomhet (i tomrummet). Satsen: Där finns ingenting, ska rationellt följaktligen tolkas som att tomrum rå-der, särskilt där något (x) eventuellt skulle ha kunnat finnas (den eftersökta skiftnyckeln till exempel). Ett tomrum vilket förstås ”empiri-skt” är fyllt av en massa annat (en massa bråte i ett förråd till exempel), om nu kontexten inte är ute i rymden, där förstås detta med tom-rum är mer de facto relevant (om skiftnyckeln inte är där i tomrummet; Ett tomrum som vanligtvis inte är så tomt i Universum, ljus finns till exempel ofta i (Universums) tomrum, men även mycket annat kan förstås också finnas där, vilket det blotta ögat inte kan se, ytterst då mx vilka då (som stabila) flyttar på mv, stöter undan mv; Tänks lite på detta så inses rätt snart att (särskilt) Universum är totalt svart, eller hur det nu ska uttryckas, att det är hjärnan som särskilt sätter ”ljus” på Universum genom sin tolkning av då (ytterst) infallande mx, eller tolkar andra infallande mx som kyla och andra kanske som värme: Ljus, värme, kyla, etcetera är sålunda hjärnans tolkning av på olika sätt infallande mx (i en kedja som då utfaller i hjärnans tolkning). Det kan sålunda finnas ett samband (korrespondens) mellan infallande mx och hjärnans tolkning av detta infall, men det är rätt uppenbart att stor diskrepans kan råda mellan hjärnans tolkning och vad som egentligen försiggår, då rörande de infallande mx).

 

mx som då allmänt antingen skapas genom E-kontraktioner, eller genom att {mx} stöter eller attraherar (givet ett antagande av mx-attrak-tion) tomrum (mv), eller genom att tomrum (”virtuella partiklar”) lokalt attraherar (”suger upp/in”) mv: Föreligger det någon skillnad mellan attraktion och att ”suga upp/in”? Nej, ”suga in” (om det inte handlar om attraktion) är för mx identiskt med det absurda (för avancerade) att mx äger ”änterhakar” med vilka de kan hala in (”suga in”) varandra, så ”suga in” är följaktligen identiskt med attraktion. Och E-avsnittet utesluter då att E kan ”tända” attraktion i ”virtuella partiklar (”mx”)”, alltså i lokalt tomrum (mv, E kan endast ”tända” E-kontraktioner):

 

”Virtuella partiklar” (möjliga mx) existerar endast i meningen som definierande ett möjligt utfall av mx i rymdkontraktioner (inte som ”mv-sugare”=mv-attraherare).

 

Nej, tomrum är tomrum, om än innehållande, definierande möjligheten (egenskapen) att kunna bli mx (givet existens av mx/x), och lokalt finit tomrum kan rationellt inte skapa ett dugg så att säga på egen hand. Infinit tomrum, alltså E, äger (egenskapsmässigt) denna infinitet, då till skillnad från finit tomrum, en principiell skillnad vilken åtminstone principiellt öppnar upp möjligheten för E-kontradiktioner, vil-ket då måste (kunna) förekomma givet existens av mx/x givet T2.

 

mx som vidare då i enlighet med ”empirin” förefaller att äga attraktionskraft, för att mer fast kunna hålla ihop, kluster av mx inte blott är likt lösan sand. En attraktionskraft vilken givet att mx, som de små tingestar mx är, inte kan sända ut attraktionspartiklar (a), mx blott äg-er. Och även om mx (absurt) skulle vara stora avancerade tingestar, vilka kan sända ut a, så måste a vara absurt avancerade för att för det första kunna utföra sin uppgift, attrahera/dra i andra mx, och för det andra för att eventuellt kunna hitta tillbaka till det (moder-)mx a är utsänt ifrån. Särskilt det senare kräver oerhört absurt oerhört avancerade a, särskilt om moder-mx har flyttat på sig, och dessutom så full-bordas förstås moder-mx (ganska) raskt om a inte hittar tillbaka till moder-mx, förstås givet att moder-mx inte så att säga fylls på, vilket för in i än mer tillkrånglade diskussioner om mx antas kunna fyllas på (vilket de då inte kan när de väl blivit stabila i enlighet med E-teo-rin). Nej, det fundamentala här, är primärt att mx inte kan sända ut a, som de små tingestar mx är, och sekundärt om mx ändå absurt antas kunna sända ut a, att a för att kunna utföra sin uppgift, oerhört absurt måste vara oerhört avancerade, särskilt om a också antas kunna hitta tillbaka till moder-mx. Det finns simpliciter inga som helst (rationella) argument för existens av a. Utan om mx äger attraktionskraft, så gör mx då blott det (utan utsändande av a, eller något annat).

 

Rationellt är då alla (stabila) mx exakt lika (bestående av samma antal mv, samma ”massa”), vilket förutsatt att mx äger attraktion uteslu-ter att mx kan vara repellerande eller neutrala (varken attrahera eller repellera), ja, växelvis är det tänkbart, alltså att mx kan skifta mellan att vara attraherande, repellerande och neutrala, vilket (förstås) återigen inför att mx är absurt avancerade. Nej, äger mx attraktionskraft, så är det endast attraktionskraft mx äger, och det ständigt, om mx skulle så att säga kunna slå på och slå av attraktionskraften, så defini-eras mx återigen vara absurt avancerade.

 

Rotation(/spinn) är även en tänkbar egenskap för mx, men givetvis inte att mx själv kan få sig att rotera, det inför återigen att mx är absurt avancerade, att de äger en inneboende motor. Nej, om mx roterar, så beror det på att andra mx attraktionskraft (eller stötar) får mx att rotera.

 

Sammanfattning:

 

Alla (stabila) mx äger samma massa (består av samma n antal mv).

 

Alla mx äger ständig attraktionskraft (vilken mx blott äger/har (inga a sänds (skjuts) ut (från mx))).

 

Andra mx attraktionskraft (och stötar) kan eventuellt få mx att rotera (mx kan inte rotera av egen kraft).

 

Sedan är en fråga hur mx mer specifikt ser ut som komprimerat tomrum, som ett komprimerat antal mv? En mer eller mindre diffus entitet ligger närmast till hands att (intuitivt) anta. Att mx skulle äga någon matematisk distinkt form förefaller absurt. mv äger ingen faktisk(/empirisk) form som endast principiellt existerande, utan är då snarast en minsta ”energi”-mängd, vilka om de tänks överlagrade (då n stycken) då definierar ett mx.

 

Detta vilket, som redan är konstaterat, kraftigt avviker från vad som konventionellt definieras/antas, där det då kryllar av olika sorters mx. Alla ”mx” (idag då 61 stycken) utom en, Higgsbosonen, är dessutom så att säga tomma skal, utan massa, om inte Higgsbosonen finns i kontexten, intuitivt (i enlighet med E-teorin) är de med det inget annat än tomrum, inget annat än ”virtuella mx”. Detta blott bara konstigt (mystik),* eftersom mx rationellt inte kan bestämma något för andra mx per se (som då Higgsbosonen antas kunna göra), mx kan eventu-ellt endast exogent påverka andra mx, aldrig endogent (per se, mx kan aldrig påverka andra mx ”inre”, utan eventuellt endast attrahera eller stöta till andra mx, och eventuellt då få mx att rotera).