Appendix III

Irrationella Världar

 

Givet T1 är den Värld som existerar i princip E-Världen, endast marginella E-mässiga justeringar är (rationellt) möjliga. Utan för avgö-rande annorlunda Världar än E-Världen, måste T1 ogiltigförklaras, vilket för det första definierar möjligheten att Världen blott är Intet:

 

Världen=Intet.

 

Alltså Världen inte ens är icke-utsträckning, vilket blott kan definieras, är något sinnet omöjligt kan ”se”, eftersom sinnet (obönhörligt, sinnet är blott konstruerat så) ”ser” en omgivning till Intet (vilket inte ens är icke-utsträckning), en omgivning vilken då (per definition) inte existerar i detta fall, precis som då inte heller icke-utsträckning.

 

Rättfram efter detta är en Värld (V) vilken existerar i Intet, ett V omgivet av Intet, ett givet alternativ:

 

Om V inte är rum (i vilket ”materiella” ting kan existera), så kan det talas om tankar, att blott tankar existerar, då omgivet av Intet, vilket rationellt är svårfattbart, eftersom tankar för det rationella sinnet är något utsträckt (vilket ofta äger en början och ett slut, till exempel denna mening), vilket de då inte är om de inte existerar i ett rum, utan då existerar i Intet (i ”något” vilket inte ens är icke-utsträckt), och tankarna följaktligen också är något icke-utsträckt (för det rationella sinnet är det då platt frågan om Intet (eller då 0 givet T1), men sinnet kan (förstås) definiera annorlunda, om det så önskar).

 

Vidare kan V eventuellt primärt vara rum, motsvarande E-Världen, men då existerande i Intet, omgivet av Intet, ”spännande ut” Intet. El-ler eventuellt vara något mer än primärt blott bara rum, en möjlighet Einstein definierar genom att definiera V vara ljus (se Appendix I).

 

Så mycket mer än detta finns inte att definiera, ja, det går att lägga till någon ytterligare dimension, höljande, existerande inom eller exi-sterande vid sidan av det föregående definierade (till exempel bortom E), vilket i dagligt tal brukar kallas en gudsdimension. Men då är förstås analysen långt bortom det rationella.*

 

__________

* Lite ytterligare:

 

Om Intet=egenskapslöshet inte existerar så är Världen (V) oändlig, i alla riktningar, det existerar inga gränser bortom vilka inget/Intet ex-isterar (utan något, med egenskaper, existerar alltid, efter en definierad (tänkt) gräns, och alltså inte Intet=egenskapslöshet).

 

Matematiskt kan definieras (tänkas) att V rör sig i ett större (infinit/oändligt) rum (med större kardinalitet än V), längs en tidskurva t:

V(t). Om det så önskas kan V ytterligare antas röra sig längs en kurva t’: V(t,t’), vilket om t och t’ är definierade i samma rum (dimensi-on(alitet)) definierar V röra sig längs t’’. Annars, om t och t’ antas vara definierade i olika dimensioner, så kan inte t’’ definieras.

 

Detta då särskilt definierat för att definiera tid (t), som en tidskurva, längs vilken V rör sig, vilket är ren definition, ren abstraktion, i en-lighet med intuitionen. Tid är inget som existerar på det sättet, som en kurva, utan är, för ett fenomen x, om tid nödvändigtvis måste defi-nieras, ”tiden” det tar för x att röra sig mellan särskilt två positioner, lägen (p, x(p) ® x(p’)), och/eller ”tiden” det tar för x att omstruktu-rera sig, i meningen att x beståndsdelar (mx) flyttas runt, och/eller mx tillkommer eller fråndras x.

 

V är (intuitivt) alltså inget som färdas längs t, utan blott ”bara” V, V blott bara är, på sin ”(givna) plats”.

 

Denna syn att V blott bara är på sin ”givna” plats, ändras om Intet ses existera, och (ett (i alla riktningar) finit/ändligt) V ses tränga ut en ”gång” i ”myllan” Intet (en V-gång alltså omgiven av Intet, likt hur jord omger mas­kens gång i jorden); Om V inte ses röra sig är det hela i princip tillbaka i föregående fall med ett infinit V, med den skillnaden att V kan ses expandera/kontrahera (göra ”hålet” i Intet större eller mindre), vilket inte är möjligt om V är infinit, ja, rent abstrakt, matematiskt kan det ses (ett infinit rum av mindre kardinalitet kan ses/definieras expandera/kontrahera i ett infinit rum av större kardinalitet), men intuitivt handlar det inte om någon expansion/kontrak-tion, för intuitivt är en oändlighet en oändlighet, det existerar varken större eller mindre oändligheter än denna (enda) oändlighet (”T2”).

 

Förutsatt att Intet kan existera, så kan det antas, om än med viss tvekan, att V kan uppkomma ur Intet, eftersom det inte är absurt över alla gränser att anta något kunna uppkomma ur något existerande.

 

Antas Intet inte kunna existera, så kan det inte antas att V kan uppkomma ur Intet, eftersom det är absurt över alla gränser att anta något kunna uppkomma ur något icke-existerande.

 

Utan om Intet antas icke-existera, så kan x, ytterst mx, endast uppkomma genom att (det infinita) V kontraherar, och med det komprime-rar ihop mx. Alternativt kan mx antas alltid existera (vara eviga), parallellt med V. V som givet att Intet (överhuvudtaget) inte existerar, förstås varken har uppkommit ur Intet, eller kommer att övergå i Intet, utan alltid existerar, utan varken uppkomst eller fullbordan. Dock kan eviga mx uteslutas i enlighet med T2, att V är en minsta infinitet, för eviga mx är givetvis infiniteter mindre än V, vilket då strider mot att V är den minsta infiniteten: Eviga mx existerar inte, utan de äger en uppkomst och en fullbordan, uppkomst primärt i (lokala) V-kontraktioner, fullbordan primärt (utan att gå vidare in på det) genom sönderfall, till ren V-rymd igen.

 

Om Intet antas existera kan antas att olika V kan uppkomma på olika ”ställen” i Intet, alltså olika V antas existera sida vid sida, avgränsa-de av Intet. Det kan antas, om än inte särskilt logiskt, utan att vidare gå in på det. Om så önskas kan V även antas kunna existera överlap-pande varandra, i olika dimensioner, vilket för den delen även kan antas råda givet det infinita V, om än inte särskilt logiskt det heller, ut-an att vidare gå in på det heller.

 

Med det föregående sagda torde det mesta vara sagt rörande vad som kan gälla rörande Världen (på ett övergripande plan).