mx rör sig under tp, ”vilar” sedan åtminstone dt, för att sedan eventuellt röra sig under tp, ”vilar” sedan åtminstone dt, etcetera.

 

I detta fall, till skillnad från II-fallet, så rör sig mx sålunda (kontinuerligt) genom alla pÎdp.

 

Det går alltså att laborera med det hela, även om II alltså är det rationella fallet, i vilket då mx inte är i några p i ett hopp. Men är det så mycket mer rationellt att till exempel en hand är i ett infinit antal lägen vid minsta handviftning?

 

__________

* I sina så kallade relativitetsteorier, vilka givet T1 är irrationella, simpliciter eftersom särskilt rum redan existerar när Einstein definierar sitt universum/rumtiden, om det så evigt antas vara uppblåst i Intet (och kanske expanderande), eller endast temporärt antas vara uppblåst i Intet, och detta förstås eftersom Intet inte existerar i enlighet med T1, med vilket Einsteins universum principiellt inte annat är än ett irrbloss i E, sett som existens i E. Men rationellt är det förstås endast en (irrationell) tanke, ett irrbloss i tanken. Se vidare avsnittet: Albert Einsteins relativitetsteorier (1905-1915), i det kommande.

 

** ∞’ är en kontradiktorisk, men särskilt för distinktion mellan sträckor (d(p,p’)) nödvändig definition:

 

n^=∞’-1, där n^ definierar det största finita naturliga talet:

 

n^mv=(∞’-1)mv; Fp:

 

n^mv=∞’mv-mv; Dp:

 

n^mv=E-mv; T2:

 

n^mv=E; Up’ (mvÎE, ett mv som så att säga inte kan raderas: mv-mv=mv; Up’).

 

En kontradiktion, eftersom n^mv är finit. Men n^ måste alltså definieras i alla fall, om distinktion önskas.

 

 

Tiden

 

Ett x antas göra en rörelse, en ”loop”, från en utgångspunkt p tillbaka till samma p:

 

x(p) ® x(p’) ® x(p).

 

Är tiden då densamma i p, om x(p) är identiskt detsamma i p? Nej, inte om x har varit i några p’ under ”loopen”, mellan p-positionen, och det principiellt även om rörelsen skulle vara momentan (ske på icke-utsträckt ”tid”): Blott det att x är i olika positioner, definierar x existera viss tid (om än då kanske momentan tid) i dessa olika positioner:

 

x(p,tp) ® x(p’,tp’) ® x(p,tp’’), för att använda föregående tp-begrepp.

 

Vid sidan av detta x-skeende antas ett annat x föreligga oförändrat i positionen p*:

 

x’=x(p*); x(p,tp) ® x(p’,tp’) ® x(p,tp’’):

 

x(p*,tp)=x(p*,tp’’):

 

x(p*,tp)x(p*,tp’’); Kp(/Ip).

 

Detta med vilket även ett (materiellt) helt oföränderligt x undergår tidsförändring, tiden blott fortskrider med viss ”hastighet”. En hastighet bestämd av E (givet T1), snarast en konstant hastighet, även om en slumpmässigt variabel hastighet principiellt är möjlig, utan att E behöver ses som ett medvetande, vilket bestämmer denna hastighet, vilket simpliciter är en absurd syn.*

 

Detta definierar icke-rekursivitet, att inget x någonsin är detsamma:

 

x ® x’ ® x’’; xx’,x’’, x’x’’.

 

Utan åtminstone tid skiljer alla x åt. Detta vilket per se definierar ”Dubbla negationens lag” ogiltig, förutom att den rent allmänt är absurd, alltså att x’’ skulle definiera x, allmänt är det i så fall den rena slumpen, en fullständigt osannolik slump, som för tillbaka till x. Detta med ett undantag, nämligen om x’ definieras vara Alla x vilka inte är x: {x’}, i vilket fall det är rationellt definiera att {x’}’=x. Detta vilket strikt dock inte heller gäller, givet icke-rekursivitet, men, det kan förbigås i detta specifika fall, om det hjälper en analys.

