grundläggande (logiska) beståndsdelarna (x’; x=¦(x’)), inte funktioner av mängder av dessa beståndsdelar ({x’}; x¦({x’}(,x’))); Givet E-teorin är allt mer specifikt ytterst funktioner av mv, vilka sålunda inkluderar all information, alla egenskaper, för vad x={mx} kan vara, särskilt då mx, som alltså kan stöta till och attrahera varandra, detta då definierat redan i mv (som möjligheter, manifesterade när mx skapas), detta med tillägg av E , för skapelse av mx (i E-kontraktioner; mv ®| mx, utan E ® mx), en holism, dock en intuitiv sådan givet T2. Även det att mx (blott) attraherar är en holism. Mer holism finns dock inte i E-teorin).

 

x[x<{x’}].

 

De redan mer berörda superklonade x – ett unikt x vilket befinner sig i olika positioner, i rummet eller i tiden, eller i olika dimensioner, superklonade x identiska med ”ur-x” i vänsterled i påföljande ≠-definition, eller inte – är förstås också irrationella x i enlighet med Up:

 

x≠x,x,x,x,..; högerleds-x=/≠vänsterleds-x, men ändå identiskt detsamma som vänsterleds-x.

 

x=x definierar till exempel ett superklonat x, om x på ömse sidor om = definierar samma x, vilket x förstås gör i enlighet med Up. Men, inses den intension, andemeningen med x=x är klar, så är det inget problem med att anta superkloning i detta fall, det är blott upplysande.

 

Till sist kan superpositionella x konstateras vara irrationella x:

 

I enlighet med Kp gäller inte följande, givet att y≠x:

 

x=y:

 

x+x=y+x; Fp:

 

x=y+x; Up’.

 

Detta vilket lär att superpositionella x kan ses som (i samma position) överlagrade x, att de inte är överlagrade kontradiktoriska egenskaper i samma unika x, fenomen (till exempel egenskapen våg och egenskapen partikel, eller egenskapen regn och egenskapen inte regn, på en och samma gång i samma x (i samma position)), vilket är en väldigt nyttig lärdom (när irrationella x ska skiljas från rationella x), även om det alltså inte gäller givet Kp, utan det är förstås följande som gäller, är giltigt (primärt givet Up):**

 

Kp’) x≠y+x.

 

Detta vilket konventionellt brukar skrivas:

 

(y Ù x)’

 

Vilket ska tolkas: x och y, icke, eller: icke, x och y, icke-(x och y), och det ska sålunda tolkas superpositionellt, det kan även tolkas superklonat, men då måste denna intension kännas till, annars är det fullständigt omöjligt att ”se” det (”se” x och y som superkloner).

 

Kp definierar direkt Kp’, evident så, det är blott att definiera z=y+x, i Kp=[x≠z], så definieras Kp’, men, Kp’-innebörden är inte direkt tydlig blott givet en definition av Kp, men, med det förgående då tydliggjord.

 

Till sist i detta avsnitt något om Dp:

 

I enlighet med Dp gäller till exempel att (x Ù y)’=(x’ Ù y’), vilket givet att vänsterledsdefinitionen är giltig, alltså att x och y inte gäller (x och y, icke), för högerledet definierar fyra (allmänna) möjligheter, vilka givet definitionen av 0^(={mv}) kan definieras:

 

(x’ Ù y’)=0^(/tomrum, i meningen ”ingenting”)

 

(x’ Ù y’)=x’(≠0^).

 

(x’ Ù y’)=y’(≠0^).

 

(x’ Ù y’)=(x’(≠0^) Ù y’(≠0^)).

 

Önskas ett specifikt svar (=/0^) på vad som gäller, så måste det följaktligen (specifikt) definieras, x’(=/≠0^) och/eller y’(=/≠0^) specifikt definieras; Att x och y inte gäller för (fenomenen) ”x” och ”y”, säger inte mer än det, definierar inte vilket x’ och y’ som eventuellt ska ersätta x och y för att beskriva/definiera ”x” och ”y”, utan dessa eventuella x (x’ och y’, vilka i alla fall är unika, i enlighet med Up) måste sålunda definieras (analyseras fram, de ger inte sig själva givet x och y (såsom om Negationen antas)).

