(Tanke)principer

 

Att anta något, x, inte vara x: x≠x, utesluter inte att x (ändå) är x:

 

((x=x)); x≠x per antagande; ((x))=[eventuellt x (x eventuellt)].

 

Och att anta x vara x utesluter inte att x inte är x:

 

((x≠x)); x=x per antagande.

 

Att anta att x inte är x, utan att x (då) eventuellt är något annat (än x), behöver sålunda inte betyda att en analys av x är falsk, men det in-för en explicit osäkerhet rörande x, vilken försvinner om x antas vara x, även om det implicit fortsatt kan råda osäkerhet om x verkligen gäller, är x:

 

För explicit säkerhet rörande x är x=x per antagande.

 

Vilket (förstås) inte är ett kategoriskt, evigt antagande, eftersom det ”endast” är att ändra sig om x inte vill antas vara x längre. Utan då eventuellt vill antas vara något annat, eller eventuellt helt vill förkastas, så är det förstås ”bara” att göra så.

 

Nåväl, förutsatt explicit säkerhet, alltså att x=x (per antagande), så kan vidare frågas vilka generellt giltiga egenskaper som kan antas gil-tiga för x:

 

x={x’}; {x’} är ett kluster av egenskaper (x’; x är (identiskt) {x’}), vilka karaktäriserar, beskaffar, definierar x.

 

Det kan konstateras att om ”olika” x äger exakt, identiskt samma {x’}, så är det frågan om samma, unika x:

 

Up) x=y=[unikt x]; [{x’}Îx]=[{x’}Îy]:

 

Ip) x=x=[unikt x]; [{x’}Îx]=[{x’}Îx].

 

Kp) x≠y; [{x’}Îx]≠[{x’}Îy].

 

Up (Unicitetsprincipen) uttryckt som Kp (Kontradiktionsprincipen) är särskilt nyttig, den definierar att om x antas vara sant, så är alla y(≠x), som ”ersättare” för (fenomenet) x (definierat av x), falska; Om x antas vara falskt, så är det (förstås) antingen att helt förkasta x, förklara x vara fullständigt falskt (x=0=[inget x(≠0)]), vilket är identiskt med att det inte finns någon ”ersättare” y≠0 till x, y=0, eller så kanske det ses finnas en ”ersättare” y(≠0) till x (x är inte fullständigt falskt, utan blott falskt, som det kan definieras, alltså om det ses finnas ersättare till ett falskt x), eller flera, men givet Up är det endast ett y som kan ersätta x, åt gången (x+y=[unikt x]; Up, där x definierar fenomenet y definierar (y är så att säga på plats för att utföra/definiera x)).

 

Ip (Identitetsprincipen, sålunda också, som Kp, en implikativ följd av Up: Up är implikativt identisk med Ip respektive Kp (Up=Ip,Kp)) definierar att x är de egenskaper x äger, eller är, med vilket (efter lite eftertanke) frågan kan ställas om {x’} per se, som funktion av sig självt, kan förändras, bli fler x’ (holism) eller färre x’ (meridioism):

 

x={x’}±q?

 

Om till exempel (meridioistiskt) x={x’}-q så strider det inte mot Ip (om {x’}-q={x’}-q), och kan alltså inte uteslutas som varande en kon-tradiktion i enlighet med Kp, utan vad som gäller rörande detta måste följaktligen undersökas på annat sätt:

 

Om det ”ursprungliga” {x’} är oförändrat, inga x’ exogent ifrån tillförs {x’}, eller fråndras, plockas bort från {x’}, eller x’Î{x’} inte av-söndrar något, delar på sig, så uppkommer q(=x’≠0) ur Intet respektive försvinner i Intet. Mer specifikt kan följande definieras: x=nx’; n≤m, och x=nx’±q; n>m, alltså ytterst ytterligare ett till x tillfogat x’ ger upphov till ±q, q som sålunda måste uppkomma ur Intet (+q), eller försvinna, ”upplösas” i Intet (-q). Med vilket frågan förstås är om det är möjligt? Om Intet existerar, så finns det principiellt möjlig-het för det (just genom Intets existens), men inte om Intet inte existerar, eftersom det är överhövan irrationellt, absurt att anta något kunna uppstå ur något vilket inte existerar, respektive anta något kunna övergå i något vilket överhuvudtaget inte existerar. Så avgörandet hand-lar sålunda primärt om Intets existens, går den existensen att avgöra? Ja, om superpositionella fenomen (åtminstone vissa, se vidare det kommande) antas vara absurda, så kan Intets existens uteslutas:

