Lite matematisk grundläggande definition

 

För matematisk definition måste primärt Up’ så att säga definieras förbi. Och vidare existensen av superklonade x antas, i strid mot Up. Med vilket det vidare i enlighet med Up’’ gäller att, i enlighet med konventionell betydelse av siffror:

 

A:

 

x=1x.

 

x+x=2x.

 

x+x+x=3x.

.

.

 

Särskilt gäller då inte holism i enlighet med Up’’, till exempel att x+x=x+x+q, där q brukar kallas qualia.

 

Istället för superklonade x, kan det antas vara frågan om x för vilka allt särskiljande bortabstraherats, till exempel positionerna för punkter (p), eller allt särskiljande två människor emellan, så att endast vikten (vad det nu är) återstår:

 

Inp) X=X’; X-{x}=X’-{x’}; {x}ÎX|[{x}ÏX’], {x’}ÎX’|[{x’}ÏX].

 

Inp, Intensionsprincipen, definierar sålunda identitet mellan x om allt x emellan särskiljande bortabstraheras, vilket förstås endast kan göras om det finns något x gemensamt emellan. Antas identitet i enlighet med Inp, så är det evident frågan om ren abstraktion. Om identiska x i enlighet med Inp ska antas, så måste det rationellt sett, givetvis ses som rationellt. Till exempel är det måhända rationellt anta en människa (Mä) identiskt kunna vara samma människa över tid, alltså tiden rationellt kunna bortabstraheras:

 

Mä(tp)=Mä(tp’).

 

Ett framabstraherat gemensamt x, för y, är om x är identiskt, y emellan, de facto superkloner, av det i enlighet Up unika x. Så framabstraktion av hos y gemensamma x i enlighet med Inp är detsamma som definition av superkloner, om flera y antas äga x.

 

Addition är en enkel sak att vidare definiera givet A.

 

Önskas ”inget” x vara definierat, så är ett rent abstrakt 0 det bästa begreppet:

 

x±0=x, där 0=0 hur mycket 0 än multipliceras eller delas.

 

För 0*, 0^ och särskilt 0’=p/’ mer specifikt definierar något, de två senare 0-begreppen särskilt om de infinit multipliceras. 0^ definierar 0* om 0^ infinit multipliceras, och 0’ definierar som synes p om 0’ multipliceras ’ gånger: 0 är så att säga inte 0.

 

Så:

 

x0=0:

 

0x=0; IV.

 

0/x=0.

 

0/01 kan direkt konstateras givet detta, utan:

 

0/0=0.

 

Följande definieras:

 

x/0=y ® 1/0=y/x; Fp, x/x=1; x0.

 

Olika x varierar högerledet (vid konstant y), medan 0 är något absolut, vilket betyder att vänsterledet är en konstant, så för konsistens måste y=0:

 

x/0=0.

 

Vad detta 0-begrepp innebär/definierar i olika matematiska kontexter gås inte vidare in på här, mer än det nedan. Det är faktiskt inte så viktigt, utan den fundamentala lärdomen av detta är att matematik inte är något absolut givet, inte är någon platonism, utan den handlar, precis som allt annat, om definition.

 

Vid definition av negation/exklusion är 0^ egentligen bäst:

 

x-x=0^.

 

Det definierar det intuitiva, att tomrum återstår om x plockas bort. Även om det verkligt intuitiva, i enlighet med Up, förstås är att x inte kan exkluderas: x-x=x, utan att x alltid existerar, åtminstone som möjlighet, vilket kan tyckas definiera ”platonism” trots allt, ja, men det är givetvis just en definierad ”platonism”, primärt då i enlighet med Up, inte ett objektivt eller absolut faktum, såsom Kn definierar det vara för x,y-par, att de platonistiskt är kategoriskt eller absolut givna, bortom all definition. I denna mer allmänna E-platonism ligger alla möjligheter, såväl definition av Kn, som inte definition av Kn, eller både och, möjligheten att det existerar x,y-par, möjligheten att det inte existerar x,y-par, möjligheten att x och y inte kan paras ihop, såväl som paras ihop, etcetera, etcetera.

 

Men för konsekvens bör samma begrepp användas genomgående, med vilket det bästa då är att definiera med 0:

 

x-x=0.

 

0 för tankarna till Intet, men så får 0 givet T1 alltså inte ses. Utan det bästa är kanske att se 0 som tomrum i allmän mening, tomrum opåverkbart av allt vad 0 så att säga utsätts för.

 

Mängdteori ligger implicit redan i det föregående, det är blott att definiera x={x’}, i enlighet med Up’’, även om mängdteori strikt sett är kontradiktorisk, vilket är evident givet Up, som sålunda definierar existensen av unika x, inga mängder, mer rigoröst, antag:

 

M[x,y)≠M[x,y], där ) definierar att (elementet) y är exkluderat, och ] definierar att y är inkluderat, i mängden M, definierad på grundval av åtminstone två element, nämligen då x och y:

 

M[x,y)+y≠M[x,y]+y; Fp:

 

M[x,y]≠M[x,y]; Up’:

 

M[x,y)=M[x,y]; Kp.

 

En kontradiktion, med vilken mängdteori förstås strikt inte ska definieras.

 

Men görs det ändå, så är förstås särskilt Up’’ vansinnigt viktig att ha i åtanke (för rationell definition), och förstås Up i allmänhet, i meningen att den mängdteoretiska definitionen ligger så nära intensionen med Up som möjligt.