En annan konstighet i Fysiken är att den blott tar vinklade (krock)rörelser för givna, inte förklarar varför till exempel en biljardboll (enligt ”empirin”) rör sig i olika vinklar beroende på hur den träffas (av en annan biljardboll), vilket då E-teoretiskt förklaras av Fr-rörelsens rikt-ning (FrÎx) och hur Fr-rörelsen attraktionsmässigt påverkas av residualen (Îx) till Fr-rörelsen och att stötande mx överför riktningsinfor-mation till stötta mx; Grundläggande är det hur krockar mellan ”mx” ser ut som förklarar (stöt)rörelse, den går inte (rationellt) att förkla-ra, se på ur något helhetsperspektiv, utan det måste ned på ”mx”-nivå, och (givet ”empirin”) ges en förklaring av hur krockande ”mx” rör sig (efter en krock), men där är Fysiken tyst, talar särskilt inte om att någon informationöverföring (mellan krockande ”mx”), vilket den däremot talar om när ”mx” existerar på avstånd från varandra (”(kvant)sammanflätning”), och kan ”mx” ”tala” med varandra på avstånd, så kan de förstås också ”tala” med varandra nära varandra, till exempel då vid en krock. Så däri ligger kanske den Fysiska förklaringen, även om då detta med att ”mx” kan ”tala”, ”kommunicera” med varandra E-teoretiskt är absurt, det endast under (förmodat) ”empiriskt” tvång antas att krockande mx (vilka ”hoppar” in i varandra) ”talar” med varandra, det dock definitivt inte på avstånd från varandra.

 

Även den Fysiska mystiska/holistiska växelverkan kan återigen nämnas, vilken då definierar ”mx” kunna attrahera varandra utan att själ-va äga någon attraktionskraft, vilket rationellt förstås betyder att det måste handla om att mx rent fysiskt kan greppa tag i varandra, sär-skilt genom att sända ut satelliter (a) vilka kan greppa tag i andra mx och dra dem mot (moder-)mx, vilket Fysiken då inte heller, åtmin-stone inte bokstavligt, antar det handla om, varför det då handlar om holism(/mysticism).

 

Det är partikelbegreppet som ger upphov till problematiken kring mx, men alternativet är att allt som hör ihop verkligen hör ihop, är ett, ett kontinuerligt ett, eventuella tomrum mellan ”mx” är ett med ”mx”, det handlar om förtjockning och förtunning (i ett homogent/konti-nuerligt ”fält”), vilket givet mv-begreppet betyder att mv flyter in i eller ut ur varandra, eller för mer kompakt än mv, att detta mer kom-pakta flyter in i eller ut ur varandra, och detta kompakta är (rationellt) simpliciter skilt från varandra om det är skilt från varandra, är inget annat än skilda fenomen, skilda x (ytterst mx(/”mx”)), så, nej, partikelbegreppet går rationellt inte att överge; Det att mv eller mer kom-pakt än så flyter in i eller ut ur varandra kan givet partikelbegreppet ses ske i rymdkontraktioner, i eventuella instabila mx och vid fullbor-dan, när (stabila) mx upplöses i mv (vid klyvning (av mx) eller avsöndring (från mx)).

 

 

Allt kan ta sin början i Ia och Ib

 

Vilka mer allmänt kan definieras:

 

((x,y,z,.. ® å,ä,ö,..)).

 

Alltså x,y,z,.. kan eventuellt ge å,ä,ö,...

 

Om x antas kunna vara Intet, så inställer sig direkt T1-frågan om x=Intet kan ge yIntet, och vice versa. Intet som rationellt är egenskaps-löst, ingenting, annars är ju Intet något, något med (karaktäriserande) egenskaper:

 

Intet=egenskapslöshet.

 

x=egenskaper; xIntet (åtminstone en egenskap (”egenskaper”<1, till exempel en halv egenskap, är en egenskap (eller två))).

 

Intet som (per definition) inte ens äger egenskapen (att vara) ingenting(/egenskapslöshet), men förstås är ingenting (äger egenskapen eg-enskapslöshet) som varande ingenting, och med det är/definierar en absurd p-superpositionalitet, vilket då definierar T1.

 

T1 som vidare då definierar E (T2), E i vilket Ia och Ib förstås gäller, men då utan att x=Intet kan gälla i E (givet T1), utan ytterligheterna definieras av 0 (tomrum):

 

0 ® x.

