Med känsligt MI behöver h endast vara tillräckligt högt för att c* ska anses vara avgjort existerande (eller inte). h som definieras av 2pr¦, där r är armens längd (radien) och ¦ frekvensen, vilken är =1 om armen gör ett varv på en sekund. Antag det senare, och en 1000 meter lång arm, då är h ungefär 6 300 m/s, vilket borde vara (mer än) tillräckligt för att avgöra frågan. Och c* skulle variera, utan tvekan.

 

Stötestenen är om ljus attraheras, eller inte, fundallogiskt attraheras(/kröks) ljus, fysikens reella antagande att ljus inte gör det, finns det simpliciter inget fog för, är simpliciter irrationellt; En märklighet i kontexten är att fysiker faktiskt antar ljuset kunna krökas, men inte till-räckligt mycket menar de, för att förklaras icke-relativistiskt (”Newtonskt”)? Ja, men de facto förekommer ju ingen c*-variation (se refe-rensen), vilket om ljuset kröks, betyder att det kröks fullständigt (fullständigt ”klistras”), så vad då inte tillräckligt mycket? Det kan inte krökas(/”klistras”) mer än fullständigt.

 

** Alväger, T; Farley, F. J. M; Kjellman, J; Wallin, L. (1964), "Test of the second postulate of special relativity in the GeV region", Phy-sics Letters, 12 (3): 260–262, visade att ljus inte kan ”knuffas” att äga högre hastighet än c, vilket kan tolkas relativitetslogiskt, men vars rationella tolkning är att ljusalstring är en oberoende process, vilken alltid sänder ut ljus med hastigheten c oberoende av ljusalstrarens hastighet, och med det inte på något sätt verifierar relativitetsteorierna.

 

^ MI:s attraktionsfält torde vara för svagt för att kunna ”klistra” fotoner, även om fotoner är små partiklar, och därmed torde vara lättat-traherade (en tänkbar denna MI-”klister”-effekt motverkande kraft, är ljusets interna attraktionskraft, vilken tenderar att hålla ihop ljuset, men den är knappas att räkna med den heller, så ”tunt” som ljuset är).

 

 

Appendix III

Lite Na-logik

 

Givet Na (x « y) följer direkt till exempel, Na gäller obetingat (som antaget axiom), då måste simpliciter följande gälla, symmetriskt omvänt också:

 

x,y=(x « y),(x ® y),(y ® x).

 

Av dessa sex satser (formler) är x=(y ® x) ofta (explicit) utdefinierad i Na-logik (se till exempel (.1) i fotnot ^). En formel inte att för-växla med IV, som givetvis definierar flera olika y, vart och ett, kunna implicera x. Na-logiskt är det endast ett y, nämligen då y i Na, vilket kan implicera x.

 

Givet Na och Motsägelselagen ((x Ù y)’) följer rekonstaterat direkt att:

 

x’=y, y’=x:

 

(x ~ y)=(y’ ~ x’)(=(x ~ y)); ~=®(, ¬), «, Ù, Ú.*

 

Vidare gäller till exempel:

 

(x’ ~ y’)=((x’ ~ x’) ~ y’); ~’=/≠~, Up’, i Na-logiken kallas motsvarande Up’ tautologi(principen): (x ~ x)=x, eller vice versa:

 

(x’ ~ y’)=((x’ ~ y) ~ x) (en aspekt av detta är (.3) i fotnot ^).

 

Eller utgående ifrån att (x ~ y)=(x ~ y) (vilket tautologiskt gäller i enlighet med ovan), så gäller till exempel att:

 

(x ~ (y ~’ y))=((x ~ y) ~’’ (x ~ y));  ~’’=/≠~,~’:

 

(x ~ (y ~’ z))=((x ~ y) ~’’ (x ~ z)); z=y; Na (en aspekt av detta (Dp-logiska) är (.2) i fotnot ^).

 

(x « y) ® x Ú y; (x Ù y)’ ® x Ú’ z, utan x Ú y gäller alltså (LoT), vilket betyder att om Na-logik definierar fler än två variabler, så är det endast skendefinition, för givet Na är det givetvis endast två variabler (x och y) som är relevanta, alla x’ kan definieras =y,** givet vilket till exempel vidare gäller, primärt givet att (x ~ y)=(x ~ y) och Up’:

 

(x ~ y)=((x ~ y) ~’ y)=((x ~ y) ~’ (y ~’’ y)):

 

(x ~ y)=((x ~ z) ~’ (y ~’’ z)) (Fp-logik(/-framledning)).