 

Intet=[egenskapslöst x]:

 

[egenskapen egenskapslöshet]Î[existerande Intet]:

 

Ett existerande Intet äger inga egenskaper:

 

[egenskapen egenskapslöshet]Ï[existerande Intet]:

 

T1) Intet existerar (överhuvudtaget) inte, givet att begreppet Intet definierar en absurd superpositionalitet:

 

Up’’) x={x’}:

 

x≠{x’}±q.

 

Holism/meridioism existerar alltså inte, då förutsatt/givet att det är frågan om en absurd Intet-superpositionalitet.*

 

Superpositionaliteter kan särskilt ses existera i samma position (p):

 

Sx=x(p)+y(p); x,y=[x(={x’}),x’].

 

Vilket gäller för Intet-superpositionaliteten, ett existerande Intet både är och inte är egenskapen egenskapslöshet (x’; Vad gäller Intet så är x’=x=egenskapslöshet (och x=x’)) i samma p (p definierar superpositionaliteten ifråga, här då Intet, råda i samma stund, tidpunkt, såväl som i samma rum/dimension).

 

Sådana här strikta p-superpositionaliteter, alltså att x är flera olika x på en och samma gång i (samma) p, där x då kan vara ett x(={x’}) eller ett x’, en egenskap, är intuitivt allmänt absurda, men givet kommande E-teori så finns det ett rationellt (och stort) undantag, näm-ligen att stabila mx momentant (principiellt under tid≤tp) kan existera superpositionellt med andra mx/mv, vilket E-teoretiskt är de enda möjliga p-superpositionaliteterna, vilket dock inte verifierar att Intet-superpositionalitet är absurd/kontradiktorisk, eftersom E-teorin för-utsätter T1.

 

Nämnda implikativa identiteter definieras av följande:

 

Ii) x=x’; x’Îx i intensional, innebördsmässig mening (såsom evident [x egenskaper]=x’Îx).

 

Och är också superpositionaliteter, vilka dock inte behöver ses existera i samma p, med vilket de inte är p-superpositionaliteter.

 

Ii ger närmast direkt vid handen att symmetri (att x=x’ och att x’=x) inte gäller generellt, men ett exempel: (x « y)=(x ® y), och (x ® y)≠(x « y), om inte x « y givet(/förutsatt) gäller: (x ® y)=(x « y); (x « y).**

 

Vad ett x är implikativt identiskt med kan kräva sitt resonerande, även vad gäller egenskaper, ja, något, x’, som ses följa av x kan också definieras vara en egenskap hos x: x äger egenskapen (att kunna implicera) x’ (x ® x’), så vad som ska ses vara egenskaper hos x kräver (kan kräva) sin diskussion, kanske innebärande att vissa egenskaper ses som direkta (mer kategoriska), andra som indirekta (mindre kate-goriska, mer lösa). ”Resonerande”, argumenterande, inga x är givna (kommer som ett brev på posten), särskilt är x inte givna som den blotta summan av andra satser, i enlighet med Up’’:

 

FT) Oavgörbara/oberoende (icke-axiomatiska icke-framledningsbara, holistiska) satser x’=qÎ[teori x] existerar inte.

 

Klustret av (satser) x’ definierar i sig ingenting, utan det är den som definierar, tolkar och argumenterar för x’ som definierar x’ och vad som implikativt identiskt följer (ses följa) ur x’. Så det gäller närmast att vara övertydlig i definitionen av vad som implikativt identiskt ses följa (kunna framledas) ur x. Är ”hoppet” (mellan x och x’) för stort, inte ens definieraren ser ”bindningen” mellan x och x’, (”den kontinuerliga”) logiken som för från x till x’, så är det simpliciter inte frågan om (rationell) logik; Rationellt ska hela ”processen” från x till x’ (in)ses, och kunna motiveras (ges tydliga skäl för), undantag från det måste grundligt motiveras, till exempel när en (framlednings)-princip antas, vilken för analysen framåt, till resultat, men det inte (riktigt) går att se hur den ”processuellt” gör när den för till slutsatser.