 

__________   

* E är, för om E icke-är, så råder Intet, vilket alltså inte existerar. Tiden är definierad av detta är, om E så blott är volym, så undergår denna volym tidsförändring, genom detta varande, vilket principiellt definierar en tidshastighet, vilken givet att alla mv äger identiska egenskaper (bortsett från position), definierar tiden äga samma hastighet i varje mv. Om tidshastigheten är variabel, så vet så att säga varje mv det, definierar varje mv denna variabla tidshastighet. Vilket kan hävdas ge mv onödigt mycket egenskaper. Men även om tidshastigheten är konstant, så måste varje mv definiera denna konstanta hastighet. För om E antas definiera den, inte mv, så definieras (irrationell) holism, i strid mot Up’’, se vidare nästa avsnitt. Utan tidshastigheten måste alltså vara definierad i varje mv. Med vilket ett argument för konstant tidshastighet är att variabel tidshastighet ger varje mv onödigt mycket egenskaper. mv vilka hursomhelst äger väldigt mycket egenskaper, nämligen då alla nödvändiga för att kunna definiera/skapa alla x(={mx}) vilka kan existera i E. Så dessa eventuella egenskaper vilka definierar variabel tidshastighet gör kanske varken från eller till. Även om det förefaller lite märkligt att alla mv som på en given signal kan öka eller minska tidshastigheten. Men, det kanske egentligen är lika märkligt att alla mv kan hålla tidshastigheten konstant? Kanske inte ändå, tidshastigheten (konstant) blott är, kanske är det mest rationella (principiellt definierat av: ...+dt+dt+dt+..., där dt definierar en (absolut) kortaste tid).

 

 

Mer logik

 

Antag följande:

 

x~y≠y~x:

 

a) x~y~x≠y~x~x; Fp:

 

y~x≠y~x; Up’ och att unifieringspositionen är likgiltig/betydelselös:

 

IV) x~y=y~x; Kp.

 

Denna kommutativa princip (IV) gäller sålunda om det är betydelselöst till vilken plats x unifieras, till höger eller till vänster om y i vänsterled i a, vilket är ekvivalent med att positionen för x är betydelselös (vilket IV per se definierar). ”Empiriskt” kan det ha betydelse i vilken position x är, till exempel om ryttaren (x) står till vänster eller till höger om hästen (y). Om världen (i enlighet med Ha) definieras bestå av exakt likadana ”atomer”, så är det ur det perspektivet likgiltigt om det ena atomklustret är till höger eller vänster om ett annat atomkluster, om det endast handlar om dessa två atomkluster. Existerar dessa två atomkluster i en kontext av andra atomkluster, så behöver positionen för ett atomkluster inte vara likgiltig. Så det är definitivt inte givet vad som ska antas, om positionen för x ska antas likgiltig/betydelselös eller inte, utan generaliseringar måste allmänt göras med stor försiktighet, särskilt om dessa generaliseringar vill antas giltiga i en empiri. Vilket allmänt betyder att (den rationella) intuitionen (med grund i Up; annars handlar det simpliciter om irrationell intuition) hela tiden måste vara med, och kontrollera resultaten, vad som definieras (axiomatiskt eller framlett).

 

Detta vilket inte minst är sant rörande vilka konnektiv som IV ska antas gälla för. För =, +/Ù och Ú kan det i alla fall evident gälla, särskilt för =, i vilket fall x är y, i enlighet med Up, med vilket y evident också är x:

 

V) [x=y]=[y=x]:

 

x=y, y=z ® x=z (transitivitet; x=y=z).

 

Implikationen, givet Ha och att x är den ”atomistiska” beståndsdelen:

 

x ® y (vilket definierar den så kallade Negationen):*

 

x ® y(x):

 

x ® x; Up’:

 

VI.1) x ®| y; x kan inte implicera exakt kopia av sig själv.