 

Mer specifikt gäller:

 

(x ® y)=((x Ú y) ® y); LoT ® (x ® y)=((x Ú y) ® (y Ú y)):

 

(x ® y)=((x Ú z) ® (y Ú z)) (motsvarande (en aspekt av) Fp).

 

(x Ú y)=(y Ú x); LoT ® (x Ú (y Ú y))=(y Ú (x Ú y)); LoT:

 

(x Ú (y Ú z))=(y Ú (x Ú z)) (fundallogiskt är det inte ens givet att (x Ú y)=(y Ú x), så detta längre uttryck är fundallogiskt än mindre givet).

 

y=(x Ú y); LoT ® (y ® y)=((x Ú y) ® (x Ú y)):

 

(y ® z)=((x Ú y) ® (x Ú z)) (också motsvarande Fp, identisk med den föregående Fp-principen (formeln) särskilt givet LoT).

 

Nämnas kan, att med dessa två senare formler har alla grundformler i den logiska urkunden Principia Mathematica av A. N. Whitehead och B. Russell (andra utgåvan 1927) definierar här definierats, de övriga är: (x Ú x) ® x, x ® (x Ú y), (x Ú y) ® (y Ú x) och förstås Na, som Principia motsvarande definierar: x ® y, vilket inte definierar någon Dln rekursivitet, utan för det måste Na gälla, se vidare nedan. Principia kallar dessa formler axiom, vilket de förstås inte är i enlighet med det föregående, de följer således alla av Na, även tautologi-axiomet, eftersom x och y är/antas vara unika i enlighet Na, de antas alltså inte vara några superkloner, för att använda det uttrycket (det kan även talas om redundans), med vilket (x Ú x) ® x evident gäller, och det symmetriskt omvända kan nyttjas för analytiskt ändamål.

 

Na-logiken definierar ofta irrationellt svagare med ® eller « istället för =, exemplifierat av hur Principia definierar, vilket allmänt helt enkelt beror på att de tror sig om att definiera mer komplicerade relationer än vad det de facto är frågan.

 

En annan lite kul Na-logisk observation är att x inte kan definieras bort, är x antaget så är det (Na-logisk platonism):

 

x,y=Na=y’,x’.

 

x=x’ eller x’=x gäller alltså, x kan inte definieras bort, icke-x är x, och vice versa (vilket också är evident direkt i enlighet med Na; Gäller y/x så gäller superpositionellt också x/y (x « y, superpositionellt definierat, givetvis: y=x, x=y (så det gäller att veta vad som definieras, annars kan detta förstås tolkas definiera kontradiktioner))),*** vilket förstås särskilt gäller för Na: (x « y)’=(x « y).

   

Gödels ofullständighetsteorem kan Na-logiskt enkelt också bevisas (Na-logiskt) gälla, iterativt givet Na gäller för Na-logiska x,y-par:

 

(x,y) « (x,y)’.

 

Vilket om x,y definieras vara (ett) avgörbart (x,y-par), definierar (x,y)’ vara (ett) oavgörbart (x,y-par), säg paret z,å, i vilket varken z eller å är avgörbart, för om antingen z eller å är avgörbart, så är förstås också å respektive z (principiellt) avgörbart i enlighet med Na, utan z och å är strikt oavgörbara, som (x,y)’-paret till det alltså avgörbara x,y-paret; Varje avgörbart x,y-par äger i enlighet med Na ett korre-sponderande oavgörbart x,y-par(=(x,y)’).

 

