|
0 och indirekt bevis av T1
Givet T2 är det mest rimliga att definiera 0 (inget x) vara tomrum ({mv}), eller 0*, de andra begreppen är upptagna, nämligen då punk-ten, kurvan, ytan/planet, volymen, även om det då också är rimligt att anta tom eller ren volym vara 0, se vidare det kommande:
0={mv},0*.
Lp antas i det vidare, det alltså problematiska Lp, resultaten får helt enkelt tolkas: Är de intuitiva, och kan antas vara rationella, eller inte.
Antag:
0≠0*:
0+E≠0*+E; Lp:
E≠E; Up’; 0,0*ÎE:
0=0*; Kp.
Antag vidare:
0*≠E:
0*+E≠E+E; Lp:
E≠E; Up’:
0*=E; Kp.
Vilket är intuitivt, att 0* så att säga spänner ut E=∞*, att 0* så att säga existerar överallt och ingenstans som positionslöst.
Antag vidare:
E’≠E:
E’+E≠E+E; Lp:
E≠E; Up’; E’ÎE; T2:
E’=E; Kp:
0*’=0*.
E’ (icke-E) lägger (adderar) i enlighet med detta inget till E (läggs något (icke-E) till E, så adderar det inget till E), vilket för att verkligen gälla definierar:
A) x±0*=x.*
Vilket definierar 0* vara en dualitet, vilket talar för att 0 ska definieras vara tomrum (≠E), för distinktionens skull.
Nåväl, givet A, antag vidare:
x’=E-x:
x’=0*-x:
IEp) x’=-x (icke-x är identiskt exklusive x, vilket är intuitivt):
x’’=-x’; Lp:
Dl) x’’=x; x=E-x’=0*-x’=-x’.
-x’=x:
Dl’) --x=x; IEp.
Dl respektive Dl’ definierar en väldigt inskränkt form av den så kallade Dubbla negationens lag (x’ är residualen till x (Allt vilket inte är x), vilken om den negeras för tillbaka till x; Även om den konventionella Dubbla negationens lag inte heller är ett under av allmängil-tighet (se tillägget)).
Givet det föregående kan det förväntas att 0* definieras om p:s position exkluderas från p:
0*=p-[p:s position]:
0*=p+p’; IEp, p=[p:s position]:
0*=E=0*.
Det stämde sålunda.
Med vilket vidare Intet kan förväntas definieras om 0*:s icke-utsträckning exkluderas från 0*:
Intet=0*-[0*:s icke-utsträckning]:
Intet=0*+0*’; IEp, 0*=[0*:s icke-utsträckning]:
Intet=0*+0*=0*; Up’.
Det stämde sålunda inte.
Med vilket kan konstateras att yttersta (minsta) existens är 0* (åtminstone 0*(=E) existerar alltid):
T1 är giltigt (och det var ju tur det, föregående formalia håller, i alla fall sett till resultatet).
Sammanfattning
Efter denna definition av 0 som tomrum, allmänt (≤0*(=E), matematiskt idempotent eller inte (givet E-teorin har matematisk definition särskilt att ta hänsyn till E, den får inte definiera matematiska objekt >E)), så är den E-teoretiska fundamentala begreppsapparaten kom-plett, nämligen då 0*(=E=∞*), 0 (tomrum), mx (minsta (materiella) beståndsdelar, minsta (materiellt) x(/fenomen)), x={mx} (x som klus-ter av mx). (De E-teoretiskt rent abstrakta (blott tänkta) p, kurvorna (d(p,p’)), ytorna (en yta som kan definieras: d(d(p,p’),p’’) (en speciell sorts yta)) tillhör matematiken (förstås om de definieras göra det).)
Begreppet 0* är lite fascinerande i att det närmast direkt definierar E, så att säga knyter ihop säcken, är det första och det sista fenomenet, är det minsta och största fenomenet.
Till detta ska förstås den rationella grunden läggas, primärt Up och T1, och sedan förstås T2, som för till slutsatsen att det primärt är E-kontraktioner som primärt skapar mx, och att alla mx är (tidsligt) finita/ändliga, och med det äger en självfullbordande kraft (som får mx att upplösas till ren volym igen (någon gång)). Och sedan kan förstås eventuellt ytterligare antas, särskilt att mx äger attraktionskraft (för att mer beständigt hålla ihop i x), och eventuellt ytterligare, om det skulle tyckas behövas, särskilt i enlighet med ”empirin”.
__________ * Eller mer allmänt så tillför 0=0*=E aldrig något till en analys, hur 0 så att säga än behandlas, så är det fortsatt endast frågan om 0:
x0=0, 0x=0, 0/x=0, x/0=0 (0/0=0), x0=0, 0x=0, etcetera.
I enlighet med detta, om 0 alternativt definieras vara tomrum ≠E, så bör det vara idempotent (hur 0 än ”behandlas”, så är det fortsatt 0).
Referenser
Denna text bygger primärt på:
Fundallogik, Mats Hansson; Nomen Förlag (2019)
Tillägg till Fundallogik, Mats Hansson; Nomen Förlag (2020)
Som finns här:
Texter vilka inte riktigt nått lika djupt som föreliggande text, dessa skrifter nyttjar särskilt Lp, eller Fp som den kallas där, Lp som då är problematisk.
Några andra referenser:
https://en.wikipedia.org/wiki/Law_of_thought (denna text är upplysande rörande (i skrivande stund) konventionellt tänkande)
https://plato.stanford.edu/entries/laws-of-nature/
A natural history of negation, Laurence R. Horn; CSLI Publications (2001)
https://plato.stanford.edu/entries/negation/
Principia Mathematica, A. N. Whitehead och B. Russell (andra upplagan 1927)
Language Proof and Logic, Barker-Plummer, Barwise, Etchemendy; CSLI Publications (andra upplagan 2011)
https://plato.stanford.edu/entries/logic-classical/
Principia Logico-Metaphysica, Edward N. Zalta (2022, pågående arbete): https://mally.stanford.edu/principia.pdf
https://plato.stanford.edu/entries/logic-intuitionistic/
https://en.wikipedia.org/wiki/Intuitionistic_logic
https://sv.wikipedia.org/wiki/Zermelo–Fraenkels_mängdteori
https://en.wikipedia.org/wiki/Michelson–Morley_experiment
https://en.wikipedia.org/wiki/Double-slit_experiment
|