 

Givet att det handlar om implikation, inte identitet, så är argumenten skilda åt positionellt (rumsligt eller tidsligt), eller dimensionellt, vilket de då inte är om det handlar om identitet, med vilket tredje raden ska tolkas som att x implicerar ett annat x=x’, identiskt med x, bortsett från position, eller dimension, att x så att säga kan skapa en exakt kopia av sig själv. Vilket allt annat än en ”gudsmaskin” inte kan: E kan implicera x, genom (E-)kontraktion. y(=x’) kan eventuellt implicera x. x kan det inte, alltså implicera x, utom då möjligen som ”gudsmaskin”, ungefär motsvarande hur E kan implicera(/skapa) x, vilket förstås är högst hypotetiskt, spekulativt, alltså ”gudsmaskiner” som kan reproducera sig själva. Utan snarast handlar det om (ett implicit antagande av) superklonade x, att (ur-)x kan superklona sig, att det ur (oförändrat) x kan poppa upp superkloner, vilket i kontexten är detsamma som ur Intet x, eller för den delen holistiska x (omvänt handlar om till Intet x, när superkloner (holistiska x) hoppar tillbaka in i (oförändrat) x, se vidare nedan). Tag till exempel Gödels första ofullständighetsteorem, vilket hävdar att det i teorier X finns sanna satser (x) vilka varken kan bevisas eller motbevisas av X, en evident definition av holism, att det (platonistiskt) existerar fenomen utöver det fundamentala, utöver (den definierade) grund”mängden” av x (X>{x}, se vidare nedan). Detta teorem, äger sin grund i Fixpunktssatsen, se nedan, vilken, givet Up, (funktionellt) just definierar superkloning, ur Intet x, eller holism, att x (funktionellt) kan reproducera sig självt. Givetvis inte samma x som ur-x (då har ju inget ”nytt” tillkommit), utan ett x icke-identiskt med ur-x, en variant av ur-x, men likafullt identiskt med ur-x, en superklon (se vidare nedan). Här handlar det ganska evident inte om ”gudsmaskiner”, utan om definierares ”gudsvilja”, att vilja få ut mer ur teori (X) än vad den (X) är kapabel till, givetvis medvetet eller omedvetet definierat genom axiomen (indefinierat i teorin genom (de definierade/antagna) axiomen, eftersom det är grundantagandena (axiomen) vilka all vidare teori bygger på, se vidare T0 nedan).

 

”Gudsmaskiner” uteslutna, eller ekvivalent då att x inte kan implicera exakt kopia av sig själv, så gäller även för ekvivalenser:

 

x « y:

 

x « y(x) (vilket definierar den så kallade Fixpunktssatsen, eller Diagonal lemmat (att x (funktionellt) kan superklona sig)):

 

x « x; Up’:

 

VI.2) x |«| y.

 

VI utesluter den generella giltigheten av implikationer/ekvivalenser (särskilt då Negationen och Fixpunktssatsen), förstås inte att implikationer/ekvivalenser ändå kan definieras, när så finnes påkallat/rationellt, i specifika fall.

 

Vidare:

 

Rationellt måste alla x tillhöriga en teori X kunna framledas från X grundsatser:

 

x^|xÏX per framledning (utifrån x), men x^ÎX likafullt (per ”gödelsk ofullständighet”), precis som xÎX:

 

x^|x+x+x’ÏX+x+x’; Fp, X=x^+x+x’:

 

XÏX; Up’:

 

T0) x^|xÎX; Kp.

 

T0 är ett fullständighetsteorem, vilket simpliciter definierar att alla xÎX antingen är axiom, eller (ytterst från axiom) framledda x.

 

Vad gäller axiomen, får de rationellt inte vara vilka som helst, till exempel då generellt inte VI, utan de måste givetvis vara rationella per se, för om de är irrationella, så förs förstås denna irrationalitet ut i X, genomsyrar den X. Vilka fler irrationella x finns det då? Ja, det finns förstås många, omöjliga att alla räkna upp, men det finns åtminstone några vilka generellt kan räknas upp:

 

Givet T1 kan ur Intet x och till Intet x direkt konstateras vara irrationella x:

 

x≠[Intet ® x].

 

x≠[x ® Intet].

 

Givet Up’’ kan vidare direkt holistiska och meridioistiska x konstateras vara irrationella x:

 

x[x>{x’}] (® q=x-{x’} uppstår ur Intet, givet att {x’}={x’}, q är alltså ett ur Intet x, vilket om det definieras såsom att q är en funktion av {x’} (q=¦({x’}) ser mer vederhäftigt ut, men det är fortsatt frågan om ur Intet x (förutsatt oförändrad {x’}), det funktionellt holistiska är det snarast definieraren av det holistiska som definierar/ser; Fundallogiskt/rationellt är x funktioner av x’ (x=¦(x’)), alltså av de