Ja, så där kan det fortsätta. Närmast det blotta Na definierar oerhört mycket, en någorlunda fullödig världsbild, särskilt om formlerna tol-kas mer fritt, till exempel ”Kontrapositionen”, om den mer fritt tolkas: (x ® y)=(y’ ® x’) (om x ger (implicerar) y, så ger icke-y icke-x), inte tolkas som: (x ® y)=(x ® y), vilket förstås inte säger ett dugg mer än det (att x ger y), men det är förstås vad Kontrapositionen strikt formalistiskt definierar, och inte ett dugg mer. Denna vidare, mer fria tolkning Na-logiker gör, är väldigt ad hoc. Och kommer sig av att dom ser x, y, y’ och x’ alla som olika fenomen, vilket det alltså inte är frågan om, utan x=y’ och y=x’, det handlar alltså endast om två fenomen, inte fyra, en tolkningsmässig glidning som är lätt att göra, om det blott ses till tecknen, det gäller att veta vad tecknen betyder också. Och det gör Na-logiker helt enkelt inte, vilket förklaras av att Na i Na-logik mer är implicit definierat i bakgrunden (Na brukar mest bara nämnas i förbifarten genom hävdandet/antagandet av att x äger en negation), Na är inte explicit definierat som Na, även om Na givetvis är den fundamentala principen, det fundamentala axiomet, i Na-logik, för om inte det antas, så finns helt enkelt ingen (ömsesi-dig, Dln) bindning mellan x och y, och det hela övergår i princip i fundallogik.**** Det är denna implicita icke-explicitet av Na vilken tillåter denna glidning, denna differens mellan Na-logisk formalism och Na-logisk tolkning. Na nyttjas Na-logiskt aldrig direkt som i fö-regående definitioner, utan är mer en diffus ledstjärna för Na-logiker, trots att det de facto är ett väldigt kategoriskt axiom, ja, det över-huvudtaget mest fundamentala axiomet i Na-logik, något som Na-logiker då inte riktigt ser, annars skulle de självklar direkt nyttja Na, med vilket Na-logik inte minst skulle bli vansinnigt mycket enklare, än alla tillkrånglade metoder och slutledningsregler som Na-logiker idag tar till för sina slutledningar, vilka (om korrekt definierat) ändå utfaller i precis samma resultat som om Na direkt skulle ha nyttjats.

 

__________

* Ja, Ù-relationer ska egentligen uteslutas, som inkonsistenta, de står i strid mot Motsägelselagen, men det ignorerar Na-logiken, vilket kan exemplifieras med de så kallade De Morgans lagar:

 

(x’ Ú y’)=(y Ú x)=(x Ù y)’(/(y Ù x)’):

 

(x’ Ú y’)=(x Ù y)’.

 

(x’ Ù y’)=(y Ù x)=(x Ú y)’(/(y Ú x)’):

 

(x’ Ù y’)=(x Ú y)’.

 

Den första ”lagen” är ok (Na-logiskt), i enlighet med Motsägelselagen, högerledet som är Motsägelselagen. Den andra ”lagen” står i strid mot Motsägelselagen, är inkonsistent, den definierar alltså y Ù x gälla (i ”högerledet”), vilket då inte gäller i enlighet med Motsägelselag-en. Och det är förstås inte bra att inkonsistenser förs in i Na-logiken, särskilt så grundläggande, men vad ska de göra? Utan Ù-relationen är Na-logiken inte mycket till logik. Vilket den för den delen överhuvudtaget inte är, så antagandet av den (Na-logiskt) kontradiktoriska

Ù-relationen borde rationellt sett vara spiken i kistan för Na-logiken.

 

”Icke-Motsägelselagen” kan, bör väl tilläggas, mycket väl gälla fundallogiskt, alltså att x+y+z+.. (eller definierat med Ù) kan gälla, till och med superpositionellt i enlighet med Ip’’ (dock inte superklonat). Materiellt, som nämnts, dock endast momentant, mx kan endast momentant existera (superpositionellt) överlappande varandra, i vilket förstås den vidare frågan är vad som sker i det fallet: Fullbordas/-klyvs något mx? Hur hoppar de olika mx:en efter denna momentana superpositionalitet? Fundallogiskt gäller Kontradiktionsprincipen (Kp), simpliciter definierande att det inte får definieras något (x’) vilket står i strid mot (kontradikterar) det antaget giltiga eller sanna (x), utan x’ ska förkastas som irrationellt om x’ inte är i enlighet med x, alltså om x’x.