 

Rörande detta (genuint) grundläggande, så gäller vidare (implikativt identiskt) givet Up:

 

Up’) ¦(x)=x.

 

Att det inte existerar (funktioner av) superkloner, olika identiska x (alla x är ju unika givet Up, olika endast om de inte äger identiskt sam-ma x’ (Kp)).

 

Även följande kan (implikativt identiskt) konstateras, Up’ lite annorlunda tolkad:

 

[”x”Îy]=x

 

Om x explicit finns i kontext av y, så är x implikativt identiskt givet, till exempel:

 

Litet x=x.

 

Blått x=x.

 

x’=x.

 

Att utifrån till exempel blått x sluta sig till x (eller blå) är sålunda rationellt.

 

Det omvända gäller (rationellt) inte:

 

x≠[litet x].

 

x≠[blått x].

 

x≠x’.

 

Blott givet vänsterledet (alltså det blotta ”x”) går det inte, ja, är det omöjligt att sluta sig till högerledet (det kräver i så fall någon fördom eller clairvoyance), utan högerledet måste eventuellt bestämmas, det är inte bestämt, innan det är bestämt:

 

x’=? innan x’ (högerledet) eventuellt bestäms (särskilt då specifikt bestäms/definieras vara "x’", x’ är obestämt innan x’ eventuellt be-stäms (definieras/antas vara något specifikt x), särskilt då bestäms vara "x’"; x ® "x’" är inte på något sätt givet).

 

x’=y(=icke-x≠x) är alltså obestämda innan de eventuellt bestäms, med vilket förstås även y’ (icke-y) är obestämda innan y’ eventuellt bestäms; Allmänt är x’=y, alltså icke-x, simpliciter x(=y) vilka inte är x, vilket särskilt är y vilka överhuvudtaget inte har med x att göra, men också nära nog är x, ett y bestående av 99 av x 100 egenskaper till exempel är ett icke-x relativt x:

 

y’=? innan y’ eventuellt bestäms.

 

Givet att x’=y=?, så gäller symmetri, så y’=? kan identiskt skrivas: x’’=?, för att koppla till Dl nedan.

 

Det existerar så att säga ingen tråd mellan x och x’ (som (förhållandemässigt/relationellt) binder ihop x och x’), det finns det inte heller för Ii-konklusioner (eller andra konklusioner (x ® x’)), utan det handlar alltid om någon form av bestämning av x’ givet x (i enlighet med FT):

 

I) Alla x’ (såväl som x) är obestämda innan de (eventuellt) är bestämda (bestäms).

 

Motsatsen till I, att x’ är bestämda innan x’ är bestämda, kallas platonism (i (rent) analytisk (teoretisk) kontext, i ”empirisk”/empirisk kontext (då i någon mening annan än analytisk kontext) kallas det realism),***^, ****^, ***** och definieras särskilt av så kallad Klassisk logik, som följaktligen definierar det existera en ”tråd” mellan x och x’, vilken även antas föra tillbaka till x, vilket definierar:******

 

N) x=y; y=x (symmetri antas (Klassiskt logiskt giltigt)):

 

II) x’=y, y’=x:

 

(y’)’=y, (x’)’=x:

 

Dl) y’’=y, x’’=x.

 

Dl är den så kallade Dubbla negationens lag. x’’=x även i enlighet med det föregående, men detta då bara för att x finns i uttrycket i vän-sterled (x’’=’ gäller till exempel också ur detta perspektiv), precis som till exempel ¦(x)=x (eller ¦(x)=(, eller ¦(x)=¦) implikativt identiskt gäller, simpliciter eftersom x finns i uttrycket i vänsterled. Den symmetriska implikativa identitet som N definierar avser en mycket stark-are superpositionalitet, nämligen då att ett x i världen äger en (osynlig) tråd till ett y ((kausalt) sammanbindande x och y), en tråd vilken då också går tillbaka till x. Så kallad Intuitionistisk logik, menar denna tråd gå till y, men att det inte är säkert att tråden går tillbaka till x: x=y, ((y=x)) (N’, med vilket evident Dl inte gäller kategoriskt). Så Intuitionistisk logik är så att säga en bit på väg mot det rationella, vil-ket förstås är att inte anta N/N’, och inte heller N’’: ((x=y)), y=x. Någon N/N’/N’’-koppling mellan x och y finns (rationellt) simpliciter inte.