Egenskaper och platonism

 

Intet=[egenskapslöshet, egenskapslöst x]:

 

Intet’=[x med x’ (egenskaper)](; Kp).

 

Och x(≠Intet) är sålunda implikativt identiskt, på en och samma gång, sina x’ (egenskaper), x är x’ (x=x’), för om inte, så handlar det för-stås inte om x ägandes(/varande) x’, utan eventuellt om annat x ägandes andra x’.

 

Givet E-teorin är mx-manifesterade x egenskapsmässigt i snävaste mening just {mx} (ett, ”sitt” kluster av mx, x={mx}), {mx} (inklude-rande mx egenskaper) är x egenskaper (i snävaste mening). I vidare mening kan x egenskapsmässigt definieras äga egenskaper i förhål-lande till sin omvärld, x kan äga egenskapen att (kunna) påverka x’ÎE(; x’≠x): ((x ® x’))(; x=x’, där x’ definierar den egenskap Îx som definierar hur x påverkar x’), eller om x kan påverkas av x’ÎE, så äger x egenskapen att kunna påverkas av x’ (i någon specifik mening, vilket definierar egenskapen x’Îx, då definierande hur x’≠x påverkar x): ((x’ ® x)).

 

x’ vilka överhuvudtaget inte har med x att göra definierar inga egenskaper x’Îx, men finns några sådana x’:

 

Givet att alla xÎE (T2), så äger alla x egenskapen att tillhöra samma Värld (E), så i den meningen har alla x något gemensamt, något med varandra att göra, men E-teorin måste förstås kännas till för att den (E-teoretiska) egenskapen överhuvudtaget ska ha någon betydelse, följande kan allmänt konstateras gälla:

 

För x medvetna x’ har egenskapsmässigt (större eller mindre, men inte 0) betydelse för x (beroende på hur x’ tolkas/uppfattas) just genom att x’ är medvetna, finns i x sinnessfär.

 

För x omedvetna x’ har egenskapsmässigt 0 betydelse för x om x’ endast är en tanke, om x’ däremot, bortom x tanke, sinnessfär, existerar och positivt eller negativt påverkar x, så har x’ (förstås) egenskapsmässig betydelse (≠0) för x, om x så är omedveten eller medveten om x’; Om (för x omedvetna) x’ inte påverkar x, har x’ 0 betydelse för x; För x omedvetna x’ vilka (förstås) eventuellt kan bli medvetna för x (primärt beroende på x tankekapacitet, ju högre desto fler x’ kan bli medvetna för x, och vice versa).

 

Är detta en platonistisk(/empirisk) sanning, evig sanning? Kan frågas som inledning till det påföljande:

 

Existerar det ”tankar”/fenomen vilka inte kan tänkas, särskilt rörande eventuell empiri? Ja, E-teorin definierar fenomen obegripliga för tanken, till exempel (mx-)attraktionen, att stötande mx överlämnar riktningsinformation till stötta mx och ”hopp”-egenskapen (att mx inte är (platt inte existerar) i några positioner mellan två positioner). För tanken kan simpliciter inte se hur detta skulle vara möjligt, den kan endast resonera sig fram till det, till exempel då genom resonemanget som för till ”hopp”-slutsatsen. Att utifrån det, utifrån en teori, spe-cifikt här då E-teorin, dra slutsatsen att det (bortom teori) existerar platonistiska fenomen, eller här då empiriska fenomen (vilka tanken inte förmår tänka) är dock att dra det för långt i enlighet med Up’’/FT, vilka definierar att tanken, teori inte kan nå utanför sig själv, prin-ciper vilka förstås kan anses falska, seriöst genom någon form av rigorös argumentation för det, alltså för att tanken kan nå utanför sig själv. Det hela kan kokas ned till argumentation för eller emot Up’’/FT, vilket per se visar på att det blott och bart handlar om tankar, an-taganden.

 

Med vilket det handlar om att ha den bästa, mest rationella, argumentationen, och vad gäller det kan särskilt hänvisas tillbaka till avsnit-tet: Lite mer om Fundamental logikens innebörd, i Tillägg II.

 

Up’’/FT förutsätter särskilt Up, Up och även Ia och Ib som mer genuint (än de mer utarbetade Up’’/FT) kan hävdas vara platonistiska(/-empiriska) (redan berört), men även om det (rationellt) är omöjligt att se dessa principer vara falska, så är det likafullt inte frågan om några platonistiska x, utan om antaganden:

 

Tanken gör sina antaganden i sin tankesfär, sinnessfär, byggande på, varande erfarenheten, tankarna:

 

tankar ® tankar.