 

** Vilket förstås ställer frågan, varför överhuvudtaget hålla på med denna skenanalys? Ja, annars finns helt enkelt inte mycket logik att definiera, allt är i princip redan sagt/definierat med Na (Na är fundamentet i Na-logik, motsvarande Up i fundallogiken; I Na-logik är id-entitet ett mer löst begrepp, den ser inte Up:s fundamentala rationella betydelse, just rörande identitet, att identitet så att säga är något som (rationellt) kommer först, inte sen, allmänt i (reflexiv) Ip’-mening, men mer fundamentalt förstås i Up-mening, vilken strikt då ute-sluter identitet i Inp-mening (och i Extensionalitetsaxiomsmening, vilket mer är ett konventionellt (matematiskt) mängdteoretiskt axiom än ett Na-logiskt axiom, men i alla fall), och förstås även i Up’’-mening, särskilt holism är något som Na-logiker vill hålla öppet som mö-jlighet, vilken då är utesluten i enlighet med Up’’). Na-logiker vill att analysen ska reducera till x och y, definieras x, y och z, så menar Na-logiker att det handlar om tre variabler, och att det är analysens sak att reducera till x och y, bevisa x,y-förhållandet, vilket förstås Na redan ”bevisar”, men det glöms så att säga bort, eller ses helt enkelt inte, även om det är där mitt framför näsan på dem genom antagandet av Negationen (Na). Se vidare ovan i huvudanalysen i detta appendix vad som sägs rörande detta, särskilt det sista stycket; Na-logiker tror sig allmänt helt enkelt om att bevisa i verkligheten faktiskt förekommande fenomen, vill inte, eller ser inte att denna ”världs” grund simpliciter är Na. Att det till exempel är Na vilket är förutsättning för Gödels ofullständighetsteorem, vilka alla Na-logiker och även an-dra idag ser som en helig graal, vilka uttrycker en djupaste sanning om verkligheten. De ser inte att den verklighet de ser endast är den vansinnigt partikulära Na-logiska ”verkligheten” (de tror sig se (definiera) något mycket mer fundamentalt).^

 

*** Att till exempel definiera =s för att påpeka superpositionalitet, nyttjar inte mycket till, eftersom kontexten som avgör detta alltid finns förhanden. Dessutom så är x identiskt med y, om x=y, om x så endast är reflexivt identiskt med y, eller superpositionellt identiskt med y. ”Trivial” (egen)reflexivitet (i vilket fall då x och y är ett och detsamma (unika) x) handlar det dessutom mest implicit om, i enlighet med Ip’. Superpositionell identitet säger/definierar mycket mer, än reflexiv identitet, vilket inte förtar att antagandet av reflexiv identitet i en-lighet med Ip’ är oerhört fundamentalt, för all analys, utan det antagandet, antagandet av Ip’, är det blott att lägga ned allt kunskapssöka-nde (reflexivitet kan aldrig bevisas, ”bevisbar” reflexivitet handlar i så fall om, om det existerar materiellt identiska (olika) mx-strukturer, vilket det fundallogiskt då kan göra för mindre komplicerade mx-strukturer i enlighet med Ir’).

 

**** Antingen gäller Na, eller så gäller Na inte, i Dln-mening, att x’’=x gäller, vilket kräver att x « x’ (Na) gäller. Om Na inte gäller i Dln-mening, så gäller simpliciter inte Na, och det både i enlighet med (Na-logikens) Motsägelselag och Kp. Na kan inte både gälla och inte gälla, utan antingen gäller Na, eller så inte, ett inte fundallogiskt inkluderande att något alternativ (0) till Na kan gälla, eller så gäller 0; Na-logiken, genom Na, definierar alltid ett alternativ (0) existera till ett x, definierar alltså inte 0-möjligheten som fundallogiken defi-nierar. Detta allmänt genom att Na-logiken ser sig vara en logik för satser(/propositioner) x (och y) oberoende av deras innehåll/intensio-ner, om än inte fullständigt oberoende, utan beroende av de logiska konstanterna(s intensioner), men oberoende av de specifika x-inten-sionerna, de ser existensen av en språklig funktion av logiska konstanter (~) och (språkliga) variabler (x): ¦(~,x), vilken ger logiska svar oberoende av x, en distinktion rationellt omöjlig att upprätthålla, simpliciter eftersom alla intensioner är viktiga, inte bara de logiska kon-stanternas, vars intensioner dessutom kan diskuteras, ja, faktiskt måste diskuteras i varje enskilt fall. Så, 0 kan Na-logiskt eventuellt fin-nas som intension i någon proposition x, men x existerar, är inte 0 (propositionen0, oberoende av dess intension, kanske då 0). Dessut-om definierar även Na-logiken en intensional värld, även om Na-logiker inte riktigt vill se det, utan då vill se sig definiera något mer pro-