 

Vändes identiteten på i enlighet med V: (x’ Ù y’)=(x Ù y)’, och x’ och y’ antas gälla för "x’" respektive "y’", så gäller inte x och y för "x’" respektive "y’", i enlighet med Up, eftersom x≠x’ och y≠y’, vilket högerledet också utesluter, vilket dock inte utesluter att x och/eller y kan vara giltiga (beskrivningar, referenter) för andra fenomen(/referenser) (=/≠0^) än "x’" och "y’" (vilket en analys eventuellt har att avgöra).

 

Detta senare med vilket högerledet inte får tolkas kategoriskt: x och y gäller inte, det kan de alltså visst göra, men alltså för andra fenomen än "x’" och "y’". Tolkning är med andra ord A och O när Dp är inblandad, till yttermera visso så beroende på vilket konnektiv som ~ definierar. Någon allmän intuitiv tolkning, i likhet med den för Fp, finns (rekonstaterat) inte för Dp.

 

Dp är i denna sin allmänna formulering, snarare en problemställare, än en praktisk avgörare, för att ta ytterligare ett exempel:

 

(x’ ® y’)=(x ® y)’; Dp.

 

Detta kan gälla (gäller definitivt för "x’" ® "y’"), men är definitivt inte en generellt giltig slutsats, eftersom x ® y mycket väl kan gälla, särskilt som x och y definierar Alla x och y vilka inte är x’ och y’. Med vilket kan konstateras att Dp allmänt inte definierar generellt giltiga slutsatser, utan endast möjligheter, möjligt giltiga relationer (vilket i bevisföring kan vara nog så viktigt, att diskursen är giltig, bygger på en möjligt giltig relation), detta vilket också, återigen, understryker hur viktigt det är med tolkning när Dp är inblandad.

 

__________

* Negationen definieras vanligt med y=x’, i meningen att ett x,y-par (platonistiskt) är givet på förhand (ex ante), det existerar tänkta/definierade x (särskilt då x,y-par) redan innan x är tänkt/definierat/formulerat, vilket är irrationellt:^

 

Visst, det existerar ”platonistiskt” givet E-teorin eviga möjligheter, eviga x=x*, definierade av I (alla x som kan existera, existerar, eller har existerat, särskilt tankar är x* (givet T1, alltså att inget kan uppkomma ur Intet (ur Intet x existerar inte) eller övergå i Intet (till Intet x existerar inte))). Men ett medvetande=Me känner inte x* innan Me definierat x*, simpliciter eftersom en tanke för Me är en {mx}, så för att känna x*={mx}, så måste Me formulera, strukturellt just få till denna {mx}. Alla andra {mx}={mx}’ÎMe, är antingen ”vilande” ”hjärncellstruktur”, eller andra tankar x*=x*’, än x*.

 

Och hur går då denna strukturering/formulering till? Ja, de handlar förstås om mx-processer, ytterst om attraktion och stötar (mellan mx, givet E-teorin). Någon holism(/emergentism), att tankar skulle vara något mer (q, q som brukar kallas qualia) än ”fundamentet”, nämligen då {mx}, finns fundallogiskt inte på kartan (Up’’, att den ändå berörs, beror förstås (mest) på att folk ändå tänker kring den).

 

^ Mer allmänt rörande x,y-par, så existerar det många y=x’ till ett givet x, alltså många icke-x relativt ett givet x, att (ut)definiera just ett x,y-par (bestående av ett unikt x och ett unikt y, i enlighet med Up) kräver analys, kan inte lagbundet blott definieras (x ® y, x « y), det är ett överhövan för starkt (ad hoc) antagande, särskilt om x och y endast ses som ”x” och ”y”. Visst, det existerar associationer mellan x och y, på ”empirisk” eller rationalistisk grund, till exempel x=[det regnar], y=[det regnar inte] (”empirisk” par), x=[Gud existerar], y=[Gud existerar inte] (rationalistiskt par), att generalisera detta till att gälla för alla x (x ® y, eller x « y, för alla x (och y)) är dock att (ad hoc) dra det alldeles för långt. Utan varje eventuellt x,y-par måste specifikt utdefinieras, och motiveras (vilket vidare eventuellt kan motivera viss generalisering, att x,y gäller inom viss domän (inom vissa gränser, definitioner) för x och y). Vilket tilläggsvis ofta görs i detta arbete, särskilt utdefinieras alternativen = eller (vilket givet att något gäller, givet Up, betyder att om det ena kan visas falskt (kontradiktoriskt), så är det andra sant (reductio ad absurdum)). 