 

Om x=0, så är 0 (oförändrat) simpliciter 0:

 

(0 ® 0)=(0=0), vilket kan allmäniseras: (x ® x)=(x=x).

 

Om x0, så finns två tolkningsalternativ, skapelse (i rymdkontraktioner, givet E-teorin), eller falsk implikation, ”0” implicerar x, ex ante kanske y(0) ses implicera x, men efter revidering (ex post) ”0”. Här är det lätt vilja se ”0” vara Intet, men givet T1 är det frågan om 0.

 

x ® 0.

 

Kan tolkas på tre sätt, antingen som att x(0) fullbordas (x övergår i att vara tomrum), eller att x implicerar ”0”, x ex ante kanske sågs im-plicera y(0) men ex post konstateras implicera ”0”(=0 givet T1, y0 var falskt), eller att x (platt) inte implicerar något.

 

x ® y; x,y0.

 

Vad gäller detta gäller då att ett eller flera (olika) x kan implicera ett eller flera (olika) y, eller kanske inget y, med vilket y förstås är 0 (x ® 0 i den tredje meningen):

 

Tolkning/definition är oerhört viktigt, formler definierar inte sig själva (vilket inte minst visas av att föregående ”enkla” relationer inte är så ”enkla”, detta om än mer så att säga i början, givet en (antagen) grund kan det sedan vara lättare, definitionen mer eller mindre ”ge sig självt”, se vidare det påföljande).

 

Sedan kan det då specificeras ytterligare, särskilt då vad gäller Up med sina implikativa följder, och vad gäller E.

 

Givet E (särskilt efter antagande av T2) är det inte så svårt att komma vidare i en (E-)definition. Men om E inte förutsätts? Ja, något mås-te förutsättas, annars är det simpliciter omöjligt att definiera något. Men om man nu inte har E, hur då göra?

 

Ja, till exempel Principia Mathematica ställer då upp 2-7 (se det avsnittet), som självklart, eller intuitivt giltiga, i empirin (förutsätts de inte vara giltiga i empirin, så är de förstås inte det (givet att det som antas också antas, menas), med vilket de förstås är empiriskt värde-lösa, eftersom det vetenskapligt viktiga är vad som (eventuellt) empiriskt gäller, icke-empiri, rent abstrakt, är mer för nöjes skull). Vilket redan avhandlat det är oerhört svårt se någon relevans i, särskilt om de antas förutsätta N, vilket de då antas förutsätta, eftersom N då uppenbart inte har det minsta med ”empirin” (den ”empiriska” erfarenheten) att skaffa (det finns absolut inget i den som säger att x är sant om y är falskt, och vice versa, annat än då vissa människor som hävdar det), och har N inte det så är sannolikheten knappast stor för att N skulle ha med empirin (det eventuella korresponderande mot ”empirin”) att skaffa.

 

Fysiken söker mer direkt gå på den ”empiriska” erfarenheten, men nyttjar i det förstås tolkningsprinciper, särskilt viktigt förutsätts att det uttolkade (x) är det uttolkade (x, en ”Ip”-princip). Matematiken är vidare ett viktigt uttolkningsinstrument för Fysiken, vilket (förstås) gör Fysiken till något väldigt (rent) abstrakt: E-teoretiskt, om det existerar (förutsätts existera) ett kluster av mx (inkluderande mx egenska-per, till exempel då attraktionskraft, eller att mx kan stöta till varandra), så gör det blott det, det går inte matematiskt att ”räkna” med/på mx, för det måste matematiken (eller någon annan tolkningsgrund) förutsättas, vilket förstås ställer frågan om matematiken ”räknar” rätt med mx? Vilket den antingen (oseriöst) ad hoc kan antas göra, eller så får (mx-)matematiken (seriöst) sökas testas mot ”empirin”. Mate-matiken kanske räknar fram att y gäller givet x (x ® y), i vilket fall det ”empiriskt” förstås får sökas kontrolleras att (motsvarande) y (”empiriskt”) blir utfallet om (motsvarande) x (”empiriskt”) gäller. Och matematiken kan (”empiriskt”) börja litas på om det verkar som att x ® y ”empiriskt” utfaller varje gång x föreligger. Ja, matematikens tillförlitlighet är rationellt helt avhängig att dess resultat ”empi-riskt” kan kontrolleras. Per se har matematiken inget som helst värde, eftersom den grundar sig på ren abstraktion (särskilt på ett antagan-de av existens av superkloner (i strid mot Up’, men även intuitivt är existens av superkloner (olika identiska x) fullständigt absurt)).*