 

Platonism(/”realism”) förutsätter särskilt följande:

 

empiri ® tankar ® tankar.

 

Vilket simpliciter är ett oförsvarligt (irrationellt) ad hoc antagande, vilket förutsätter att tanken kan nå utanför sig själv (då i strid mot Up’’/FT), att tanken så att säga kan sticka huvudet utanför sin sinnessfär/sinnesbubbla, erfarenhet, tanke, och se att, visst, där existerar en empiri(/platonistiska x), nej, det är simpliciter omöjligt, tanken kan inte komma utanför, bortom sin sinnessfär/sinnesbubbla, erfarenhet, tanken/sinnet kan inte komma bakom/bortom sin erfarenhet, utan sitter så att säga fast i den (i sin erfarenhet), innesluten i den, varande den, och inget annat. Ses, erfars en bil till exempel, så går det inte att träda ut ur den erfarenheten och se vad som döljer sig bakom den (erfarenheten, om något), utan det är endast erfarenheten av en bil som kan erfaras, inget mer, (ingen genuin existens, vad det nu än kan vara) bakom den (bil)erfarenheten (kan erfaras).

 

 

 

De Fundamentallogiska principerna

 

Det generella axiomet (Up, med sina direkta implikativa identiteter (Ip/Kp/Up’))

 

Up) x=y=[unikt x]; [{x’}Îx]=[{x’}Îy]:

 

Ip) x=x=[unikt x]; [{x’}Îx]=[{x’}Îx].

 

Kp) x≠y; [{x’}Îx]≠[{x’}Îy].

 

Up’) ¦(x)=x.

 

Den generella slutledningsregeln (Implikativ identitet)

 

Ii) x=x’; x’Îx intensionalt.

 

Teorem

 

T1) Intet=egenskapslöshet existerar (överhuvudtaget) inte; Intet (som begrepp) är en absurd p-superpositionalitet:

 

Up’’) x={x’}:

 

x≠{x’}±q (holism/meridioism existerar inte (annat än (eventuellt) som irrationella begrepp i tanken)):

 

FT) Oavgörbara/oberoende (icke-axiomatiska icke-framledningsbara, holistiska) satser x’=qÎ[teori x] existerar inte.

 

T2) E=Världen=∞*; ∞*=[minsta infinitet (i alla riktningar)]:

 

x<∞*; x≠E; xÎE (® alla x(≠E) är finita; Möjliga x=E existerar alltid, är eviga (=∞*)).

 

 

”Empiriska” axiom

 

1) E kan endast starta E-kontraktioner (ytterst skapande mx (minsta x), E kan inte (lokalt) ”tända virtuella partiklar (”mx”)”).

 

2) mx är ”döda” inte särskilt avancerade ting.

 

Up’’’) x’=y’; [{z}Îx’Îx]=[{z}Îy’Îy] (lika är lika i olika x).

 

4) mx äger attraktionskraft (för att hålla ihop mer fast).

 

5) Stötande mx ”överlämnar riktningsinformation” till stötta mx, att någorlunda ”hoppa” i ett stötande mx ”hopp”-riktning.

 

 

 

Tillägg III

 

De två viktigaste principerna i detta arbete Up och T1 blott definierar (elementär) fysik, en fysik som (vidareutvecklad) kraftigt avviker från vad som konventionellt antas, vilket närmast gör det omöjligt att förbigå Fysiken med tystnad, skulle snarast vara arrogant.

 

En sak inte nämnd tidigare är att Fysiken särskilt antar ”stilla” x i ”ren” rymd fortsätta röra sig i all oändlighet om x får en puff som får x att börja röra sig, särskilt då ”mx”. Vilket förstås inte gäller i enlighet med E-teorin, på grund av ”hopp”-egenskapen; Särskilt eftersom Fysiken ju också (i strid mot detta) antar att Allt rör sig med c (ljushastigheten) i enlighet med relativitetsteorierna.