 

** För att utveckla, antag två olika x med åtminstone en del egenskaper (x(=x’)) gemensamma ({x}):

 

({x}+{x}’)({x}+{x}’’):

 

({x}+{x}’)+({x}+{x}’)+({x}+{x}’’)({x}+{x}’’)+({x}+{x}’)+({x}+{x}’’); Fp:

 

{x}+{x}’+{x}’’{x}+{x}’+{x}’’; Up’.

 

En kontradiktion, vilken utesluter olika x från att ens äga en gemensam egenskap:

 

Olika x vilka definieras äga en gemensam {x’} är rena (irrationella) abstraktioner.

 

Olika x är helt olika {x’} (x’ åtminstone åtskilda av position (rumslig eller tidslig) eller dimension), särskilt helt olika, separata {mx}. Olika x {mx} kan eventuellt existera i samma utrymme, men för att det ska vara frågan om olika x, så måste varje mxÎx existera separat från varje mx’Îx’, så att x och x’ principiellt kan separeras från varandra, till olika (separata) utrymmen.

 

Superpositionalitet förutsätter inte denna separation mellan x’, särskilt vad gäller position, utan superpositionalitet definierar olika x kunna existera i samma ”position”, överlagrat/assimilerat, sålunda i strid mot det föregående; Givet mx definierar superpositionalitet att mx kan existera varandra överlagrade, inte fusionerade, utan överlagrade. Sådan överlagring gäller E-teoretiskt endast (momentant) vid stöt-rörelse, när ett mx hoppar in i, och stöter iväg, ett annat mx.

 

 

Lite matematisk grundläggande definition

 

För matematisk definition måste primärt Up’ så att säga definieras förbi. Och vidare existensen av superklonade x antas, i strid mot Up. Med vilket det vidare i enlighet med Up’’ gäller att, i enlighet med konventionell betydelse av siffror:

 

x=1x.

 

x+x=2x.

 

x+x+x=3x.

.

.

 

Addition är en enkel sak att vidare utveckla givet detta.

 

Och särskilt gäller då inte holism i enlighet med Up’’, till exempel att x+x=x+x+q.

 

Istället för superklonade x, kan det antas vara frågan om x för vilka allt särskiljande bortabstraherats, till exempel positionerna för punkter (p), eller allt särskiljande två människor emellan, så att endast vikten (vad det nu är) återstår:

 

Inp) X=X’; X-{x}=X’-{x’}; {x}ÎX|[{x}ÏX’], {x’}ÎX’|[{x’}ÏX].

 

Inp, Intensionsprincipen, definierar sålunda identitet mellan x om allt x emellan särskiljande bortabstraheras, vilket förstås endast kan göras om det finns något x gemensamt emellan. Antas identitet i enlighet med Inp, så är det evident frågan om ren abstraktion. Om identiska x i enlighet med Inp ska antas, så måste det rationellt sett, givetvis ses som rationellt. Till exempel är det måhända rationellt anta en människa (Mä) identiskt kunna vara samma människa över tid, alltså tiden rationellt kunna bortabstraheras:

 

Mä(tp)=Mä(tp’).

 

Ett framabstraherat gemensamt x, för y, är om x är identiskt, y emellan, de facto superkloner, av det i enlighet Up unika x. Så framabstraktion av hos y gemensamma x i enlighet med Inp är detsamma som definition av superkloner, om flera y antas äga x.

 

Önskas ”inget” x vara definierat, så är ett rent abstrakt absolut 0 det bästa begreppet (särskilt inte 0*, men heller inte 0^, eller 0=p/’):

 

x±0=x, där 0=0 hur mycket 0 än multipliceras eller delas:

 

x0=0:

 

0x=0; IV.

 

0/x=0.

 

0/01 kan direkt konstateras givet detta, utan:

 

0/0=0.

 

Följande definieras:

 

x/0=y:

 

1/0=y/x; Fp, x/x=1; x0.