 

__________

* Även om det finns fall i vilket det rationellt i enlighet med Up’’’ kan antas gälla, ett exempel: I enlighet med E-teorin ”väger” x vilka består av exakt samma antal mx exakt lika (som kluster av mx ({mx}), eftersom mx är exakt lika), med vilket det förstås är rationellt att (i enlighet med Up’’’) definiera dessa x ”vikter” vara identiska, vara en och samma ”vikt”, trots att dessa ”vikter” ({mx}) förstås existerar på olika platser, är olika.

 

Lite mer rörande egenskaper

 

När erfarenheten/tankarna, x, tittas på så kan den/de sökas beskrivas, y, vilket just är att beskriva x, är att rada upp karaktäriserande egen-skaper, x’, för x:

 

x ® x’Îy.

 

För att (extensionen) y ska ha något med x att skaffa, så måste y intensionalt innehålla x’. Och y beskriver x exakt om y inkluderar alla x x’ (egenskaper), vilket är möjligt för enklare tankar, till exempel för 0* och p:

 

x=[icke-utsträckning (utan position)] ® [icke-utsträckning (utan position)]Î0*=y ® x=y.

 

x=[icke-utsträckning med position] ® [icke-utsträckning med position]Îp=y ® x=y.

 

Detta givet att 0* (en egenskap per se) och p (två egenskaper per se) ses per se, det så att säga inte tänks kontextuellt kring 0* och p, vil-ket tanken närmast obönhörligt (implikativt identiskt) vill, vilket i så fall tillför ytterligare egenskaper till 0* och p. Vad gäller 0* kan tan-ken (rekonstaterat) vilja se 0* existera överallt och ingenstans, vilket förstås förutsätter att 0* inte är fixerat, äger position, vilket 0* prin-cipiellt gör om 0* är omgivet att Intet (0*=p som omgivet av Intet), utan för ett ”dynamiskt” (”fritt”) 0* måste följaktligen 0* inte vara omgivet av Intet. Givet detta är en position då något fixerat, på vilket sätt fixerat om p inte är omgivet av Intet? Ja, givet E-teorin handlar det blott om definition, ett p kan till exempel (rekonstaterat) definieras (någonstans) där ®  slutar, p är givet T2 rent tankegods, inte något som existerar (per se, som p i ”rymdväven”) motsvarande (de facto existerande) mx.

 

Hursomhelst, så är då detta med egenskaper något som kan ses, definieras (tänkas) mer brett, eller mer smalt (ikring), och detta då redan för de ”enklaste” fenomen (x). Så att x=y, fenomen=beskrivning, är mer undantag (än något vanligt förekommande). Och det att x={mx} i enlighet med E-teorin, gäller förstås i snävaste mening för mx-manifesterade x, men säger i vidare mening förstås inte så mycket. En människa till exempel är socialt och för sig själv väldigt mycket mer än en hoper mx, även om det förstås inte handlar om något holistiskt (utan om tankar(={mx}), som inte bara tänker på just mx, utan ”spånar” vidare, om kanske (irrationell) holism, att människan kanske verkligen är något mer än blott ett kluster av mx (vilket hon rationellt då inte är (Up’’))).

 

Detta ”obestämda”, kanske värt att nämna, har ingen betydelse för Up, olika x är ett unikt x om ”de” äger exakt, identiskt samma egen-skaper om detta antal egenskaper så är bestämt (”komplett” (per definition)) eller obestämt (”inkomplett” (per definition)).

 

 

Utan ”empiri”

 

Antas ”empirisk” erfarenhet inte föreligga, särskilt då syn (”ögon”), hörsel (”öron”), lukt (”näsa”), smak (”tunga”), känsel (med fingrar till exempel), men att något ändå upplevs, erfars, så kan tanken (förstås) spinna, resonera vidare utifrån detta något. Något som (förstås) kan karaktäriseras, definieras, med vilket egenskapsbegreppet (omedelbart) är för handen, definierat. Och Intet/T1-frågan (Intet - Något) är närmast omedelbart för handen den också. Detta med vilket (förstås) en E-teori är påbörjad.