 

En annan konstighet i Fysiken är att den blott tar vinklade (krock)rörelser för givna, inte förklarar varför till exempel en biljardboll (enligt ”empirin”) rör sig i olika vinklar beroende på hur den träffas (av en annan biljardboll), vilket då E-teoretiskt förklaras av Fr-rörelsens rikt-ning (FrÎx) och hur Fr-rörelsen attraktionsmässigt påverkas av residualen (Îx) till Fr-rörelsen och att stötande mx överför riktningsinfor-mation till stötta mx; Grundläggande är det hur krockar mellan ”mx” ser ut, är definierade, som förklarar (stöt)rörelse, den går inte (ratio-nellt) att förklara, se på ur något helhetsperspektiv, utan det måste ned på ”mx”-nivå, och (givet ”empirin”) ges en förklaring av hur kroc-kande ”mx” rör sig (efter en krock), men där är Fysiken tyst, talar särskilt inte om att någon informationöverföring (mellan krockande ”mx”) sker, vilket den däremot talar om när ”mx” existerar på avstånd från varandra (”(kvant)sammanflätning”), och kan ”mx” ”tala” med varandra på avstånd, så kan de förstås också ”tala” med varandra nära varandra, till exempel då vid en krock. Så däri ligger kanske den Fysiska förklaringen, även om då detta med att ”mx” kan ”tala”, ”kommunicera” med varandra E-teoretiskt är absurt, det endast under (förmodat) ”empiriskt” tvång antas att krockande mx (vilka ”hoppar” in i varandra) ”talar” med varandra, det dock definitivt inte på avstånd från varandra.

 

Även den Fysiska mystiska/holistiska växelverkan kan återigen nämnas, vilken då definierar ”mx” kunna attrahera varandra utan att själ-va äga någon attraktionskraft, vilket rationellt förstås betyder att det måste handla om att mx rent fysiskt kan greppa tag i varandra, sär-skilt genom att sända ut satelliter (a) vilka kan greppa tag i andra mx och dra dem mot (moder-)mx, vilket Fysiken då inte heller, åtmin-stone inte bokstavligt, antar det handla om, varför det då handlar om holism(/mysticism).

 

Det är partikelbegreppet som ger upphov till problematiken kring mx, men alternativet är att allt som hör ihop verkligen hör ihop, är ett, ett kontinuerligt ett, eventuella tomrum mellan ”mx” är ett med ”mx”, det handlar om förtjockning och förtunning (i ett homogent/konti-nuerligt ”fält”), vilket givet mv-begreppet betyder att mv flyter in i eller ut ur varandra, eller för mer kompakt än mv, att detta mer kom-pakta flyter in i eller ut ur varandra, och detta kompakta är (rationellt) simpliciter skilt från varandra om det är skilt från varandra, är inget annat än skilda fenomen, skilda x (ytterst mx(/”mx”)), så, nej, partikelbegreppet går rationellt inte att överge; Det att mv eller mer kom-pakt än så flyter in i eller ut ur varandra kan givet partikelbegreppet ses ske i rymdkontraktioner, i eventuella instabila mx och vid fullbor-dan, när (stabila) mx upplöses i mv (vid klyvning (av mx) eller avsöndring (från mx)).

 

 

Allt kan ta sin början i Ia och Ib

 

Vilka mer allmänt kan definieras:

 

((x,y,z,.. ® å,ä,ö,..)).

 

Alltså x,y,z,.. kan eventuellt ge å,ä,ö,...

 

Om x antas kunna vara Intet, så inställer sig direkt T1-frågan om x=Intet kan ge y≠Intet, och vice versa. Intet som rationellt är egenskaps-löst, ingenting, annars är ju Intet något, något med (karaktäriserande) egenskaper:

 

Intet=egenskapslöshet.

 

x=egenskaper; x≠Intet (åtminstone en egenskap (”egenskaper”<1, till exempel en halv egenskap, är en egenskap (eller två))).

 

Intet som (per definition) inte ens äger egenskapen (att vara) ingenting(/egenskapslöshet), men förstås är ingenting (äger egenskapen eg-enskapslöshet) som varande ingenting, och med det är/definierar en absurd p-superpositionalitet, vilket då definierar T1.

 

T1 som vidare då definierar E (T2), E i vilket Ia och Ib förstås gäller, men då utan att x=Intet kan gälla i E (givet T1), utan ytterligheterna definieras av 0 (tomrum):

 

0 ® x.

 

Om x=0, så är 0 (oförändrat) simpliciter 0:

 

(0 ® 0)=(0=0), vilket kan allmäniseras: (x ® x)=(x=x).