 

Utan ”empiri” måste tanken (förstås) helt lita på sin egen förmåga, någon ”empiri” ger ingen vink. Vilket när E-teorin definierar mx då för in på vad som ska definieras gällande mx-stötar och mx-attraktion, givet att mx-rörelse förekommer, vilket tanken givet Up’’ direkt kan sluta sig till vara möjligt, för ett statiskt (fixerat, helt stilla) kluster av mx definierar ingen rörlig tanke, ja, i så fall en holistisk tanke (tankarna svärmar (eteriskt) som icke-mx runt mx), men det kan då alltså uteslutas i enlighet med Up’’:

 

mx-rörelse är möjlig existens.

 

Olika mx kan allmänt hålla ihop på tre sätt:

 

1) Inte alls.

 

2) Genom attraktion.

 

3) Genom ”(änter)hakar”.

 

3 definierar mx vara väldigt avancerade, särskilt som väldigt små, ja, som väldigt små är det helt enkelt orimligt att mx kan kasta ut ”än-terhakar” (fästa vid en ”lina”, som (moder-)mx sedan kan ”hala in”), eller att mx kan sända ut ”hakar” (utan ”lina” mellan ”haken” och (moder-)mx), väldigt långt, om ens överhuvudtaget. En närmast komisk bild framträder av mx som kastar/sänder ut små ”(änter)hakar” vilka drar i ett (stort) x (genom att haka tag i mxÎx). Bilden av blott attraherande mx i fall 2 är åtminstone inte så plottrig (utan ren). Men detta med en ”osynlig hand” som för mx mot varandra? 1 utesluter att mx kan hålla ihop mer fast, mx existerar i det fallet eventuellt blott sida vid sida (om mx är neutrala), utan att varken attrahera eller repellera varandra, mx kan så att säga lika mycket vara tillsammans som vara ifrån varandra. Relationen mellan (många) olika mx kan i det (neutralitets)fallet (då) liknas vid lösan sand.

 

Om 1-3 alla utesluts, så finns inga olika x/mx, utan endast ett (stort) homogent x, vilket drar ihop sig (kontrakterar) eller dras ut (expan-derar). Men tittas det mer specifikt på detta, särskilt på två lika stora områden (tillräckligt nära varandra) på en ”sträng” mellan två posi-tioner, så gäller givet T1 (att inget kan uppstå ur eller övergå i Intet) om dessa två områden rör sig in i varandra (vid kontraktion) att de (superpositionellt) sammansmälter med varandra till ett (mer kompakt) område, och omvänt (vid expansion) att nya (mindre kompakta) områden ”föds” när dessa nya områden så att säga dras ut ur det mer kompakta området, när det mer kompakta området delas upp i flera (mindre kompakta) områden. Så det handlar trots allt om olikheter, om olika fenomen, särskilt i det senare fallet när ett område blir flera, med vilket tanken på ett enda homogent x (rationellt) kan uteslutas, kvarligger gör endast möjligheten att det så att säga går (långa) trådar (eller ”linor”) mellan olika mx, med vilket det hela i princip är tillbaka i 3, vilket om det och att mx kan sända/kasta ut ”hakar” utesluts, förstås överlämnar åt alternativ 1 eller 2.

 

Det kan frågas om tankar är tankar om 1 (neutralitetsfallet) gäller (repellerande mx håller förstås definitivt inte ihop), eller är de i det fal-let ”lösan sand”, vilka inte (koncentrerat) håller ihop, ”vilka” helt enkelt inte är tankar? Dessutom, om 1 antas, så måste mx-rörelse för-klaras av att stötrörelser uppstår i rymdkontraktioner, stötrörelser vilka sedan per sannolikhetsteori klingar av, tills alla (icke-fullbordade) mx är helt stilla. Med antagande av 2 finns hela tiden en ”motor” som kan hålla mx-rörelse i gång. Dessutom, om ”empirin” för en kort stund förutsätts, så talar den definitivt för 2, att det skulle vara ”(änter)hakar” som till exempel håller ihop Solsystemet (genom långa ”linor” mellan mx, eller genom att mx sänder/kastar ut ”hakar” vilka drar i andra mx (och vilka sedan eventuellt återvänder till (moder-)mx)) är blott bara absurt. Nej, 2 är det enda rationella alternativet, både utan och med ”empirin”, starkare med ”empirin”.